Hellhammer: Demon Entrails, 3LP-Gatefold. Pre-Celtic Frost. Pionjärerna som influerat så många black metal band. Själva var de inspirerade av Venom och Motörhead och tog det hela längre. Den här utgåvan samlar deras tre demos från 1983 och ljudkvalitén är också därefter. Tom G. Warriors riff och omisskänliga "uhh!" är med redan här. Nu saknas bara Ep'n "Apocalyptic Raids" för mig.
Eric Öst: Myrstacken, 7". Den här singeln fick jag ur min fars samling. Via hans samling och eget spelande har jag vuxit upp med folkmusiken. Många gånger har man varit på stämmor. Jag har för mig att jag såg just Eric Öst som barn också. Myrstacken är en snabb rackare som många fiol-spelmän brukade trigga varandra att spela snabbare och snabbare. Det var kul att se
KMFDM: UAIOE, LP. Lite svår att ta till sig för mig. KMFDM har liksom varit rätt basic industri. Här är det något krångligare, inte dåligt dock. De blandar in reggae t.ex. ; "Ganja rock". Det hela räddas dock av sista låten som är av klassiskt snitt: "Thumb thumb".
Black Sabbath: Technical Ecstasy, LP. En bra skiva där balladerna framträder mest, och då främst Bill Wards stora stund vid mikrofonen; "It's alright". Avslutande "Dirty women" innehåller några riff som jag direkt kopplar till några andra Birminghamsöner, nämligen Judas Priest. De kan inte förneka var de hittade de klassiska riffen till "Breaking the law" .
The Windmill - Tribus. Det låter riktigt bra hittills, efter några genomlyssningar.
Grab the keys, start the car Take me home, to where my records are Hit the gas, take the open road I'm turning on the stereo first thing when I get home
Jag har en extremt trevlig afton med provlyssning av några av de fonogram som har införskaffats under ledigheten. Efter Eydie Gorme, diverse Opus3-inspelningar, Elvis och annat hörs nu hela Gentle Giants "Octopus". Den började tveksamt men har nu från omkring spår 6 tagit sig rejält både musikaliskt och ljudtekniskt.
Edit: Fortsätter med Uriah Heep som börjar lovande.
Stevie Nicks: Rock A Little, LP. Pop/rock från 80-talet. Musiken är typisk radioanpassad sådan. Jag behöver inte jämföra med Fleetwood Mac, då jag inte lyssnat särskilt mycket på dem. Rösten är det som sticker ut från mängden.
Lill Lindfors: Om Vi Hade En Dag / Tills Det Blir Tid För Dej Att Gå, 7". En singel som spelats flitigt i hemmet i min barndom. Inte riktigt min smak, men den "hör till" på något vis.
Frankie Miller: Frankie Who? Frankie Fucking Miller That's Who, LP. En samling med hans låtar från 70-talet. Pubrock med lite soultouch. Jag gillar hans röst. Jag saknar "The rock". Men den har jag iofs på skivan med samma namn.
Det svänger där med . Mycket bra låt som jag bommat tidigare. Den är inte med på "Frankie Who?..." eller någon av mina andra skivor. Den är tydligen med på "Falling In Love". Kanske ska jag ta och lyssna in mig på den med?
Toto: Only You, CD-Maxi. Under julledigheten har jag gått igenom samlingen ordentligt och bytt bort några skivor. I denna process hittade jag två styckna cd-maxis med Toto som jag köpte tidigt 90-tal. De var ej inskrivna i min samling på databasen http://www.pop.nu , så de var lite bortglömda. När jag lyssnade på den här förstår jag varför.. Jag är inget större fan av gruppen, men det känns lite som om de försökte förnya sig där '92. Funkar inte för mig. Den här åker nog i "bort-högen". Jag får väl se vad jag tycker om den andra maxin..
Prefab Sprout... long time, no hear... o det kanske inte gör så mycket när allt kommer omkring Dock låter det skapligt dynamiskt och bra, trots att Sony är inblandade. Men så är CD´n från 1988 också.
Bilagor
Prefab Sprout - From Langley Park To Memphis.jpg (283.44 KiB) Visad 12308 gånger
Jerry Williams & The Violents: Live, LP. Jag vill verkligen tycka om det här. Det är ju liksom "Jerka". Men tyvärr. Hysteriska kvinnor skriker skivan igenom med ojämna mellanrum. Det känns faktiskt som om någon håller upp en skylt där det står "SKRIK NU!", för att det skulle vara så helt enkelt. Det förstör hela spelningen... Den här blir inte långlivad i samlingen.
River av en spellista från förra året med bl a Liten Brunett, Jazz på Ungerska, Jan Johansson, Det e min Sønn, Kari Bremnes och My Favourite Things, Musica Nuda, blandar med Lady Gaga och någon komposition av Bob.
Cecilia Stalin, Step like a giant, och spåret Quinox höll på att slå knock på mig. Skruvade upp basen en smula för att skoja till det för några veckor sedan och jag har fortfarande skoj, så när låten drog igång hoppade jag högt, ha ha, Ståhls gamla basar får jobba lite Blir nog lite svamp också innan jag övergår till "lugna låtar"
Säkert femtonde lyssningen sen den släpptes i våras, och den fortsätter växa. Kan inte annat än rekommendera varmt om ni orkar med lite småstökig progressiv metal.
O så halkade jag in på Sjostakovitj nia, den uppkäftiga symfonin. Måste studera teorierna om hur Dimitri kunde överleva Stalin. Uppfriskande är den i varje fall. Nian.