Moderator: Redaktörer
Perfector skrev:Kan varmt rekommendera CDEX som plockar musik och gör till valfritt format i valfri kvalitet.
peterh skrev:Johan_Lindroos skrev:Det behöv nog nämnas (med emfas) att en LP-skiva tekniskt sett inte är möjlig att "rippa" som det skrivits på flera ställen i denna tråd.
Rent tekniskt behöver man spela upp LP- eller EP-skivan genom sedvanlig metod och sedan spela in ljudet på ett valfritt medieformat.
Att rippa en CD kan nog anses vara språkligt godtagbart genom att spela upp CD-skivan och i exakthet kunna extrahera dess datainnehåll.
Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity
Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD
PerStromgren skrev:Perfector skrev:Kan varmt rekommendera CDEX som plockar musik och gör till valfritt format i valfri kvalitet.
Men inte från LP, va?
goat76 skrev:Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.
Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.
Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?
goat76 skrev:peterh skrev:Johan_Lindroos skrev:Det behöv nog nämnas (med emfas) att en LP-skiva tekniskt sett inte är möjlig att "rippa" som det skrivits på flera ställen i denna tråd.
Rent tekniskt behöver man spela upp LP- eller EP-skivan genom sedvanlig metod och sedan spela in ljudet på ett valfritt medieformat.
Att rippa en CD kan nog anses vara språkligt godtagbart genom att spela upp CD-skivan och i exakthet kunna extrahera dess datainnehåll.
Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity
Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD
peterh, kan du lägga upp ett eller flera exempel på DropBox med både den egna "rippade" filen och motsvarande fil från CD där du vet att de tillhör samma skivsläpp.
Då får vi alla möjlighet att analysera det vi hör, tycka till och se om vi tillsammans kan komma fram till en slutsats varför din rip låter bättre(?)
Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.
Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.
Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?
RogerGustavsson skrev:goat76 skrev:Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.
Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.
Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?
Det ligger en del i det du skriver och det står ofta i samband med vinylmastering. Mono-kopplingen är dock knappast begränsad till lågbas utan kan ofta göras upp till 300-400 Hz. Vanligt är att lågbasen skärs bort, typ under 40 Hz, på många inspelningar inte minst om man vill ha lång speltid.
peterh skrev:goat76 skrev:peterh skrev:
Nu skall vi inte hänga upp oss på språkbruk. Vad jag menar med att RIP-a en lp är
- uppspelning på skivspelare
- lämplig RIAA
- lämpligt ljudkort
- lämpligt RIP program, i mitt fall audacity
Resultatet av RIP-ningen används att bränna en ljud-CD
peterh, kan du lägga upp ett eller flera exempel på DropBox med både den egna "rippade" filen och motsvarande fil från CD där du vet att de tillhör samma skivsläpp.
Då får vi alla möjlighet att analysera det vi hör, tycka till och se om vi tillsammans kan komma fram till en slutsats varför din rip låter bättre(?)
Det finns väl kanske lite olika möjliga orsaker till varför endel föredrar vinyl-mastringen. Kanske så pass små ingrepp som att all lågbas på LP ofta är summerade till mono för att kringgå eventuella problem vid själva "skärningen" av spåren.
En annan orsak kanske är för att man ibland begränsar högfrekventa ljud mer vid mastringen för vinyl då dessa annars kan orsaka fel vid uppspelning.
Dessa saker man tar hänsyn till när det kommer till mastringen av vinyl är ju för att komma runt de specifika problem just det formatet dras med, man behöver inte begränsa det på samma sätt när det kommer till mastringen för CD.
Kanske förvandlas dessa tillkortakommanden vinyl dras med istället till fördelar för många lyssnare, kanske uppfattas musiken mer sammanhängande p.g.a. summeringen av de basigare frekvenserna och kanske föredras det mindre vassa ljudet då man ofta begränsar de mest högfrekventa ljuden?
Jag skall vid tillfälle försöka ge access till exempel, dropbox är dock inget jag sysslat med. Det får bli min egen
ftp-server när det kommer sig.
De inspelningar jag ofta tänker på gjordes innan 1979 ( CD's uppkomst) och de enda format som var aktuella
var vinyl, och för vissa 1/4 tape( men hur många sådana band såldes ?). I vissa fall även kompactkassett( kompactkass ?),
men de räknar jag inte med. Paul butterfield ( den första i det dubbelalbum som diskuterats) t.ex. spelades in 1965.
PekkaJohansson skrev:Frågan kvarstår: varför krångla med att spela in lp och jämföra med sämsta sortens moderna cd-utgåvor? Utgången är oftast given - båda kommer att visa sig ha brister. Det känns som om vinylen ofta förflyttar fokus från lyssning till pyssel. Det är bortslösad tid, menar jag. Skaffa de bästa cd-utgåvorna utgivna från 1982 till 1990 och, i de fall sådana inte existerar, förstautgåvor av lp i bästa möjliga skick. Sätt därefter på en kanna kaffe, värm en kanelbulle och sätt dig ner och lyssna!
Med vänlig hälsning
Pekka
PekkaJohansson skrev:Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen. Slutligen är det omständligt att starta datorn, fibbla med pekplatta och markören och leta bland mappar. Det är kort sagt snabbare, roligare och bättre att spela de bästa skivorna i stället för att lyssna på musik från dator. Dessutom måste man ju ha något att göra dagen efter, det vill säga stoppa tillbaka alla skivor man spridit omkring sig i hyllan. Det enda problemet skulle vara att man helst äter upp bullen innan man byter skiva för att undvika att kladda ner skivorna med socker, smör och kanel.
Med vänlig hälsning
Pekka
Morello skrev:Så kan det vara, men det är pyramidalt jobb att läsa in tusentals kompaktskivor och sortera upp i mappar med katalognummer etc.
Det är helt enkelt enklare att lägga skivan i spelverket och trycka på "play".
PekkaJohansson skrev:Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen. Slutligen är det omständligt att starta datorn, fibbla med pekplatta och markören och leta bland mappar. Det är kort sagt snabbare, roligare och bättre att spela de bästa skivorna i stället för att lyssna på musik från dator. Dessutom måste man ju ha något att göra dagen efter, det vill säga stoppa tillbaka alla skivor man spridit omkring sig i hyllan. Det enda problemet skulle vara att man helst äter upp bullen innan man byter skiva för att undvika att kladda ner skivorna med socker, smör och kanel.
Med vänlig hälsning
Pekka
Morello skrev:Så kan det vara, men det är pyramidalt jobb att läsa in tusentals kompaktskivor och sortera upp i mappar med katalognummer etc.
Det är helt enkelt enklare att lägga skivan i spelverket och trycka på "play".
Morello skrev:Ponera att man har cirka 10 000 fonogram som skall läsas in. Ett fonogram inklusive katalogisering etc tar i runda slängar 10 minuter. Detta gör cirka 40 arbetsveckor!
goat76 skrev:Men Pekka, har tekniken stått still där du bor? Finns inte streamers, NAS, diverse kontrollprogam, Roon mm att välja och vraka bland, och exakt vad är det som är tidskrävande?
PekkaJohansson skrev:goat76 skrev:Men Pekka, har tekniken stått still där du bor? Finns inte streamers, NAS, diverse kontrollprogam, Roon mm att välja och vraka bland, och exakt vad är det som är tidskrävande?
Åtminstone min dator behöver ström för att alls ge ljud ifrån sig. Bara att starta den tar tid. Sedan ska nätverket ansluta, program starta och filer väljas via taffliga gränssnitt. Det erfar jag varje gång jag slölyssnar via Sonos som ändå startar förstärkaren automatiskt. Även rippning är tidskrävande och är man dessutom intresserad av att löpande köra skivorna i ett antal utgåvor i MasVis och detaljstudera dem så går det ytterligare tid. Allt detta kan jag ta när jag lagar mat och pysslar med annat men inte när jag helt vill försvinna in i musikens värld. Dessutom gillar jag hanteringen av de fysiska skivorna som är kulturföremål som likt ett bibliotek sprider en känsla av trevnad omkring sig. Samlandet och jakten på de bästa skivorna är en hobby som jag sannolikt kommer att odla under resten av livet och som dessutom, när urvalsprocessen är avklarad, säkerställer välljud av sällan hört slag. Det byter jag inte mot allt smör i Småland.
Med vänlig hälsning
Pekka
shifts skrev:Tycker PekkaJohansson motiverar sina argument väl och måste även hålla med honom på punkten att det tar tid att katalogisera rätt. Att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt" är uteslutet, det tar verkligen tid. Roon är hyfsat duktigt på att hålla reda på olika utgåvor själv, men när det inte blir som jag vill kan det vara ett rent helsike att få till korrekt.
Trots detta rippar jag och katalogiserar alla mina CD-skivor och har dem i mitt digitala musikbibliotek och finner nöje i processen. Har jag haft en dålig dag kan lite katalogisering få den inneboende harmonin tillbaka.
PekkaJohansson skrev:... Dessutom gillar jag hanteringen av de fysiska skivorna ...
goat76 skrev:Men Pekka har inte yppat ett ord om någon katalogisering alls, han har bara sagt att det är svårt att veta vad som döljer sig bakom filnamnen, vilket kan tolkas som att han kanske inte katalogiserar eller namnger sina filer alls? Kanske förlitar han sig rakt av på de databanker som är kopplade till rippnings-programmet?
PekkaJohansson skrev:Jag har rippat (i ordets rätta bemärkelse!) hundratals skivor och spelar dem ibland via Spotify i köket. Har också provat att spela via trådlöst och USB-sladd till huvudanläggningen men det är fruktansvärt tråkigt och tidskrävande. Den som inte vet vad han eller hon gör vet heller inte alltid vilka utgåvor som döljer sig bakom filnamnen.
goat76 skrev:Jag har inte sagt att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt". Det jag däremot sa var att rippningen sköter sig ganska bra på egen hand, så till vida att man inte aktivt behöver göra mycket annat än att starta processen och namnge filerna.
goat76 skrev:Jag använder inte Roon själv men har du kollat i inställningarna om det går att bestämma vad programmet ska göra? Kanske går det att stänga av den automatiska namngivningen av album så att programmet rakt av bara förhåller sig till det namn du har gett filerna.
Det program jag använder är inte så där avancerat som Roon, det presenterar bara musikfilerna precis så som jag själv namnger dem.
shifts skrev:goat76 skrev:Jag har inte sagt att rippning och katalogisering skulle göras "av sig självt". Det jag däremot sa var att rippningen sköter sig ganska bra på egen hand, så till vida att man inte aktivt behöver göra mycket annat än att starta processen och namnge filerna.
Att bara digitalisera samlingen ger inte så mycket, utan det är ju när man börja jobba med metadata som styrkan i en helt digital samling växer. Därmed min intolkning att Pekka tyckte det var en hel del jobb för att få det rätt, men det kan vara heltolkat fel av mig. Pekka får svara om han tycker det är viktigt.
shifts skrev:...kan vara heltolkat fel av mig.
PekkaJohansson skrev:peterh skrev:Visst: ett exempel av många :
The Paul Butterfield blues band & East West ( dubbelCD)
utgiven av warner music 8122-73571-2
På första CD kommer det halvt borttagna knäpp med 0.55s mellanrum. DVS lp'ns rotationshastighet.
Jag fick i dag hem Butterfield Blues Band och ”East-West” på cd med katalognummer Elektra 7599-60751-2 från 1987. Jag konstaterar att det är en alldeles utmärkt överföring från masterband till cd utan alltför stora ingrepp. Dynamik, klang och brus är fint bevarade – som ofta var fallet på WEA (Warner, Elektra, Atlantic) på 1980-talet – även om man ser små tendenser till dynamisk komprimering på ett par spår i MasVis-analysen. Inget ljud når över 0,60 dB under full utstyrning vilket är ett sundhetstecken. Överföringen är för övrigt gjord av Paul Rotchild som var med och producerade albumet omkring 20 år tidigare. Här finns ingen vinyl så långt som örat når. Det närmaste man kommer vinylljud är en aggressivt överstyrd gitarr som fräser till i höger kanal emellanåt. Albumet är inte så tokigt, faktiskt. Några spår kan spelas skapligt starkt medan andra är mer än lovligt skramliga. Rolig kuriosa är att albumet startar med den mest typiska blues-raden av alla, ”I woke up this morning”. Som sagt, rättvisande jämförelsematerial är en förutsättning för att utsagor om olika medier ska låta sig göras. Jag kan rekommendera den här utgåvan!
Med vänlig hälsning
Pekka
peterh skrev:PekkaJohansson skrev:peterh skrev:Visst: ett exempel av många :
The Paul Butterfield blues band & East West ( dubbelCD)
utgiven av warner music 8122-73571-2
På första CD kommer det halvt borttagna knäpp med 0.55s mellanrum. DVS lp'ns rotationshastighet.
Jag fick i dag hem Butterfield Blues Band och ”East-West” på cd med katalognummer Elektra 7599-60751-2 från 1987. Jag konstaterar att det är en alldeles utmärkt överföring från masterband till cd utan alltför stora ingrepp. Dynamik, klang och brus är fint bevarade – som ofta var fallet på WEA (Warner, Elektra, Atlantic) på 1980-talet – även om man ser små tendenser till dynamisk komprimering på ett par spår i MasVis-analysen. Inget ljud når över 0,60 dB under full utstyrning vilket är ett sundhetstecken. Överföringen är för övrigt gjord av Paul Rotchild som var med och producerade albumet omkring 20 år tidigare. Här finns ingen vinyl så långt som örat når. Det närmaste man kommer vinylljud är en aggressivt överstyrd gitarr som fräser till i höger kanal emellanåt. Albumet är inte så tokigt, faktiskt. Några spår kan spelas skapligt starkt medan andra är mer än lovligt skramliga. Rolig kuriosa är att albumet startar med den mest typiska blues-raden av alla, ”I woke up this morning”. Som sagt, rättvisande jämförelsematerial är en förutsättning för att utsagor om olika medier ska låta sig göras. Jag kan rekommendera den här utgåvan!
Med vänlig hälsning
Pekka
Nu har jag rip-at ( eller digitaliserat om ni föredrar det uttrycket) paul butterfields första LP.
Jag gör den gärna tillgänglig för analys, berätta vilken ab låtarna och hur jag skall göra. ( kan tänka mig att lägga upp den på
en ftp-server, i alla fall en låt)
PekkaJohansson skrev:Vänligt av er att överföra vinylen till digitalt format men det är nog mest peterh:s cd-version med enligt uppgift vinylknäppar som jag är mest intresserad av att höra. Det var ju den som låg till grund för den flera sidor långa diskussionen om att lp till cd skulle vara bättre än cd. Jag betvivlar som sagt inte för ett ögonblick att en utgåva på Rhino från 2000-talet är sämre än motsvarande tidiga cd-utgåva men det vore intressant att höra ett exempel. Men visst, ett smakprov från originalvinylen kan vi förstås höra också. Bring 'em on!
Med vänlig hälsning
Pekka
Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 3 gäster