Magnuz skrev:hcl skrev:Jag skulle vilja veta hur olika DBT-metoder påverkar detektionsprestanda eller vilken förlust olika varianter av DBT har, d.v.s. hur mycket diskrepans det är avs. faktisk gräns mellan vår fysio-psykoakustiska förmågegräns relativt motsvarande precision, eller detektionsförmåga under olika DBT-test. när det gäller just genomförande av DBT i ljudåtergivningssammanhang.
Det blir svårt att jämföra eftersom jämförelsen inte är dubbelblind och således säger den inte så mycket. Jag kan i alla fall inte komma på något vettigt sätt. Möjligen om man introducerar lurendrejeri, d.v.s. att man tror att man vet vad man lyssnar på men i själva verket är det något annat.
Om det inte går utreda ev. inverkan på testresultaten p.g.a. testförfarandet så minskar onekligen värdet hos de tester där detektion ej kan påvisas, vid DBT. Lite som att ställa en fråga till en färgblind om två personer på ett foto har olika färg på sina tröjor och lita på svaret att tröjorna de bär har samma färg med hänvisning till att personen inte ser någon skillnad.
Dock bör det gå utmärkt att testa detta, t.ex. genom att genomföra tester där deltagarna ö.h.t. inte är medvetna om att det pågår ett test och därefter låta (kanske helst) samma deltagare testa samma sak, men under vetskapen om att ett test pågår.
Anledningen att jag tycker frågan är intressant är att det ofta hänvisas till att utsagor inte är trovärdiga eller relevanta om de inte framkommit vid DBT. Samtidigt är det uppenbart att öppen bedömning är oerhört lättrubbat. En vanlig anekdot i studiosammanhang är att man rattar på någon apparat och tycker att det har effekt för att därefter inse att apparaten f.n. ej varit inkopplad. Motsatsen är ändå vanligare d.v.s. att man rattar på en apparat utan att höra effekten av rattandet och något senare upptäcka att apparaten ej varit inkopplad... Det händer även att man ändrar något som inte bör ha någon som helst påverkan, men som senare visar sig ha det och att detta avslöjats vid lyssning.