Moderator: Redaktörer
bomellberg skrev:Det är 103 tagningar á 11 slag = 1133 slag, inte versioner.
Inte så upphetsande direkt, men kul att höra hur vissa dirigenter prioriterar timpani över stråk.
Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven.
Med vänlig hälsning
Torrowitz
Max_Headroom skrev:Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven.
Med vänlig hälsning
Torrowitz
Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.
Torrowitz skrev:Max_Headroom skrev:Torrowitz skrev:Så Für Elise har inte bara troligtvis ett felaktigt namn, utan är också unik som en starkt ovarierad minimalistisk komposition av Beethoven.
Med vänlig hälsning
Torrowitz
Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.
Det är ju en rimlig undran, men man vet säkert att det är Beethoven som skrev stycket då autografen (hans handskrift) finns kvar. Anledningen till att verket är strukturellt så ovanligt får nog snarare sökas hos mottagaren av dedikationen (den som fick stycket sig tillägnat). Hon var en amatörpianist som uppenbarligen inte hade en professionell teknik. (Alla kvinnor i överklassen skulle studera piano, en tradition som började med Johan Christian Bach och som fortsatt ända till våra dagar). Därav den enkla strukturen och allmänt låga teknikkrav som Für Elise kräver. Trots detta så kunde inte det flesta elever jag hade - av ett hundratal som ville och spelade stycket genom åren - inte till slut klara av att spela de två mellandelarna i rondot. Nivån sjönk från hygglig till låg under de år jag undervisade mitten av 70-talet till 90-talet. Detta var tyvärr en allmän trend med bara några lysande undantag på solistnivå. Detta sista gäller ca. 1 promille av eleverna som hade denna nivå. De flesta lärare får inte ens uppleva en enda elev som tar sig igenom de riktigt stora verken. Jag har fört anteckningar från alla lektioner som jag gett ... vilket också var bra för eleverna att se vad de gjort och hur länge det tar innan en nivåförändring sker. (Eleverna ser bara sig själva och jämför sig inte med andra). Men minnet sviker inte bara mig utan även de flesta andra sett över kanske 8-9 år, och en översikt är bra ha.
Mozart skrev en pianokonsert för tre pianister där de tre pianostämmorna har olika svårighetsgrad för att passa en familj med en mamma och två döttrar. Jag minns att premiärministern Edward Heath uppförde den tillsammans med tror jag Andras Schiff och George Solti. (Den sistnämnde började som pianist men är mest känd som dirigent). https://www.youtube.com/watch?v=7tghPk4qndc. I denna version på YouTube är Barenboim den tredje pianisten inte Heath.
Det inte ovanligt att kända tonsättare gör på samma sätt. Det gäller kanske att ställa in sig hos någon och kanske tjäna lite pengar på samma gång som är de vanligaste orsakerna. En del av Mozarts pianosonater är skrivna för elever han hade - dock flera duktiga sådana - och skiljer sig något från hans pianokonserter som han skrev för sig själv. Beethovens violinkonsert finns i en pianoversion av Beethoven själv som är enkel att spela på piano, men inte alls så på violin. Pianoversionen har dock en omfattande solokadens där pianisten får visa sin lejonklo. Ett par violinister Patricia Kopatchinskaja och Wolfgang Schneiderhan, har gjort om pianokadensen till en häpnadsväckande och rolig uppvisning. Ovanligt men absolut spännande att lyssna på.
Mvh/Torrowitz
Max_Headroom skrev:Torrowitz skrev:Max_Headroom skrev:
Är det verkligen Lugwig van som skrivit den då? Om alla andra verk är annorlunda, så talar ju det för att det här är det någon annan som tåtat ihop. Bra jobbat, i och för sig.
Det är ju en rimlig undran, men man vet säkert att det är Beethoven som skrev stycket då autografen (hans handskrift) finns kvar. Anledningen till att verket är strukturellt så ovanligt får nog snarare sökas hos mottagaren av dedikationen (den som fick stycket sig tillägnat). Hon var en amatörpianist som uppenbarligen inte hade en professionell teknik. (Alla kvinnor i överklassen skulle studera piano, en tradition som började med Johan Christian Bach och som fortsatt ända till våra dagar). Därav den enkla strukturen och allmänt låga teknikkrav som Für Elise kräver. Trots detta så kunde inte det flesta elever jag hade - av ett hundratal som ville och spelade stycket genom åren - inte till slut klara av att spela de två mellandelarna i rondot. Nivån sjönk från hygglig till låg under de år jag undervisade mitten av 70-talet till 90-talet. Detta var tyvärr en allmän trend med bara några lysande undantag på solistnivå. Detta sista gäller ca. 1 promille av eleverna som hade denna nivå. De flesta lärare får inte ens uppleva en enda elev som tar sig igenom de riktigt stora verken. Jag har fört anteckningar från alla lektioner som jag gett ... vilket också var bra för eleverna att se vad de gjort och hur länge det tar innan en nivåförändring sker. (Eleverna ser bara sig själva och jämför sig inte med andra). Men minnet sviker inte bara mig utan även de flesta andra sett över kanske 8-9 år, och en översikt är bra ha.
Mozart skrev en pianokonsert för tre pianister där de tre pianostämmorna har olika svårighetsgrad för att passa en familj med en mamma och två döttrar. Jag minns att premiärministern Edward Heath uppförde den tillsammans med tror jag Andras Schiff och George Solti. (Den sistnämnde började som pianist men är mest känd som dirigent). https://www.youtube.com/watch?v=7tghPk4qndc. I denna version på YouTube är Barenboim den tredje pianisten inte Heath.
Det inte ovanligt att kända tonsättare gör på samma sätt. Det gäller kanske att ställa in sig hos någon och kanske tjäna lite pengar på samma gång som är de vanligaste orsakerna. En del av Mozarts pianosonater är skrivna för elever han hade - dock flera duktiga sådana - och skiljer sig något från hans pianokonserter som han skrev för sig själv. Beethovens violinkonsert finns i en pianoversion av Beethoven själv som är enkel att spela på piano, men inte alls så på violin. Pianoversionen har dock en omfattande solokadens där pianisten får visa sin lejonklo. Ett par violinister Patricia Kopatchinskaja och Wolfgang Schneiderhan, har gjort om pianokadensen till en häpnadsväckande och rolig uppvisning. Ovanligt men absolut spännande att lyssna på.
Mvh/Torrowitz
Intressant. Ja, damer i öwferklassen borde nog spela piano nu också. Eller snarare: Alla borde försöka traktera något instrument. Det är inte så dyrt och inte så svårt. Men tar tid och tålamod. Jag borde förståss göra det själv, men fuskar åtminstone med mina synthezisers.
Varför komponerade dom så svårspelat? Hade folk så mycket tid att dom hann bli bra på att spela? Snubben till höger i videon ovan verkar ju ha övat en del, om man säger så. Stycket framstår som svårtspelat, dock utan att musiken i sig framstår som komplex (den är säkert det, men det flyter bra, harmoiskt och fint utan konstigheter). Inte helt lätt för dom andra 2 heller. Sällsynta kvaliteter idag.
"When Debussy died on March the 25 1918 in Paris
It was being bombarded by the Germans
And it was raining"
Max_Headroom skrev:När man sitter och tittar på piano-videos på youtube, så hamnar man ju snabbt på Claude Debussy.
Här har vi en bra videos om passar bra just idag; stycker är som en varm sommar dag, med stora moln som tornar upp strax efter lunch med påföljande ftermiddags skur, för att avslutas med en lagom sval kväll.
https://www.youtube.com/watch?v=Hyiu7fBUk7o
Det finns en massa mer från samma konsert, men just detta passade bäst idag."When Debussy died on March the 25 1918 in Paris
It was being bombarded by the Germans
And it was raining"
darkg skrev:Av de begränsade (både i metod och kvantitet) jämförelser jag har gjort genom att lyssna på samma verk i olika utgåvor, på Spotify, har jag kunnat konstatera att jag knappast kan konstatera någonting
Alla möjliga tolkningar och inspelningstänk verkar kunna fungera, och inget recept verkar samtidigt garantera kvalitet. Ibland blir det bara bra.
Vilket förstås är ett perspektiv som följer av att jag inte alls kan eller förstår så mycket - för lekmannen blir det som det blir. Med streaming behöver jag lyckligtvis inte köpa fonogrammet i säcken. Om de nu bara kunde få ordning på katalogen!
momus skrev:Apropå Peters förslag, Debussy med Giseking. Här är min favorit: https://www.youtube.com/watch?v=LLbpQl1cCl8. Smaken är som baken...... Tyvärr är det lite osynk i klippet, men det är bara att blunda. Giseking låter som Pierre Boulez dirigerar. Visserligen älskar jag Boulez dirigentgärning, men Debussy vill jag ha en aning mer impressionistisk........
Griff skrev:Tack Torrowitz för att du håller igång tråden, det är oerhört intressant att läsa dina kunniga och intressanta inlägg.
Naturligtvis bidrar även alla andra skribenter till att göra tråden intressant.
Återkom gärna om Mussorgskys ”Pictures at an exhibition”
/Anders
petersteindl skrev:momus skrev:Apropå Peters förslag, Debussy med Giseking. Här är min favorit: https://www.youtube.com/watch?v=LLbpQl1cCl8. Smaken är som baken...... Tyvärr är det lite osynk i klippet, men det är bara att blunda. Giseking låter som Pierre Boulez dirigerar. Visserligen älskar jag Boulez dirigentgärning, men Debussy vill jag ha en aning mer impressionistisk........
Fixade länken. Arturo Benedetti Michelangeli tillhör de stora. Jag har dock lite svårt för honom, förutom i en del Debussy och Ravels pianokonsert. Jag förundras över hans spel, men det slår oftast inte an den där tonen inombords som gör att man blir ett med musiken.
Med vänlig hälsning
Peter
God Sakes! What kind of sorcery is this????? Does he even know what he does is not even humanly possible???
Hamster skrev:Stor tack till alla medverkande för denna tråd - Faktiskt bästa IMHO. Ett extra varmt tack till Torrowitz, det är helt underbart att få ta del av din kunskap. Jag vill skriva mer, men lyssnar hellre på Yuja Wangs vänsterhand just nu, och tar sedan ett varv till med Hamelins Debussy.
/tomas
Torrowitz skrev:darkg skrev:Av de begränsade (både i metod och kvantitet) jämförelser jag har gjort genom att lyssna på samma verk i olika utgåvor, på Spotify, har jag kunnat konstatera att jag knappast kan konstatera någonting
Alla möjliga tolkningar och inspelningstänk verkar kunna fungera, och inget recept verkar samtidigt garantera kvalitet. Ibland blir det bara bra.
Vilket förstås är ett perspektiv som följer av att jag inte alls kan eller förstår så mycket - för lekmannen blir det som det blir. Med streaming behöver jag lyckligtvis inte köpa fonogrammet i säcken. Om de nu bara kunde få ordning på katalogen!
Hej darkg!
Detta blir OT från Hamelin men är kanske viktigt då vi talar om lyssnade och bedömningar.
Det är mycket trevligt darkg att läsa hur du funderar och provar dig fram. Det är inte så många som gör just detta. Du funderar även över din egen åsikt, som är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna utvecklas. Sitter man helt nöjd i "båten" så händer det inte så mycket. Till slut finns det stor risk för att man ledsnar också, då man knappast utvecklas från den position man har. Så nöjd är bra med bara till en viss del. Det måste finns någon form att funderande också.
darkg skrev:Hej darkg!
Detta blir OT från Hamelin men är kanske viktigt då vi talar om lyssnade och bedömningar.
Det är mycket trevligt darkg att läsa hur du funderar och provar dig fram. Det är inte så många som gör just detta. Du funderar även över din egen åsikt, som är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna utvecklas. Sitter man helt nöjd i "båten" så händer det inte så mycket. Till slut finns det stor risk för att man ledsnar också, då man knappast utvecklas från den position man har. Så nöjd är bra med bara till en viss del. Det måste finns någon form att funderande också.
Du har lärt dig spela, och undervisar andra, så du tänker mycket i termer av progression. Att utveckla sitt spelande, lyssnande och sin förståelse. Du har ambition, och förutsätter att andra har det också - inte sant?
Nåväl, funderandet är nödvändigt ändå (för mig, inte nödvändigtvis för alla) men faktiskt mer i sin egen rätt än som ett medel för utveckling i någon tydlig bemärkelse... nu kanske jag flummar ut lite. Vad som är utveckling och inte blir nog knivigt att reda ut. Så jag bromsar!
Apropå off topic; jag tycker mycket om Claude-Bénigne Balbastres Pièces de clavecin. Har du något förhållande till denne filur? Brukar pianister spela cembalo - eller är det en nördklubb lite för sig?
Återgå till Skivrekommendationer
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst