Eftersom det ovan hävdas att man subjektivt sett kan köra ett element med ett konventionellt definierat xmax ((hc-hg)/2) om 12,5 mm till en förskjutning om 50 mmpp, vill jag bara visa vad som händer om man utgår från Scan Speak 30w-4558t00 och simulerar med elementet i en 150 liters sluten låda.
Vi börjar med en drivfrekvens om 17 Hz och tittar på distorsionen vid xmax, alltså 25 mmpp:
- ss17hz_xmax.jpg (39.59 KiB) Visad 2373 gånger
Märkbar distorsion, men fortfarande användbart.
Vi går nu över till att tokstressa elementet med en förskjutning om 50 mmpp och ser att grundtonen vid 17 Hz dränks i en skog av distorsionsprodukter:
- ss17hz.jpg (43.91 KiB) Visad 2373 gånger
Faktum är att tredjetonen t.o.m. är betydligt starkare (ca 5 dB ) än grundtonen. Det ser dessutom väldigt illa ut vilken infrekvens vi än väljer utom precis runt resonans, där konen i princip "går av sig själv" och distorsionen "bara" är skyhög och inte astronomisk.
Här har vi 50 Hz och konen är så illa ute att den t.o.m. klämmer ur sig ett par
undertoner och de toner som faktiskt syns sticker knappt upp ur brusgolvet av skräp:
- ss50hz.jpg (38.95 KiB) Visad 2373 gånger
Konrörelsen är oerhört instabil och hoppar hit och dit närmast slumpmässigt, faktiskt så till den grad att det simuleringsmässigt i princip är omöjligt att "pricka" just 50 mmpp.
Ett sista resultat vid 90 Hz och 40 mmpp visar totalt kaos med inte bara massor av icke-harmoniskt skräp utan även en grundton som t.o.m. börjar likna bandbegränsat brus:
- ss90hz.jpg (37.31 KiB) Visad 2373 gånger
Att ovanstående förvrängning eller t.o.m. kaos skulle vara ohörbart eller ens acceptabelt är direkt omöjligt. Problemet är självklart att
hela spolen rör sig långt utanför magnetgapet och att kraftfaktorn i ändlägena är nere i ca 12 % av nominellt värde. Det finns således i princip ingen kraft kvar att driva konen med när man närmar sig ändlägena.
Det finns goda skäl att helt enligt konventionell visdom anse att man någonstans runt xmax (som kan ha något olika definitioner) når en yttersta gräns för vad ett element klarar.