Strmbrg skrev:Jag snodde och moddade Nattlordens kommentar i en annan tråd.
Jag tycker att det är såpass intressant att det kan vara värt en egen tråd.
"Legato link fungerar sålunda att... och det leder till att... vilket innebär att det låter..."
Även de som bara fått för sig att de vet hur något visst funkar kanske påverkas. "Du förstår, koner funkar som mekaniska dioder och leder bort vibrationer." (Bara för att de fått för sig något på grund av att symbolen för en diod påminner om utseendet på en kon.)
Jag kallar allt det där för "teknisk placebo". Det kan även handla om sådant som: "Det där kan inte funka, det kan inte ge någon hörbar inverkan alls. Det finns ingen teknisk rimlighet i det där..."
Och så hör man inte någon inverkan heller.
Så, låt oss ge sjutton i att i denna tråd gagga om den gängse placebon.
-Kan stor, rigid kunskap begränsa? Begränsa både mottaglighet och nyfikenhet?
Och, som "sanna vetenskapare", ge fasen i att gå i försvarsställning. Spåna prestigefritt.
Ok
Det är någonting med hifi som gör detdär med tekniskt perfekt och mindre perfekt svårtolkat. Om det handlar om musikupplevelser. Det är därför folk gillar rörförstärkare, vinyl och dipoler för att ta tre exempel. Vissa färgningar gör att musiken uppfattas som bättre och är lättare att ta till sig i en del fall.
Då jag konstaterat att det är på dethär viset så kan jag fundera på varför . Jag tror personligen att 2-kanals inspelning och återgivning är på tok för dåligt för att det ska kunna låta exakt som det lät vid inspelningstillfället, och att vissa färgningar kan öka illusionen av realism i hemmet .
Det är också den filosofin som präglar utvecklandet av mina egna högtalare och utvärdering av diverse klass D steg.
Låter det bättre, är det bättre - åtminstone subjektivt.
Stor kunskap borde inte innebära några problem, snarare tvärtom.
Men det blir mindre bra om den stora kunskapen kombineras med trångsynthet och motvilja att testa nya grejor. Eller motvilja att ens lyssna på grejor som tekniskt inte anses perfekta.
