Utdrag ur originalbroschyren:
Sentec SCA-1
"straight line" förförstärkare
Under fem år har Sentec arbetat med utveckligen av "straight line"-förstärkaren SCA-1. Vi har under utvecklingsarbetet använt oss av de senaste rönen inom ljudteknologin. Under realistiska former har vi testat och utkristalliserat de komponenter och detaljer som givit SCA-1 egenskaper, dynamiska såväl som mättekniska, utöver det normala.
Låter ju som allt man behöver!
När jag kom för att hämta skönheten framgick det att den inte fungerade ordentligt, lysdioden tändes inte, och ljudet var väldigt distat med massor av brum. Säljaren blev lite generad, och gick ned ytterligare i pris, så det blev affär trots allt. Det mesta går ju att fixa tänkte jag, så det blev till att åka hem direkt och skruva isär mitt "nya" försteg.
Upp med locket. Det är verkligen en trevlig uppbyggnad på SCA1. Ett stort moderkort inhyser nätdel, volympot med dämpkrets och ingångsväljare. På det sitter höger och vänster kanals linjesteg, och höger och vänster kanals RIAA-steg.
Undersidan har ett stort jordplan och samtliga ledarbanor.
Switcharna och potarna förtjänar nästan ett kapitel för sig, Japanska Noble utav bästa kvalité. Den stegade volympoten är ett riktigt mästerverk med lasertrimmade, försilvrade motståndsbanor, som möjliggör en kanalseparation som heter duga. Enligt vad som skrevs i MOLT när denna testades på 80-talet stod volym- och balanspot 500 kr av utpriset, en inte helt obetydlig del av de 3500 kr den såldes för. Det betyder ungefär det dubbla i dagens penningvärde.
Nåväl, varför fungerade den inte då?
Jo, en liten speciell grej med SCA-1 är att den behöver drivas av den medföljande transformatorn PFS-15, en 15-0-15-trafo från Tufvassons, alltså en 30 V med mittapp. Den har uppenbarligen försvunnit någon gång, och var ersatt med en vanlig 24 V väggbula som antagligen kommer från en julgransbelysning eller liknande. Fel spänning, och ingen mittapp såklart. Inte konstigt att den hade en del hyss för sig! Monteringen var dessutom rätt så ovärdigt gjord, en kabel var lödd på de avklippta kontaktpinnarna från orignalkontakten. Dessutom var den fastlimmad med någonting som liknar epoxy.
Som tur var gick det att få bort limmet utan åverkan med en stabil plastskrapa och lite lätt våld, och TME hade exakt den typ av kontakt som sitter i originalet.
Bild lånad ur MOLT-testet av SCA-1