xeizo skrev:Bra upplösning?
Ljudet är lättflytande, plastiskt(inte plastigt), alla instrument/röster är välseparerade och individuellt fokuserade, grötar inte ihop när det blir mycket, hög dynamik, stor och djup ljudbild, kraftfull bas, kropp i diskanten alltså inte bara tissel utan man hör hela cymbaler, inga sträva S-ljud, röster får kropp och håller sig på sin plats, är det många röster hörs alla var för sig tydligt, svaga ljudeffekter som små skrap och missljud i studion framträder även om dom är mycket svaga, distade gitarrer har kropp och bett, kort sagt hela ljudbilden har hög läsbarhet och har ett omfång.
Svårt att beskriva i ord, går att skriva romaner om det, men jag vill alltså höra tydligt vad som är inspelat. Svårare än så är det egentligen inte. Mycket därute som inte låter som jag önskar att det bör låta.
Men ofta kan jag vara förlåtande beroende på omständigheterna, på landet duger transistorradio och inbyggda högtalare i TV:n, men för "finlyssning" vill jag ha lite mer. Dock ingen dyrfi, så billigt som möjligt/prestanda skall det vara

Du använder ordet plastiskt.

Kul att se. Det var Stig Carlssons favoritord då han beskrev ljud. Man kan se ordet exempelvis i
https://sv.wikipedia.org/wiki/StereofoniWiki skrev:Stereofoni eller stereo, av grekiska stereos som betyder hård, fast, solid eller i sammansatta ord tredimensionell, rumslig, plastisk.
Då sätts det i samband med rumslighet.
De musiker jag känner som trakterar akustiska instrument använder också uttrycket plastiskt.
Det intressanta med upplösning är att hög upplösning oftast innebär att förändringar sker med naturlig kontrast. Om man pratar upplösning i ett svart/vit fotografi så är det oftast gråskalan man ser. Det sämsta blir då man sätter gråskalan till noll. Då blir kontrasterna mellan vitt och svart helt felaktiga i jämförelse med om man ger full upplösning i gråskalan. Gamla fotografier i svart/vitt med proffskameror och bra film, kan även vara glas, kan ha en gråskala som är helt enorm och gör bilden sammetslen. Införs brus blir det mycket sämre. Bruset maskerar upplösningen. Men om upplösningen är usel så att kontrasten upplevs störande så kan införandet av brus minska de störande verkningarna.
I princip tror jag att man faktiskt skulle kunna införa derivata i sambandet. För hög kontrast ger för brant derivata och för låg kontrast vice versa.
Då skulle man kunna säga att rätt kontrast innebär det man kallar plastiskt. Denna matematik skulle man kunna införa där det passar d v s det bör även gå att införa gällande ljud.
Brist på hög upplösning kan innebära att det blir för stora steg hos någon storhet som egentligen bör kunna beskrivas med mindre steg däremellan. Derivatan mellan 2 steg blir i så fall alldeles för stor.
Dock kan jag faktiskt tro att många upplever för stor kontrast som hög dynamik och hög detaljrikedom och därigenom högre upplösning, men i själva verket är det tvärtom. Det är lite lurigt så att säga.
Ett tränat öra klarar detta och yrkesmusiker har tränade öron, åtminstone vad gäller musik.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.