Moderator: Redaktörer
dewpo skrev:Varför får jag låna böcker på e-Biblioteket, Men inte annan kultur?
Vem bestämmer vad för information som skall vara tillgänglig för de sämre ekonomiskt bemedlade?
Nej, Jag tycker på det hela taget ägande rätt till information är något otrevligt
I kontrast med ägande rätten till materiella ting som är ett nödvändigt ont
Kronkan skrev:Nu tjänar väl kändiskockarna stora pengar på sitt varumärke(immatriella rättigheten.
De säljer vin, såser, köksredskap, kokböcker, tv-framträdande o s v
E skrev:Säljer han ingen slickepott?
Att immaterialrätt har att göra med vad man har i maträtter, det förstår man väl utan att behöva sätta sig in djupare i ämnet.
Apropå vad man lägger på tallriken eller i släden.
Tänk om pizza vore pizza och glass vore glass ...
Mvh E*
Morello skrev:Nej, recept och instruktioner för hur mat lagas omfattas inte av gällande immaterialrätt.
Däremot kan en kokbok nå sådan verkshöjd att innehållet omfattas, men det betyder ingalunda att recepten som sådana gör det.
gopnik skrev:Kronkan skrev:Nu tjänar väl kändiskockarna stora pengar på sitt varumärke(immatriella rättigheten.
De säljer vin, såser, köksredskap, kokböcker, tv-framträdande o s v
Mm, och vilka delar av det där omfattas av de olika skydden? Såserna och vinerna gör inte det. Kökböckerna gör det bara till del, då recept och listor är uttryckligen undantagna. Själva innehållet alltså. Den "konstnärliga" formen har ett nästan allomfattande skydd, men själva köttet i grytan har absolut inget. Köksredskapen omfattas i förekommande fall av mönsterskydd. Hans TV-serier skyddas som färdig produkt i en oändlighet, men rätten till "Mannerströms" program ägs av TV-bolaget och inte herr Mannerström.
Jag påstår inte att ett litet fåtal inte tjänar stora pengar på sitt varumärke vid sidan av sin kärnverksamhet. Jag påpekade att de i sin (ibland tidigare) kärnverksamhet nästan aldrig haft ett skydd som ens liknar det en simpel krönikör på valfri kvällstidning har för sina textspyor. Trots att det satsas enorma summor pengar, tid och faktiskt jobb i att ta fram den produkt som till slut kanske gör dem så berömda att de utan att lyfta ett finger kan tjäna miljoner på immaterialrätt snarare än en verklig produkt.
Trots att branschen är en jätteindustri som jag vågar påstå sysselsätter fler och skapar större värden än upphovsrättsindustrin.
Vi har en upphovsrättsindustri framför allt, och en patentindustri till mindre del, som fullständigt löpt amok. Det finns inte längre några proportioner mellan nytta för den enskilda och nytta för det allmänna. Eller mellan konsumenträttsinskränkningar och storbolagsmakt. Vi har en upphovsrätt i akut behov av genomgripande omdaning, och ett patentsystem som behöver reformeras. De är inte alls heliga, och - särskilt i sin nuvarande form - verkligen inte en förutsättning för kapitalism. Inte heller historiskt. Minns hur Hollywood och Tin Pan Alley föddes.
Kronkan skrev:Vet inte hur korrekt säga detta.
Immateriellrätt kan uppstå på olika sätt och inte enbart genom lag.
Skådespelare kan ha royalty vid exempelvis när repriser sänds och då genom avtal.
Vissa mat/dryck är ursprungsskyddad med varumärkesskydd typ halomi och champagne. Men det är väl då lag.
Genom att hemlighålla recept kan ju exempelvis en dryck få längre skydd än om det var offentligt via patent.
Läkemedel kan vara skyddade. Men numera även gener i en växtsort.
petersteindl skrev:Kronkan skrev:Vet inte hur korrekt säga detta.
Immateriellrätt kan uppstå på olika sätt och inte enbart genom lag.
Skådespelare kan ha royalty vid exempelvis när repriser sänds och då genom avtal.
Vissa mat/dryck är ursprungsskyddad med varumärkesskydd typ halomi och champagne. Men det är väl då lag.
Genom att hemlighålla recept kan ju exempelvis en dryck få längre skydd än om det var offentligt via patent.
Läkemedel kan vara skyddade. Men numera även gener i en växtsort.
Finns det avtal så är det lagenligt stadgat. Avtal skrivs ofta/bäst av advokater. Brott mot avtal avgörs i domstol eller av tredje part. Royaltybaserade avtal kan bokföras som tillgång i balansräkning och kan belånas eller säljas vidare om det står så i avtalet eller om det inte står någon invändning därom. Det kan i royaltyavtalet vara begränsat vad man får göra i avtalet. Idka konkurrerande verksamhet kan också lagstadgas att man inte får göra.
Haloumi och Champagne är så inarbetade varumärken att konsument förknippar Champagne med något specifikt. Sedan har man lagstiftat om detta.
Med vänlig hälsning
Peter
MorganM skrev:Jag tror cd skivan inte får någon kullt status.Den dör ut när våran generation gör det.För dagens ungdomar vet knappt vad en cd skiva är (förutom min son).
Själv tycker jag om mediet.Smidigt format,bra ljud vid rätt mastrat,och fortfarande ganska lätt att hitta mycket begagnat.
mx skrev:MorganM skrev:Jag tror cd skivan inte får någon kullt status.Den dör ut när våran generation gör det.För dagens ungdomar vet knappt vad en cd skiva är (förutom min son).
Själv tycker jag om mediet.Smidigt format,bra ljud vid rätt mastrat,och fortfarande ganska lätt att hitta mycket begagnat.
Ja, kanske. Jag trodde i och för sig inte att gamla TV-spel skulle bli snordyrt och jättepoppis. För några år sedan var de inte värda mycket och ville man spela gamla klassiker gick det bra att emulera dem. Kolla priserna på en del spel till NES på Tradera. Jisses.
Harryup skrev:Headfi skrev:
Jag finner det fascinerande att det finns konsumenter som på fullaste allvar sitter och försvarar bolagens "rättigheter" inklusive rätten att "välja kunder" (bryta mot standarder/skapa proprietära lösningar som kräver väldigt specifik hård/mjukvara) samt rätten att faktiskt utveckla proprietärt DRM-skräp.
Alternativet är en ekonomi av gammalt ryskt snitt. Vi lever i en marknadsekonomi och valfrihet gäller för alla om man inte bryter lagar.
Alla firmor måste kunna få välja kunder och privatpersoner har frihet att inte välja en viss leverantör.
/Harryup
Kronkan skrev:Vad jag menar med avtal kan exemplifieras med Teaterförbundets avtal i samband med produktion av Tv och film. Där finns det med text om royalty.
https://teaterforbundet.se/wp-content/u ... -Video.pdf
Någon speglande lag kring detta känner jag inte till. Men skådespelarnas m fl yrkesgruppers rättigheter regleras här med kollektivavtal.
§ 44 ROYALTY
Mom 1
Följande yrkeskategorier omfattas av ersättningarna enligt denna paragraf.
Regissörer
Koreografer
Scenografer
A-fotografer
Kostymdesigner
Skådespelare
Sångare
Dansare
Artister
Animatörer
Kronkan skrev:Lag gäller över avtal men avtal kan vidga. Läs de avtal som jag länkat till.
Jag sätter nu streck i denna debatt.
goat76 skrev:nigthdreamerssky skrev:Jaha ja... jag ser att några har lite hum om att det fanns bra CD skivor i början, men bara om man sållar bland utgivningarna!
När jag började gå över till CD skivor i slutet av 80-talet var det egentligen för att jag inte visste bättre när man tittar i backspegeln. Jag var själv trött på knastriga skivor som förekom bland en del begagnade exemplar jag köpte. En stor bov i dramat på den tiden var att folk tillförde knaster på sina vinyler med så kallat skivtvättmedel som man skulle putsa rent skivorna med. Man ser fortfarande spår på vissa begagnade vinyler idag att man använt sådant medel då det lämnade en flammig yta efter sig. På den tiden fanns ju inte heller sådana skivtvättar som man kan köpa idag.
Men för att återkomma till CD mediumet då. Jag läste då i Hifi & Music tror jag det var; att folk köpte US pressar för att få bättre ljud i CD skivorna.
(Om jag hade varit smart, så borde jag ju tänkt på det då gällande vinyler) Även vissa UK pressar hade bra ljud och i synnerhet de CD skivor som pressades utav skivbolaget Nimbus: De gjorde även mängder med klassiska återutgivningar. Man kan hitta deras signum Mastered by NIMBUS på innercirkeln ovansidan på skivorna; att masteringen blev så bra berodde på deras seriösa och gedigna kvalitetsarbete samt att masteringen gjordes på glasmastrar.
http://pinkfloydarchives.com/Discog/UK/ ... matrix.jpg
Apropå renässans på CD så tror jag faktiskt att det är på ingång genom att folk redan börjat leta bland äldre CD skivor för att slippa remastringar och det finns folk som letar CD skivor på jakt efter speciella mastringsmästare i de originalutgåvor som finns att tillgå.
Jag tror stenhårt på att folk kommer att upptäcka vissa bolags kvaliteter såsom Nimbus pressningar Mastered by NIMBUS och så är jakten och samlarvärdet igång. Har själv tänkt på att fortsätta leta tidiga CD pressningar typ US och vissa UK pressar samt i synnerhet NIMBUS pressningar.
Det var synd att jag sålde de skivor jag hade när jag var arbetslös på 90-talet, men jag trodde ännu på remastringars förträfflighet eftersom det blev lyckat med Led Zeppelin så...
Visst kan man köpa nya CD skivor som är remastrade och har bra ljud, men man får kolla vad som är vad!
För övrigt håller jag mig till vinylens värld i första hand numera..
Jag blev lite intresserad av det där med MASTERED BY NIMBUS så jag luskade lite i vad den texten på CD;n egentligen betyder då jag tycker det verkade lite konstigt.
Det betyder bara att CD;n är tillverkad av Nimbus, inte att de har mastrat den.
Här är informationen jag hittade på Steve Hoffman Forum:
LesPaul666 said: ↑
If I call recall correctly, Nimbus is a UK company that used to manufacture classical LP's, and started manufacturing CD's in the '80's. I think they don't actually master them, they master the glass stampers, I would imagine.
bdiament svarar:
This is almost exactly right. (I say "almost" because the glass gets plated and *that* is used in the subsequent manufacturing step - not the glass itself.)
Technically, in the CD world, what folks like Steve and I do is referred to as "pre-mastering", the mastering being the cutting of the glass.
This is confusing, I know. In the same way, the original multitrack recording initially created in the studio is the "master", the final stereo mix is the "master" and the mastering engineer uses that to create (you guessed it) the "master", used by the replication facility when they (guess what) master the glass.
So, those discs that say "mastered by Nimbus" can be thought of as *manufactured by Nimbus*.
Unless of course, someone at Nimbus did the mastering too.
http://forums.stevehoffman.tv/threads/m ... on.115143/
Om detta stämmer att dessa Nimbus CD ofta låter betydligt bättre än andra CD så innebär det att valet av pressningsfabrik har en stor avgörande betydelse för den slutgiltiga ljudkvaliten på en CD.
I så fall kan man konstatera att musik som bara släpps i nedladdat digitalt lossless format och aldrig fått ett CD släpp alltid har denna potential att låta precis så bra som Nimbus CD-pressar, eller ännu bättre eftersom en pressning då aldrig ens ägt rum.
Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot] och 12 gäster