En lätt filosofisk frågeställning. Men för det behöver den inte vara oväsentlig. Snarare uppenbart viktig.
Jag får reservera mig för att detta har diskuterats tidigare.
Men det har väl snart sagt allt gjort vid det här laget... (Vilket förvisso inte försvarar ännu en upprepning, men va-fan...)
Så, helt bortsett från vad som ändras, uppgraderas eller byts ut:
-Fokuserar vi på väsentligheter eller på oväsentligheter?
I viss mån måste man nog väga in exempelvis individuella värderingar och individuell hörsel. Det vill säga: Något kan kanske vara uppenbart för en person men oväsentligt för en annan. Exempel på det kan vara vilken slags musik man vill lyssna på och vad den musiken ställer krav på. Ett annat exempel kan kanske vara hur "bra" man hör.
Ur ett prioriteringsperspektiv kan det såklart vara enkelt att säga: "Allt är väsentligt!" Åtminstone om man har svårt att just prioritera...
För att uttrycka mig väldigt vulgärt ('vulgaris' betyder 'vanligt' eller, typ, 'ofta förekommande' på latin): -Vilka myggor pillar vi bort och vilka kameler slinker ner?
Går vi successivt tillväga?
Har vi stannat upp - redan tidigt - och försökt fundera över vilka stora brister som föreligger?
Tar vi därefter den storleks-rankade brist-listan och sätter ett "pris" på att åtgärda respektive brist?
Den där bristen är förvisso rätt stor, men den "kostar" mycket att åtgärda.
Den här bristen är lite mindre, men den kan jag åtgärda "nästan gratis".
Den här är både stor och ganska lätt att åtgärda, medans där har vi ett ganska litet problem som dock kan fixas väldigt lätt.
Sedan har vi den här oväsentligheten, som det "kostar" jättemycket att få bukt med.
Jag tycker själv att detta kan vara ganska svåra frågeställningar. Dessutom kanske man emellanåt tappar bort själva syftet i sin iver att engagera sig i något. Helhetssynen tappas bort när det blivit ett mål i sig att vinna en diskussion - eller fördjupa sig i - om vilka underlag som är bäst att ställa sina högtalare på.
Att själva högtalaren i sig låter illa, det hamnar så att säga utanför synfältet.
Kanske några väl genomförda blindtest löser alltsammans?
Jag vet faktiskt inte.
Och jag tror att just "jag vet inte" kan vara en ganska god utgångspunkt i sökandet efter vetandet.
Åtminstone är det en uppenbart bättre utgångspunkt än "jag vet redan hur det ligger till".