Högtalaren som upplösningsmässig flaskhals

[Strmbrg]

En högtalare distorderar (väl?) betydligt mer än elektroniken.
Dess mekaniska omständigheter - massa-tröghet, material-olinjäriteter mm - borde (väl?) begränsa dess detaljupplösningsförmåga betydligt mer än detaljupplösningsförmågan begränsas i elektroniken.

Likafullt kan olika elektronik ge olika hörbara resultat över dessa högtalare. Även så, om vi begränsar oss till "högvärdig elektronik".

Till och med såpass delikata saker som olika digitalsignalbehandlingsmetoder kan ge hörbara resultat över högtalare.

Och utöver det, det faktum att rummet ställer till det hela än mer.

Hur kan vi alls höra detta, samtidigt som högtalare och rum bör opacitera alltsammans ganska rejält?

Jag har mina förklaringsfunderingar, men jag håller på dem för närvarande.
Kan detta utvecklas, förklaras och kommenteras så vore jag tacksam.

[paa]

Det är lite som med kameror. Man kan se skillnad på olika skarpa objektiv med kameror med både hög och låg upplösning. Och man kan se skillnad på sensorer med olika upplösning med både bra och dåliga objektiv.

[Strmbrg]

Lite som jag tänker mig i så fall:
Kvalitetsbristerna ligger liksom parallellt med varandra snarare än att de överlagrar varandra.

[PerStromgren]

Lite som jag tänker mig i så fall:
Kvalitetsbristerna ligger liksom parallellt med varandra snarare än att de överlagrar varandra.

Ja, därför att de är olika. En tillknycklad tonkurva är inte detsamma som 2:atonsdist eller IM-dist. Eller usel transientåtergivning. Så visst kan en dålighet höras igenom ett ssystem som inte har just DEN dåligheten.

[Tangband]

Lite som jag tänker mig i så fall:
Kvalitetsbristerna ligger liksom parallellt med varandra snarare än att de överlagrar varandra.

Jag håller inte riktigt med.

Kedjan från inspelning till avspelning , förstärkning och högtalare försämrar alltid. En perfekt länk vore som ett exempel siffran 1.
Eftersom inga länkar är perfekta så kan det skrivas 0.9 istället, för att ta ett enkelt exempel.

Du har en cd, du har en förstärkare och du har ett par högtalare i ditt rum.

Cdn = försämrar 0.95 , förstärkaren 0.95 och högtalaren försämrar 0.7. Summan på alla försämringarna blir = 0.63

Inspelningen du lyssnar till har dessutom försämrats genom mikrofonerna och mixningen och den cd-skiva du lyssnar till har därför värdet 0.7.

0.7 -— 0.95 -— 0.95 —- 0.7 = resultatet blir 0.44
Det slutliga resultatet du lyssnar till är 0.44 där det perfekta hade kunnat vara 1.

Kanske haltar analogin lite, men man kan se perfekt återgivning som ett klart fönster som endast, för varje länk , kan bli mindre klar.
Felen överlagras alltså , så länge det inte handlar om riiasteg eller dolby.

[Martin]

Högtalaren transformerar ju dessutom från signalnivå i dual mono endimensionell tidsaxel till elektroakustisk presentation i både tid och rum.

Jag tycker högtalare har möjlig inverkan att påverka upplösningen på fler sätt än vad apparater i signaldomänen kan.

[goat76]

Högtalaren transformerar ju dessutom från signalnivå i dual mono endimensionell tidsaxel till elektroakustisk presentation i både tid och rum.

Jag tycker högtalare har möjlig inverkan att påverka upplösningen på fler sätt än vad apparater i signaldomänen kan.

Vilken upplösning är det högtalaren ska påverka om själva upplösningen inte gått igenom tidigare delar i kedjan?

[hifikg]

Så är det för många har jag förstått. För mig är fonogrammen flaskhalsen.

[Martin]

Högtalaren transformerar ju dessutom från signalnivå i dual mono endimensionell tidsaxel till elektroakustisk presentation i både tid och rum.

Jag tycker högtalare har möjlig inverkan att påverka upplösningen på fler sätt än vad apparater i signaldomänen kan.

Vilken upplösning är det högtalaren ska påverka om själva upplösningen inte gått igenom tidigare delar i kedjan?

Säg för möjligheten att svara på ett meningsfullt sätt att det ändå finns upplösning kvar efter apparaterna. Då är det hur bra både sammanvägda ljudbilden från högtalarna är definierad, hur intakt signaturen på ljudet är i olika spridningsrikningar och hur de sprider ljudet ut i rummet som påverkar. Sådant som inte går att påverka i själva signaldomänen.

[Tangband]

Högtalaren transformerar ju dessutom från signalnivå i dual mono endimensionell tidsaxel till elektroakustisk presentation i både tid och rum.

Jag tycker högtalare har möjlig inverkan att påverka upplösningen på fler sätt än vad apparater i signaldomänen kan.

Vilken upplösning är det högtalaren ska påverka om själva upplösningen inte gått igenom tidigare delar i kedjan?

Säg för möjligheten att svara på ett meningsfullt sätt att det ändå finns upplösning kvar efter apparaterna. Då är det hur bra både sammanvägda ljudbilden från högtalarna är definierad, hur intakt signaturen på ljudet är i olika spridningsrikningar och hur de sprider ljudet ut i rummet som påverkar. Sådant som inte går att påverka i själva signaldomänen.

Inspelningen ska ju, genom högtalarnas uppställning med viss öppningsvinkel , blir en stereofonisk illusion av det som är inspelat- det som var först i inspelningskedjan. På det sättet håller jag till viss del med dig. Även om de försämringar som sker akustiskt vid inspelningen, vid mikrofonen och till sist högtalaren är väldigt stora jämfört med den flesta sorters elektronik.

[Strmbrg]

Hur definierar man egentligen upplösning?
Jag vet ju vad jag avser, men har svårt att beskriva det. Men enkelt uttryckt är det upplevelsemässigt ungefär i vilken grad enskilda ljud drunknar i varandra. Hur tydligt detaljerna hörs.
Självklart kan det vara svårt att avgöra hur tydligt detaljerna hörs - om man inte vet vilka detaljer som finns att höra.
Alltså, finns det hela tiden mer detaljer att höra med allt högre upplösning, eller blir det efter en viss ytterligare ökning i "upplösningsgrad" samma sak?
Det går ju inte att plocka fram mer information än den som finns att plocka fram.

[Tangband]

Hur definierar man egentligen upplösning?
Jag vet ju vad jag avser, men har svårt att beskriva det. Men enkelt uttryckt är det upplevelsemässigt ungefär i vilken grad enskilda ljud drunknar i varandra. Hur tydligt detaljerna hörs.
Självklart kan det vara svårt att avgöra hur tydligt detaljerna hörs - om man inte vet vilka detaljer som finns att höra.
Alltså, finns det hela tiden mer detaljer att höra med allt högre upplösning, eller blir det efter en viss ytterligare ökning i "upplösningsgrad" samma sak?
Det går ju inte att plocka fram mer information än den som finns att plocka fram.

Mild kompression i en inspelning lyfter upp svaga detaljer och gör dessa mer hörbara. Det är en färgning men kan upplevas subjektivt tilltalande av en del personer om det görs milt, - min uppfattning.

Har du funderar över de inspelningar som du tycker har väldigt bra detaljinformation ? Är de puristiska 2- kanals inspelningar helt utan effekter eller tror du att de mixtrat lite med inspelningen ?

Jag har inget facit men kan konstatera att färgningar ( tex kompression, eq och andra färgningar mm ) i vissa fall kan upplevas som förbättringar . Detta borde innebära och förklara varför jag gillar ljudet från klass D tpa3116 eller varför många gillar rörförstärkare eller lyssnar med dipoler.

[sprudel]

Olika komponenter i kedjan ger fel av olika slag som både kan samverka och till viss del ta ut varandra (om man har tur).
Vi har också olika acceptans eller tolerans för olika typer av fel som kedjan ger.
Att som Tangband gör summera fel i de olika komponenterna är en felaktig förenkling.

[Kronkan]

Så ser jag också på saken.

Det här med inspelningsteknikern är en lika besvärlig fråga. Blue Note hade i början som idé att ge musikerna tid och möjlighet att prestera det som var deras potential. Den legendariske installsningsteknikern Rudy van Gelder hade väl varken möjlighet eller idé att göra fullständiga neutrala inspelningar. Det var ju rör och bandspelare på den tiden. Han ville väl också presentera musiken på ett bra sätt när den spelades upp.

Man säljer fortfarande skivor från den tiden. Har väl ett 50 tal Blue Note.

[MacBruce]

Så ser jag också på saken.

Det här med inspelningsteknikern är en lika besvärlig fråga. Blue Note hade i början som idé att ge musikerna tid och möjlighet att prestera det som var deras potential. Den legendariske installsningsteknikern Rudy van Gelder hade väl varken möjlighet eller idé att göra fullständiga neutrala inspelningar. Det var ju rör och bandspelare på den tiden. Han ville väl också presentera musiken på ett bra sätt när den spelades upp.

Man säljer fortfarande skivor från den tiden. Har väl ett 50 tal Blue Note.

[ YouTube ]

Man blir änna lite starstruck...

[Johan_Lindroos]

Lite som jag tänker mig i så fall:
Kvalitetsbristerna ligger liksom parallellt med varandra snarare än att de överlagrar varandra.

Jag håller inte riktigt med.

Kedjan från inspelning till avspelning , förstärkning och högtalare försämrar alltid. En perfekt länk vore som ett exempel siffran 1.
Eftersom inga länkar är perfekta så kan det skrivas 0.9 istället, för att ta ett enkelt exempel.

Du har en cd, du har en förstärkare och du har ett par högtalare i ditt rum.

Cdn = försämrar 0.95 , förstärkaren 0.95 och högtalaren försämrar 0.7. Summan på alla försämringarna blir = 0.63

Inspelningen du lyssnar till har dessutom försämrats genom mikrofonerna och mixningen och den cd-skiva du lyssnar till har därför värdet 0.7.

0.7 -— 0.95 -— 0.95 —- 0.7 = resultatet blir 0.44
Det slutliga resultatet du lyssnar till är 0.44 där det perfekta hade kunnat vara 1.

Kanske haltar analogin lite, men man kan se perfekt återgivning som ett klart fönster som endast, för varje länk , kan bli mindre klar.
Felen överlagras alltså , så länge det inte handlar om riiasteg eller dolby.

Varför skriver du summa när du multiplicerar? Jag håller dock med om att multiplicera är det korrekta. Däremot håller jag inte med om din metod beskriver något av nytta då felen kan vara (och ofta är) av helt olika slag.

[Tangband]

Olika komponenter i kedjan ger fel av olika slag som både kan samverka och till viss del ta ut varandra (om man har tur).
Vi har också olika acceptans eller tolerans för olika typer av fel som kedjan ger.
Att som Tangband gör summera fel i de olika komponenterna är en felaktig förenkling.

Ja felen är förvisso av olika karaktär men ändå avsteg från totalt transparent återgivning.