Hugaligen, den där får underkänt så det bara stänker om det!
Adhoc skrev:Bilden du lagt in på IÖs kundanpassade mackapär skulle troligen benämnas ”volumetric diffusor” om (ifall) man hittar en snarlik i litteraturen eller på nätet. Jag skulle inte kalla IÖs för ”en QRD i botten”, den saknar ju mellanväggar. Tanken är bl.a. att ljudet inte ”bara” ska studsa olika tidsfördröjt rakt ut tillbaks som från en QRD, utan även studsa omkring / fram och tillbaks mellan frontbrädorna och bakstycket som har olika byggdjup. Teoretiskt då att reflektioner ut till rummet dras ut över en längre tidsrymd och även får mer varierande styrka jämfört med från QRD:en.
En indikation för dimensionering av en liknande mojäng är om du googlar på ”Golomb ruler” och "volumetric diffuser". Brädbredd och antal lager brädor i djupled kan bero på vilken tillgänglig totalbredd och djup du har och frekvenser som är intressantast. En pdf på ”volume diffusers”:
http://usir.salford.ac.uk/17672/1/11081 ... Thesis.pdf under kapitel 4 hittar du snarlikheter mot den på bilden.
En inte alltför vågad gissning är att ovan- och undertill funkar bygget även som spaltabsorbent med isolering bakom brädlapparna. Är du lat, får du dra upp lädret och kontakta IÖ.
Allt det du skriver är riktigt.
Vad mer kan sägas... Den dimensionering som jag använder är "skitig", eftersom det bygger på massor av lyssningstester, som ganska entydigt visat att en "matematiskt perfekt", en "ren" diffusor inte alls låter naturligt och bra. Det låter bara konstigt. Inget som hörseln är van vid och kan hantera på ett vettigt sätt.

Så jag gjorde massor av experiment på 70- och 80-talen för att utröna hur man skulle dimensionera en sådan där diffusor, och det jag kom fram till då är min utgångspunkt för hur jag dimensionerar dem idag och allt sedan dess. Folk blir väldigt nöjda.
Det är dock bra att påpeka att dimensioneringen beror på många yttre variabler. En av dem är avståndet mellan diffusorns framkant och de bakersta lyssningsplatserna. Skälet att det är viktigt att ta hänsyn till detta, är att en närmare placering av lyssnarna, bidrar med en stor geometrisk distorsion, som faktiskt "hjälper" diffusorn på så vis att den kan dimensioneras med ett något mera periodiskt framskikt.
Fälla in dimbar belysning blir alltid mysigt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).