Larry Carlton & Robben Ford, unplugged och live, skrev några rader i min medlemspresentation om kvaliteten som är något utöver det vanliga, både i framförande och inspelning.
Omväxling förnöjer, efter fransk jazz lirar jag nu Iggy Pop´s senaste album "Free" och visst är han en fri själ som kan göra vad han vill och leva på gamla meriter, men f-n jag gillar det här Gubben jazzar till det en hel del, lyssna på "James Bond" ingen vidare text, men saxarna släpps loss emellanåt. Tänker lite på Bowie och hoppas Iggy får leva längre efter skivsläppet än David fick...
Skyclad: Live At The Dynamo, CD. Folkmetalpionjärerna live. Helt ok, men det handlar främst om två ruggigt bra låtar: The Widdershins Jig (som för övrigt är bättre i studiovarianten) och Still Spinning Shrapnel.
Hörde i går The Anita Kerr Singers på en självbetitlad lp från 1975. Bitvis riktigt bra - Ray Conniff i Nashville, skulle man kunna säga. Den ledde i sin tur till Janis Ian och albumet "Between the lines", även det mer än godkänt.
Ancestors: Of Sound Mind, 2LP-Gatefold. Flummig doom/psych. På reklametiketten står det att de kombinerar King Crimson, Pink Floyd och Neurosis. Jag skulle även vilja lägga till de mörkare instrumenatala låtarna av Manfred Mann's Earth Band . Ett downloadkort finns med också.
Barn Owl: Ancestral Star, LP-Gatefold. Space-drone. Mycket stora ljudlandskap att snöa in på. Är ingen riktig expert på drone-genren, men det är nog en av de bästa jag hört inom den jag hört iaf.
Beehoover: The Devil And His Footmen, LP. En basist och en trummis jammar och slamrar. Sång på engelska med tysk brytning. Detta är deras fjärde skiva. De tre tidigare släppen är också grymt bra
Judas Priest: Defenders Of The Faith, LP. En skiva som nästan bara består av anthems. Inte en dålig låt. Jag vill minnas att den blytunga Heavy Duty var den jag fastnade för först när den släpptes.
H.P. Lovecraft: H.P. Lovecraft II, LP-Gatefold. Härlig psykedelisk rock. Här finns den suveräna låten At the Mountains Of Madness, som ju också är en novell av författaren Lovecraft.
Gamma Ray: Sigh No More, LP. När Kai Hansen lämnade Helloween startade han upp Gamma Ray. Detta är deras andra skiva. Mycket mäktig. Det hörs verkligen hur viktig Hansen var för Helloween när man hör denna (och även övriga skivor i diskografin). Den här låter mer Helloween än de själva gjorde vid samma tidpunkt.
Faith No More: The Real Thing, LP. Köpte denna i London på en gymnasieresa. Jag hade hört låten Epic innan. Sanslös mix av olika musikstilar i en och samma låt. Och så är det på hela skivan, utan att tappa tråden. Den är lika bra fortfarande. De har nog inte kommit upp i denna nivå igen, även om många skivor i diskografin är riktigt bra. Världsklass!