250 Watt är bra

[jansch]

Nattlorden - Nej, det handlar inte om EFFEKTBEHOV till transienter där man kan relatera till max RMS effekt. Det är max spänningssving som styr, inget annat

Du kan dock inte spänningssvinga över en högtalare utan att det blir ett effektuttag av det. För mig är det egalt vilken enhet man väljer att titta på då de ändå hänger ihop.

Riktigt, men ett effekuttag vars nivå är så komplext att förutsäga att man i praktiken inte gärna talar om riktig effekt i förstärkarsammanhang. Det vill säga visst talar man om riktig effekt när man talar om hur förstärkare specificeras, men den effekt som man talar om när man spelar musik in i högtalare är nästan alltid en sorts nominell effekt som underförstår en impedans som är frekvensoberoende och entydigt känd.

Och det betyder att man faktiskt talar om spänning och inte effekt!

Så ni har båda rätt (eller är det fel ni har båda två?) - det handlar egentligen alltid om spänning, även om man väljer att beskriva den som vore det en enkelt bestämbar effekt. När man säger att man behöver 200 W så menar man typiskt att man behöver 40 volt RMS och 56,57 V peak, vilket kan kallas 200 W men hellre bör kallas 200 åttaohmswatt. ”Åttaohmswatt” är alltså en sorts spänningsangivelse.

En förstärkare med styv nätdel kan leverera uppåt 400 W i 4 ohm om det är en förstärkare med 200 åttaohmswatt. Dock kan de flesta förstärkare med 200 åttaohmswatt (även de med lite mjukare nätdel, på grund av kondensatorbanken) leverera leverera uppåt 400 W i 4 ohm för korta transienter. Kanske till och med uppåt 800 W i 2 ohm!

Men det beror även på annat än nätdelens styvhet och kondensatorbankens storlek, t ex effektstegets resistiva förluster (vilket inte skall blandas ihop med utimpedans/dämpfaktor) och eventuella strömbegränsningar.


Vh, iö

..
IÖ - Nu får du gärna förtydliga vad som är fel med mitt påstående. Titta På Mina tidigare inlägg därstår samma sammapåpekande som du tar upp. Max spänningssving Styr oavsett kurvform, reaktanser, resistanser,transienter, kondensatorbankar, RMS effekt, Mm

[Morello]

Skilj på toppvärde (peak) och RMS.

Så vad menar Ingvar med peak-RMS?

Den frågan svarar bäst Ingvar på tycker jag.

[petersteindl]

Det skulle jag vilka veta också. Två extremt olika instrument. Ljudligt såväl som utseendemässigt. Trumpet och Cornett har vissa likheter, liksom Oboe och Fagott.

...Inte trumpet, men sax som ju är nästan samma sak ...

I vilket universum då!?

Nja, om man bortser från att dom ser olika ut och låter olika, så finns det fundamentala likheter. Både är ett slags böjt metallrör med ventiler på. Och så är det en tratt i ena änden och ett munstycke i den andra. När man blåser i munstykcet så kommer det ljud ur tratten. Tut tut, låter det. Tut tut!
Same same, but different.
Fast på trumpet måste man göra i alla fall en del av själva tonen själv. Det behöver man inte i saxofonen, där är det "bara" att blåsa på!

(Jag ser att några av inläggen i tråden avviker en smula från ämnet. Förstår inte hur det kan ha blivit så. Det har ju aldrig hänt förut!)

Nej, så är det inte!

I meningen som är kursiv och blå så börjar du däremot komma till pudelns kärna. Det vet alla som provat få en ton ur en trumpet.

Med vänlig hälsning
Peter

[petersteindl]

Skilj på toppvärde (peak) och RMS.

Så vad menar Ingvar med peak-RMS?

Det är det inrinsiskiana peakmedelvärdet.

[Morello]

Du menar väl ändå intrinsikala?

[Morello]

Just nu spelar jag Harry James med försteget på -10dB, vilket gör 22 V topp.

Mätt i det specifika fallet eller baserat på ett förmodande om att fonogrammet ifråga är fullt utstyrt någonstans?

För den som undrar men inte kan räkna - 22 V peak motsvarar precis över 30 åttaohmswatt peak-RMS (eller drygt 60 likadana fyraohmswatt). Eller drygt 60 W peakeffekt i 8 ohm, och drygt 120 dito i 4 ohm.


Vh, iö

Jag antog att skivan är snudd på fullt utstyrd, vilket medför ett toppvärde om cirka 3,5 V från CD-spelaren, sedan -10dB på det och sist +26 dB.

[darkg]

Jag kände inte heller till libra. Det tycks vara ett lån från romani.

[UffeH]

Libra är söderslang. http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=libra

[Max_Headroom]

Libra är söderslang. http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=libra

Det är ju bara vänsterfolk på söder. Troligen därför jag aldrig hört uttrycket.

Politik är inte godkänt enligt policy. Betrakta dig varnad. //Redaktör'N

[Bill50x]

Libra är söderslang. http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=libra

Det är ju bara vänsterfolk på söder. Troligen därför jag aldrig hört uttrycket.
Politik är inte godkänt enligt policy. Betrakta dig varnad. //Redaktör'N

Det är massor av olika typer på Söder. Men väldigt många är skitnödiga hipsters, människor som vill demonstrera sin särart genom att vara som alla andra hipsters. Skäggiga unga män som stickar på söndagarna, tillverkar korv med polarna och bakar bröd av surbrödsdeg. Det positiva är för övrigt att hannarna gillar att dra omkring på barnvagnar med sina barn och att dom numera försöker åka tåg till Barcelona istället för att flyga.

Fördomar, jag? Nä....

/ B

[Morello]

[IngOehman]

Skilj på toppvärde (peak) och RMS.

Så vad menar Ingvar med peak-RMS?

Den frågan svarar bäst Ingvar på tycker jag.

En signal kallas statisk när den inte ändrar sig över tiden. Men vad betyder det egentligen? Jo det sätt man valt att definiera statisk signal är att man har pågående sinuston (eller sinustoner), det vill säga man bortser ifrån själva tonens vindlingar.

Och sättet man i normalfallet definierar förstärkareffekt är efter en sinustons RMS-värde.

Så om en förstärkare i säg 8ohm klipper vid 200 W peak så levererar den (om en sinuston spelas på gränsen till klippning) 100 W RMS. Då specificeras uteffekten till just 100 W. Medelvärdet är hälften av toppvärdet på effekten, eftersom en kvadrerad sinuston (spänningen) blir en cosinuston, DC-förskjuten så den tangerar noll där den är lägst som visar faktisk effekt in i resistiv last som funktion av tiden.

Okej, så då vet vi vad det är som man kallar för statisk signal (och att en sådan alltså inte alls är sant statisk annat än om man ser till spektrum). Vad är då en dynamisk signal? Jo typ vilken högkvalitativ musiksignal som helst! En vars egenskaper spektralt (och på andra sätt) varierar med tiden.

När man spelar musik så behöver förstärkaren kunna leverera utan att klippa således arr den klarar musiksignalens toppar. Säg att topparna (äkta peak) är på 200 W, och man vill relatera det till förstärkarens uteffektspecifikation, då behöver man en 100 W-förstärkare. En faktor två mindre än man skulle kunna tro.

Man kan förklara det som att det man behöver är en förstärkare som i peak skall klara en nivåvarierad sinussignal vars högsta effektnivå är 100 W RMS peak, eller peak RMS kanske är en bättre ordning.

Peak relaterar alltså till nivåvariationerna (musikens dynamiska föränderlighet) inte till vågrörelsens minsta detaljer. När man har modulerade sinustoner så talar man om signalens envelope, alltså konturerna - exkluderat själva tonfrekvensens föränderligheter.

Kortfattat: Genom att tala uteffekt av RMS-typ (där alltså effektföränderligheten under själva sinusperioderna bortses ifrån, så går helt enkelt effekten att direkt relatera till det sätt som man specificerar förstärkaruteffekt. Och det som ställer högst krav på förstärkarens förmåga att inte klippa är effekt-evelopens peakar. Konstigare än så är det inte.

Peakarna man ser när man tittar på RMS-effekten som funktions av tiden istället för ögonblickseffekten som funktion av tiden, helt enkelt.


Vh, iö

[IngOehman]

Libra är söderslang. http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=libra

Det är ju bara vänsterfolk på söder. Troligen därför jag aldrig hört uttrycket.

Politik är inte godkänt enligt policy. Betrakta dig varnad. //Redaktör'N

Redaktör’N?

Vaddå redaktörn? Vemdå redaktör’N?

Och allvarligt - det där var inte politik, det var ju ett skämt! Det fanns ingenting politiskt överhuvudtaget i det Max_Headrolm skrev, även om man helt skulle missa humorn. Lika lite som att det skulle vara ett politiskt uttalande att republikanerna är starka i amerikanska södern.


Vh, iö

[IngOehman]

Just nu spelar jag Harry James med försteget på -10dB, vilket gör 22 V topp.

Mätt i det specifika fallet eller baserat på ett förmodande om att fonogrammet ifråga är fullt utstyrt någonstans?

För den som undrar men inte kan räkna - 22 V peak motsvarar precis över 30 åttaohmswatt peak-RMS (eller drygt 60 likadana fyraohmswatt). Eller drygt 60 W peakeffekt i 8 ohm, och drygt 120 dito i 4 ohm.


Vh, iö

Jag antog att skivan är snudd på fullt utstyrd, vilket medför ett toppvärde om cirka 3,5 V från CD-spelaren, sedan -10dB på det och sist +26 dB.

Som jag misstänkte.


Vh, iö

[2-ch]

Så IÖ med ditt inlägg om statiska signaler, stämmer då Nattlordens tabell att om man med sagda känslighet på högtalare
önskar spela på en medelnivå av 89dB samt ha ett utrymme för dynamiska utsvävningar på 15dB behöver en förstärkare på 64W (RMS?)

Varför dra till med något alls? Om man vet vilken medelnivå man vill spela på, hur effektiva högtalare man har, avståndet man sitter på samt väljer hur pass mycket dynamik man vill klara att spela utan klippning - så är de bara att sätta upp matten...

Kod: Markera allt

Dali 107 specad känslighet    92dB   92   1W/1m   
Två högtalare      +4   -->96   (teoretiskt +6, praktiskt +4)
lyssningsavstånd 3m   -10   -->86

      dB   "8-ohmsWatt"
      86    1W   
      89    2W   "lagom medelnivå"
      92    4W   
      95    8W   
      98    16W   
      101   32W   
      104   64W   15dB dynamik oklippt
      107   128W   
      110   256W   
      113   512W   
      116   1kW   
      119   2kW   


[RogerJoensson]

Ingvar,
Ehh? Förklarade du verkligen vad du menar med peak-RMS ovan?

En musiksignal ser ju väldig olika ut peak-mässigt jämfört med en stadig sinus. Det normala är väl att man tittar på starkaste peakarna och räknar fram ett temporärt värde för effekten, relaterat till hur mycket effekt som en sinusvåg med samma "sving" skulle haft. Är det vad du menar???

Har du inga tidsaspekter med (för hur länge förstärkaren kan upprätthålla peakeffekten)?

[IngOehman]

Ja, om man behöver en peak-effekt om 200 W (ögonblicks) så är det en förstärkare som klarar minst 100 W (i varje fall kortvarigt, effekt-peakar) i 8 ohm RMS, som man behöver.

Peak-RMS effekt för säg intervallet 100 ms vore faktiskt en bra uppgift att ha med i förstärkarspecifikationerna. Det är en viktigare sak att klara än kontinuerlig effekt.

Så IÖ med ditt inlägg om statiska signaler, stämmer då Nattlordens tabell att om man med sagda känslighet på högtalare
önskar spela på en medelnivå av 89dB samt ha ett utrymme för dynamiska utsvävningar på 15dB behöver en förstärkare på 64W (RMS?)

Varför dra till med något alls? Om man vet vilken medelnivå man vill spela på, hur effektiva högtalare man har, avståndet man sitter på samt väljer hur pass mycket dynamik man vill klara att spela utan klippning - så är de bara att sätta upp matten...

Kod: Markera allt

Dali 107 specad känslighet    92dB   92   1W/1m   
Två högtalare      +4   -->96   (teoretiskt +6, praktiskt +4)
lyssningsavstånd 3m   -10   -->86

      dB   "8-ohmsWatt"
      86    1W   
      89    2W   "lagom medelnivå"
      92    4W   
      95    8W   
      98    16W   
      101   32W   
      104   64W   15dB dynamik oklippt
      107   128W   
      110   256W   
      113   512W   
      116   1kW   
      119   2kW   


Ja, det är riktigt. Men jag kan tycka att det är lite krystat att gå genom resonemanget ”89 dB medelnivå + 15 dB dynamikt utrymme”.

Enklare att redan från början säga att man vill kunna spela 104 dB (peak RMS) på lyssningsplats.

Medelnivån som man vill spela är ju olika beroende på låt, så vad menar man när man talar om medelnivå? Medel-medelnivå kanske, eller kanske är max-medelnivån man önskar kunna använda man tänker på?


Vh, iö

[sprudel]

Stämmer och observera att skräpet på Tidal och Skräpify är digitaliserade vinylutgåvor som låter fördjävligt.

Det är alltså bara till att öppna libran och köpa riktiga fonogram.

Njae, tror inte du lyssnat igenom allt som finns på Tidal, Spotify är överhuvudtaget ointressant ur välljudsperspektiv.

Jag hittade ett album som låter riktigt bra, Harry James and his BigBand, ”The Harry James Sessions 1976-79”

(Mastered from the analouge disc originals)

[RogerJoensson]

Ja och den låter rätt bra även på Spotify, även om vinylens begränsningar hörs då och då.
CD:n som utgår från bandinspelningen låter bättre.

I vissa lägen hör man (gisssningvis) ytterspårsbruset ganska ordentligt på versionen som utgår från vinylen och det är skönt att slippa det...
Lite obegripligt att man ö h t gör en digital utgåva från en vinylskiva, när det ju finns en ännu mer väljudande bandinspelning som man dessutom gett ut på CD tidigare.

[HenrikTornquist]

Ja, om man behöver en peak-effekt om 200 W (ögonblicks) så är det en förstärkare som klarar minst 100 W (i varje fall kortvarigt, effekt-peakar) i 8 ohm RMS, som man behöver.

Peak-RMS effekt för säg intervallet 100 ms vore faktiskt en bra uppgift att ha med i förstärkarspecifikationerna. Det är en viktigare sak att klara än kontinuerlig effekt.

Vh, iö

Är det den effekten som NAD angav som dynamisk effekt? Det var ganska vanligt på deras äldre förstärkare att den fanns med.

[IngOehman]

Det är mycket möjligt. Det kan nämnas att de gjort flera förstärkare som arbetar i KlassG, och sådana får potentiellt en EXTREMT mycket högre effekt i det korta än i det långa perspektivet.

NAD 208 är exempelvis specificerad som en 250 W-förstärkare, men för praktiskt brok så klipper den sällan före runt 600 W åttaohmseffekt (läs - runt 100 volt) i några vanliga/rimliga impedanser. 140 % mera alltså!

En mera normal förstärkare levererar snarare mindre än 10-20 % extraunder 100 ms än den klarar kontinuerligt.

Du kan dock inte spänningssvinga över en högtalare utan att det blir ett effektuttag av det. För mig är det egalt vilken enhet man väljer att titta på då de ändå hänger ihop.

Riktigt, men ett effekuttag vars nivå är så komplext att förutsäga att man i praktiken inte gärna talar om riktig effekt i förstärkarsammanhang. Det vill säga visst talar man om riktig effekt när man talar om hur förstärkare specificeras, men den effekt som man talar om när man spelar musik in i högtalare är nästan alltid en sorts nominell effekt som underförstår en impedans som är frekvensoberoende och entydigt känd.

Och det betyder att man faktiskt talar om spänning och inte effekt!

Så ni har båda rätt (eller är det fel ni har båda två?) - det handlar egentligen alltid om spänning, även om man väljer att beskriva den som vore det en enkelt bestämbar effekt. När man säger att man behöver 200 W så menar man typiskt att man behöver 40 volt RMS och 56,57 V peak, vilket kan kallas 200 W men hellre bör kallas 200 åttaohmswatt. ”Åttaohmswatt” är alltså en sorts spänningsangivelse.

En förstärkare med styv nätdel kan leverera uppåt 400 W i 4 ohm om det är en förstärkare med 200 åttaohmswatt. Dock kan de flesta förstärkare med 200 åttaohmswatt (även de med lite mjukare nätdel, på grund av kondensatorbanken) leverera leverera uppåt 400 W i 4 ohm för korta transienter. Kanske till och med uppåt 800 W i 2 ohm!

Men det beror även på annat än nätdelens styvhet och kondensatorbankens storlek, t ex effektstegets resistiva förluster (vilket inte skall blandas ihop med utimpedans/dämpfaktor) och eventuella strömbegränsningar.


Vh, iö

..
IÖ - Nu får du gärna förtydliga vad som är fel med mitt påstående. Titta På Mina tidigare inlägg därstår samma sammapåpekande som du tar upp. Max spänningssving Styr oavsett kurvform, reaktanser, resistanser,transienter, kondensatorbankar, RMS effekt, Mm

Jag kan inte se att varken jag eller Nattlorden säger att det är något fel på ditt påståenden. Både han och jag kompletterar snarare än invänder.

Han påpekar att man när man svingar spänning över en högtalare oundvikligen får en effektutveckling.

Jag kommenterar det HAN skriver med hålla med men klargöra att effekten är antingen otroligt komplex att kartlägga (p g a högtalarnas komplexa impedans) eller att det man talar om faktiskt är en ”8-ohmseffekt” - vilket ÄR just en spänningsangivelse!

Så jag tror vi är rätt så överens. Och om vi inte är det så är det som jag skrivit i varje fall korrekt.


Vh, iö

[2-ch]

Ja, det är riktigt. Men jag kan tycka att det är lite krystat att gå genom resonemanget ”89 dB medelnivå + 15 dB dynamikt utrymme”.

Enklare att redan från början säga att man vill kunna spela 104 dB (peak RMS) på lyssningsplats.

Medelnivån som man vill spela är ju olika beroende på låt, så vad menar man när man talar om medelnivå? Medel-medelnivå kanske, eller kanske är max-medelnivån man önskar kunna använda man tänker på?


Vh, iö

För mig gav omvägen via medelnivå (för att sedan lägga till utrymmet för peak) i tabellen en bra förståelse för hur mycket effekt jag behöver.
Som vanligt är det mer komplicerat än vid första anblicken.
Det som rör till det i mitt huvud är när du förklarade om sinustonen och 200W ur en 100W förstärkare.
Ska jag bara se det som ett sätt att räkna fram 100W eller ska jag titta i tabellen på dubbla effekten vid peak när jag vill veta att den inte kommer att klippa?
I så fall blir det vid 128W.... puh. Det är inte lätt att vara människa
Och hur påverkar högtalarens impedans förhållandet... frågorna blir många.

[IngOehman]

Låt mig säga såhär - äkta peak-effekt är något som man mycket sällan pratar om i hifi-världen. Om man inte är konstruktör vill säga. Då är ju sådant självklarheter.

Så för en icke-ingenjör kan man bortse ifrån det, eller sätta sig in i fysiken mera!

Det senare betyder att man behöver lära sig att peak-effekt inte är samma sak som ”det största värdet som en normal effektmätare (= en spänningsmätare graderad i 8-ohmseffekt) visar.

Från den senare kan man utläsa momentan-RMS-8-ohmseffekten*, och det högsta värdet (peaken) som den visat under t ex en låt, är inte peak-effekten utan peak-RMS-effekten.

Jag försöker inte komplicera det. Men jag kan/vill heller inte förenkla det så det blir osant. Det är så komplicerat som det är, vare sig någon kan vilja att det skall vara enklare.


Vh, iö

- - - - -

*Den sortens mätare mäter peak-spänningen (u), och är graderad så den anger en effekt som är u^2/8/2, alltså halva peakeffekten. På så vis visar mätaren ”rätt RMS-effekt” när man spelar en sinuston.

Jag använde u som är bokstaven för spänning (enheten är V eller volt) och valet av ett litet u kan ifrågasättas. Ett litet u berättar att det är en växelspänning, vilket det ju är, men normalt är ett litet u en indikation på att man anger RMS-värdet för en växelspänning. Det peak-värdet som man kan avläsa med sina ögon är förvisso ett RMS-värde (p g a vald gradering) men i den ekvation jag angivit så är mätvärdet en ögonblicksspänning, vilket är en DC-spänning, så kanske skulle jag ha användt ett stort u? Alltså U?

Dock kan effektmätare av detta slag (som alltså är spänningsmätare på tidigt) ibland mäta både de positiva och negativa peakarna, och då blir det mera komplicerar... ofta så sker det hela i sådana fall med en aktiv auto-synkron likriktare (som som inte har framspänningsfall och som växlar förstärkningspolaritet med signalens polaritet) med spänningshållande kondensator med supersnabb laddtid och långsam återgång - vilket betyder att den faktiskt visar absolutvärdet, alltså varken u eller U eller P, utan absolutvärdet av U, alltså |U| med peak hold, konverterat till 8-ohmseffekt!

[Morello]

Jag hittade ett album som låter riktigt bra, Harry James and his BigBand, ”The Harry James Sessions 1976-79”

(Mastered from the analouge disc originals)

Jämfört med vadå?

De utgåvor du refererar till hör hemma i runda arkivet - det är så kallad "vinylrippar" med allt vad det innebär.
Vill minnas att man använde rör-RIAA-steg från 1950-talet vid överföringen.

Den tidiga utgåvan på CD (digitaliserade rullband) låter avsevärt renare och mindre beslöjad.

[Morello]

Nu luktar det fikonspråk och dessutom blandat med engelska - dvs kontaminerat fikonspråk.
Vad jag tror Ingvar avser med "peak-RMS" är helt sonika effektivvärdet (RMS) integrerat under en relativt sett kort tid.

[RogerJoensson]

*Den sortens mätare mäter peak-spänningen (u), och är graderad så den anger en effekt som är u^2/8/2, alltså halva peakeffekten. På så vis visar mätaren ”rätt RMS-effekt” när man spelar en sinuston.

(förvirrad) Är peak-RMS och ”rätt RMS-effekt” samma sak? Eller handlar peak-RMS om det faktiska energiinnehållet i en transient (eller vad som helst)?

Om exemplet inte är peak-RMS, svara gärna med ett kortfattat exempel på vad som är det (utan att nämna vad som inte är det), eftersom jag har svårt att särskilja vad du menar är det ena och det andra.

[IngOehman]

Vad du menar med ”rätt RMS-effekt” vet jag ju inte, så frågan blir omöjlig för mig att svara på.

Tycker jag varit väldigt tydlig i det jag skrivit, som förvisso handlat om något som av praktiska skäl är komplicerat (sätten man talar om effekt i hifi-värden, alltså att varken verklig effekt som utvecklas i högtalare eller sann peakeffekt är något som man talar om) och därför inte kan förenklas och ändå vara sant.

Man behöver helt enkelt begrepp som peak-RMS (som är högsta RMS-värdet) och 8-ohmseffekt (som är en sorts spänningsanvivelse) för att beskriva det som man defacto pratar om i hifi-värden. Riktig peak-effekt och riktig levererad effekt till högtalaren, talar man typ inte om alls, eftersom det blir för komplicerat att göra det.

Men i en diskussion med extra intresserade (som folket här på faktiskt) kan det vara av intresse att utreda hur allt hänger samman. Då behövs nya begrepp.

Jag hittade ett album som låter riktigt bra, Harry James and his BigBand, ”The Harry James Sessions 1976-79”

(Mastered from the analouge disc originals)

Jämfört med vadå?

De utgåvor du refererar till hör hemma i runda arkivet - det är så kallad "vinylrippar" med allt vad det innebär.
Vill minnas att man använde rör-RIAA-steg från 1950-talet vid överföringen.

Den tidiga utgåvan på CD (digitaliserade rullband) låter avsevärt renare och mindre beslöjad.

Jag har ingen synpunkt på det specifika fallet (har inte studerat det), men jag vill nämna att det finns fall där vinylripparna låter avsevärt bättre. Exempelvis har jag stött på sådana fall då vinylen direktgraverades, medan CD-utgåvan gjorts många år senare från en ”nödparallellupptagning på rullband”.

Den senare kan dessutom vara skadad av mastring och annat elände.

Så visst 17 kan en vinylripp gjord med en superb modern ADC från ett direktgraverat (i realtid med spelandet) vinyl-fonogram, signifikant överglänsa en CD-utgåva i ljudkvalitet. Det gäller framförallt om skyddsinspelningen skett med analog bandspelare av tveksam kvalitet.

Även då CD och vinyl båda kommer från ett analogt masterband kan vinylen låta både subjektivt bättre och vara objektivt bättre. Vinylgraveringen kan t ex vara gjord från samma bandspelare som musiken spelades in på, medan CDn görs många år senare med en annan bandspelare. Och att CD-utgåvor som är gjorda i modern tid av äldre inspelningar oftast är illa söndermastrade är väl ingen nyhet för någon här hoppas jag.


Vh, iö

[Morello]

Visst, men nu handlade det om ett specifikt album med Harry James.

Du kan läsa mer om detta album om du söker.

[Morello]

*Den sortens mätare mäter peak-spänningen (u), och är graderad så den anger en effekt som är u^2/8/2, alltså halva peakeffekten. På så vis visar mätaren ”rätt RMS-effekt” när man spelar en sinuston.

(förvirrad) Är peak-RMS och ”rätt RMS-effekt” samma sak? Eller handlar peak-RMS om det faktiska energiinnehållet i en transient (eller vad som helst)?

Om exemplet inte är peak-RMS, svara gärna med ett kortfattat exempel på vad som är det (utan att nämna vad som inte är det), eftersom jag har svårt att särskilja vad du menar är det ena och det andra.

Jag tycker man skall förhålla sig till vedertagen nomenklatur - det finns helt enkelt ingen anledning att uppfinna ett eget fikonspråk.

Toppvärde (peak), medelvärde (average), effektivvärde (RMS).

[IngOehman]

Om du inte tror att det finns behov av en ny, kompletterande nomenklatur* så har du inte förstått problemet/problemen.

De saker du nämner räcker inte alls för att beskriva verkligheten när man har effektmätare som är spänningsmätare (inte inkluderar den faktiska lasten) och laster som därtill är både reaktiva och i förekommande fall även lite olinjära.


Vh, iö

- - - - -

*Jag kan inte bedöma om det är relevant att du skriver fikonspråk, men ”fikonspråk” kallar människor som regel språk som innehåller begrepp som de inte förstår. Saker man inte förstår kan man dock ofta lära sig.