Morello skrev:Den här tråden är exakt lika knasig som de flesta andra trådar som avhandlar kablar och/eller ren ormolja - subjektivisterna avkräver tekniska förklaringar utan att över huvud taget ha visat att det föreligger en skillnad.
För mig är hela diskussionen ungefär på samma nivå som att hävda att olika USB-kablar ge olika utskriftskvalitet i en vanlig laserskrivare på kontoret.
Det finns en anledning till varför man har USB-Audio protokoll. Audio kan inte överföras tidskontinuerligt där man kan få interrupt på signalen. Din utskrift kan ha massor med interrupt på vägen till skrivaren eftersom informationen inte behöver vara tidskontinuerlig, det tar bara lite längre tid tills utskriften börjar. USB-Audio allokerar viss mängd i dataöverföringen med högsta prioritet och då får allt annat vänta t.ex. din utskrift. Som jag ser det är det inte jämförbart med Audio/Video kontra annat. USB-Audio sker i realtid utan interrupt.
Jag har inte gjort mätningar med USB-anslutningar men däremot mätt väldigt mycket med olika kabelanslutningar gällande spdif och AES/EBU. Då kollade jag jord och signal med oscilloskop. Det var från 1989 till 1997 som jag gjorde en uppsjö mätningar. Det var mycket stora skillnader gällande hur mycket HF och annat skräp som blev på jordplanet i DAC beroende på kabel. Detta smittar av sig till försteg och till slutsteg. Hela kombinationen påverkas. Det var då jag konstaterade att en väldigt bra transformator på utgången på CD-drivverk och en mycket bra transformator på DAC-ingången var en nödvändig förutsättning till att kunna få bra resultat. Men det räckte inte. I princip all spdif som ju är obalanserad kabel gav upphov till en massa HF-skräp, beroende på hur skärmen hos kabeln var gjord. Det var också i den vevan som jag såg att BNC-kontakter var bättre än RCA.
Jag gick ganska snabbt över till den mer professionella standarden AES/EBU med balanserad överföring och då gjorde jag mätningar dels med XLR-kontakter dels med hermafrodit LEMO som de kallades dels med den tidens IBMs datastandard TWINAX. XLR hade problem med reflexer i kabel. LEMO var bättre. TWINAX hade inga problem. Därför använde jag TWINAX på min gamla DAC med 100 ohm impedans för AES/EBU och för spdif VIDEO-BNC 75 ohm.
Med TWINAX och en specialkabel för TWINAX (Belden) så eliminerades allt HF-skräp på jordplan i DAC och signalen såg snygg ut d v s utan reflexer. Vad jag minns så var det 2 volt p-p ren LP-fyrkant utan en massa overshoots. Det var också enda kombinationen som jag var nöjd med ljudmässigt. Jag kämpade på tills jag var nöjd lyssningsmässigt. Det är för mig den viktigaste egenskapen en produkt kan ha som jag tillverkar och säljer. Är jag inte nöjd så avstår jag hellre tillverkning och försäljning.
Vad gäller USB så applicerar jag samma tänk och därför inför jag en bra isolator mellan jord på ingång och jord på utgång. Det kurerar en massa problem, speciellt vid mätning. Om din mätutrustning redan har sådant inbyggt så blir dina mätresultat för olika kablar inte applicerbara hos de som har apparater och använder USB utan isolator mellan jordsystem.
Dessutom så bör du också mäta på HF-skräp på jordplan. Jag har inte mätt sådant på USB så jag kan inte råda därvidlag. Vad jag däremot kan säga är att din DAC möjligtvis inte är den apparat som påverkas. Det kan lika gärna vara efterföljande försteg och/eller slutsteg. Men även om ditt försteg eller ditt slutsteg inte heller skulle påverkas så vet du inte huruvida andra apparater påverkas innan du testat dessa i kedjan.
Men först bör man testa olika USB-kablar och helst med och utan isolator. Då kan man ringa in eventuell problematik eller konstatera att med isolator så försvinner stor del eller all problematik om det nu finns något man anser vara problematiskt.
Förutom att mäta med 1 frekvens så är den mätmetod som Lilltroll och jag funnit bäst är en ton med 3 frekvenser. Oftast använder vi 100 Hz + 1 kHz + 10 kHz. Man får se upp med att välja korrekta nivåer så att summan av dessa frekvenser inte överstyr.
Mvh
Peter
Det är ju i så fall helkorkat?? Eller? 
