Spridning av bakåtgående ljudvåg på en linjekälledipol

[solhaga]

Detta är kanske inte rätt forumdel, men det handlar om att undvika akustikåtgärder i rummet och istället göra det lokalt på baksidan av högtalaren.

Högtalaren i fråga är en 220 cm hög linjekälledipol.
Väggen 70 cm bakom består av 7,5 cm tjocka stående plankor klädda med porösa fiberskivor (tretex); det är ett gammalt hus.

Men, jag nödgas att ställa subbasarna bakom dessa linjekälledipoler, baselementet spelar dock inte in i linjekälledipolen.
Nedre delen har då bara 30 cm till en hård träyta.

Så jag vill kunna sprida och/eller dämpa den bakåtgående ljudvågen för att undvika markanta reflektioner från denna yta.
Att åtgärda dessa reflektioner på själva träytan har visats sig vara svårt och har gett ett taffligt synintryck.

Kaviteten bakom linjekälledipolen är 20 cm bred och 5 cm djup:


Jag vill fortfarande behålla dipolkarakteristiken även om att göra om linjekällan till en sluten dito har förespeglat mig.
Akustikåtgärden får heller inte innebära att den bakåtriktade ljudvågen reflekteras tillbaka till elementet i allt för hög grad.
Som synes måste baksidan vara , dels för att tillse kontaktdonen men också om jag behöver byta membran då alla bakre polstycken då måste demonteras.

Kan det räcka med att pula dit Biltemas dämpmaterial, fast då bakvänt med äggen utåt?

Andra förslag/idéer?

[JM]

Sätt en stabil fullfrekvent icke resonant reflektor (typ sten/fönterbräda) bakom dipolen. Reflektorn speglar ljudet till bortre sidoväggen (ej närmaste). Sök att reflekterade ljudet når lyssningspositionen med bibehållen frekvensfördelning. Sannolikt kommer du då minskat icke önskade reflexer från väggen bakom dipolen samt försenat och minskat intensiteten hos dominerande reflex med en betydligt bättre spatial upplevelse.

JM

[juanth]

Det låter lite lurigt.

Kan du fota högtalaren snett framifrån så ser vi hur det ser ut bakom?

Brainstorming:

Kanske en stabil V-formad diffusor (delvis öppen, kanske ribbor på lite olika djup) med lite dämp gömt i? (Rakt bakom din linjekälla och i samma storlek eller något mindre än högtalaren)

Eller.
Gräva ut i väggen, fylla i med ribbor, något lite dämp nära bas. Klä i tyg med samma färg som vägg.
Hur stor är basens reflekterande yta?

[Nattlorden]

Ställ ett rör av lämplig dimension bakom till att sprida bakvågen. ( Eller som Juanth redan nämnt - V-format, men där blir reflektionen mer sammanhållen än av något rundat. )

[solhaga]

Tack för alla förslag, några rör bakom låter som en bra väg(g).

Men nu var det inte där jag ville åtgärda utan

att undvika akustikåtgärder i rummet och istället göra det lokalt på baksidan av högtalaren

Det kan ju tänkas att jag kommer att flytta dom till ett annat rum eller möblera om i nuvarande rum.

Skulle en akustisk spridningslins likt den som Isophon DKT11 hade, vara en framkomlig väg?
Den skulle också medverka till att frekvensen för den akustiska kortslutningen sänks.

[Nattlorden]

Skulle en akustisk spridningslins likt den som Isophon DKT11 hade, vara en framkomlig väg?
Den skulle också medverka till att frekvensen för den akustiska kortslutningen sänks.

Så pass ovanlig lösning att jag inte tror många har experimenterat med det. Bara att testa konceptet medför en otrolig massa jobb. Men någon vet kanske hur man simulerar det?

[Johan_Lindroos]

Solhaga, som du själv är inne på skulle jag också satsa på absorbent bakom. Banden ser ut att vara av ypperligt enastående utförande ( ) varför det då givetvis är läge att bygga med så total absorption som går att uppbringa. Banden i sig själva är så lätta och ger minimalt med ljudisolering från bakomvarande reflexer. Om jag vore du skulle jag placera absorbentkilar med väldigt hög "anfallsvinkel" en bit bakom membranet.* Dylika skulle du själv kunna såga till av skumgummi. Eventuellt förser du dessa med hemkardad fårull (någon centimeter eller kanske lite till) som är extremt fluffig (fortafarande med kraftig vinkel mot membranet alltså). Längre bakom absorbentkilarna kan du sätta vanlig byggmineralull, till exempel Paroc. Att klä in det hela med någon tät låda är ingen dum idé och då skulle jag om jag vore du göra den så bred och djup som möjligt. Hörmässigt finns det stora fördelar att slippa ljudutstrålningen bakåt från linjekällor för att få bort "hälften av ljudet" (störljud från rummet). Om du av någon anledning vill åt viss dipolverkan i låga frekvenser (för att minska strålningsloben vid sidan om) kan det tänkas att du experimenterar med att lämna springor "till höger och vänster" bakom membranet. Bland annat gjorde en vän till mig så på sina quadelektrostater (2905 kanske det var?) för mer än 20 år sedan. Personligen skulle jag nog ändå gå på helt tätt bakom skulle jag tro, längs med hela membranet förstås.

*) Exempelvis en vanlig takabsorbent för kontorsbruk ger egentligen ganska mycket reflektion vilket inte alls är lämpligt i ditt fall.

Lycka till med experimenterandet.

[solhaga]

Skulle en akustisk spridningslins likt den som Isophon DKT11 hade, vara en framkomlig väg?
Den skulle också medverka till att frekvensen för den akustiska kortslutningen sänks.

Så pass ovanlig lösning att jag inte tror många har experimenterat med det. Bara att testa konceptet medför en otrolig massa jobb. Men någon vet kanske hur man simulerar det?

Det fanns några Comsol:are på forumet förr, det finns kanske någon kvar och som har lust att simulera?

[solhaga]

Solhaga, som du själv är inne på skulle jag också satsa på absorbent bakom. Banden ser ut att vara av ypperligt enastående utförande ( ) varför det då givetvis är läge att bygga med så total absorption som går att uppbringa. Banden i sig själva är så lätta och ger minimalt med ljudisolering från bakomvarande reflexer. Om jag vore du skulle jag placera absorbentkilar med väldigt hög "anfallsvinkel" en bit bakom membranet.* Dylika skulle du själv kunna såga till av skumgummi. Eventuellt förser du dessa med hemkardad fårull (någon centimeter eller kanske lite till) som är extremt fluffig (fortafarande med kraftig vinkel mot membranet alltså). Längre bakom absorbentkilarna kan du sätta vanlig byggmineralull, till exempel Paroc. Att klä in det hela med någon tät låda är ingen dum idé och då skulle jag om jag vore du göra den så bred och djup som möjligt. Hörmässigt finns det stora fördelar att slippa ljudutstrålningen bakåt från linjekällor för att få bort "hälften av ljudet" (störljud från rummet). Om du av någon anledning vill åt viss dipolverkan i låga frekvenser (för att minska strålningsloben vid sidan om) kan det tänkas att du experimenterar med att lämna springor "till höger och vänster" bakom membranet. Bland annat gjorde en vän till mig så på sina quadelektrostater (2905 kanske det var?) för mer än 20 år sedan. Personligen skulle jag nog ändå gå på helt tätt bakom skulle jag tro, längs med hela membranet förstås.

*) Exempelvis en vanlig takabsorbent för kontorsbruk ger egentligen ganska mycket reflektion vilket inte alls är lämpligt i ditt fall.

Lycka till med experimenterandet.

Hellre fälla än fria med andra ord.

Ett mycket bra förslag, men det verkar bli en stor tingest, något som kan bli svårt att integrera med högtalaren.
En låda bakom kanske, som man snäpper på eller som står helt fristående tätt inpå?

Annars skulle man kunna 3D-utskriva ett konformad spridningsgaller:

Med fårull eller liknande påklistrat vid öppningen bakåt (stora ytan).

[petersteindl]

Detta är kanske inte rätt forumdel, men det handlar om att undvika akustikåtgärder i rummet och istället göra det lokalt på baksidan av högtalaren.

Högtalaren i fråga är en 220 cm hög linjekälledipol.
Väggen 70 cm bakom består av 7,5 cm tjocka stående plankor klädda med porösa fiberskivor (tretex); det är ett gammalt hus.

Men, jag nödgas att ställa subbasarna bakom dessa linjekälledipoler, baselementet spelar dock inte in i linjekälledipolen.
Nedre delen har då bara 30 cm till en hård träyta.

Så jag vill kunna sprida och/eller dämpa den bakåtgående ljudvågen för att undvika markanta reflektioner från denna yta.
Att åtgärda dessa reflektioner på själva träytan har visats sig vara svårt och har gett ett taffligt synintryck.

Kaviteten bakom linjekälledipolen är 20 cm bred och 5 cm djup:
[ Bild ]

Jag vill fortfarande behålla dipolkarakteristiken även om att göra om linjekällan till en sluten dito har förespeglat mig.
Akustikåtgärden får heller inte innebära att den bakåtriktade ljudvågen reflekteras tillbaka till elementet i allt för hög grad.
Som synes måste baksidan vara , dels för att tillse kontaktdonen men också om jag behöver byta membran då alla bakre polstycken då måste demonteras.

Kan det räcka med att pula dit Biltemas dämpmaterial, fast då bakvänt med äggen utåt?

Andra förslag/idéer?

Nu är frågan vad du menar med dipolkarakteristik?
Först och främst är det själva utstrålningen hos ljudkällan som åsyftas. Då menar man normalt sett ljudvågens tryckfält som man kan mäta i SPL.
Karakteristiken består av att det alstras en sammansatt ljudvåg från båda sidor, men där polerna/källorna ligger tätt intill varandra och alstrar ljudvågor med motsatt polaritet mot varandra. Är amplituden i SPL lika hos båda poler så blir det total utsläckning av ljudtrycket på det plan som är ekvidistant till polerna. Definitionen av en dipol är just att amplituderna i SPL hos de bägge polerna är samma.

Ljudutbredningen blir då följande.


Eller


Man bör även skilja på punktkällor och plan ljudkälla med oändliga plan samt plan ljudkälla med ändligt plan med avseende på utstrålad frekvens.

Se även denna sida.
https://www.acs.psu.edu/drussell/demos/rad2/mdq.html

Om man bibehåller amplituden hos ena polen men minskar amplituden hos den andra, så kommer den sammanlagda utstrålningen skilja markant beroende på hur stor amplituddifferensen i SPL är mellan polerna.

Någonstans kan man nog säga att dipolkarakteristiken inte längre har en dipolkarakteristik.

MvH
Peter

[solhaga]

Jag menar med dipolkarakteristik det du menar.
Men det innebär också att det bör vara ett stort avstånd till bakomvarande vägg, villket jag nu inte har för den nedre hälften av högtalaren.
Idealet vore då att sprida/fördröja den nedre bakåtgående vågen lika mycket som den övre delen. Vilket kan vara svårt att få till.

Kanske bättre då att överge sann dipolkarakteristik och sprida hela den bakåtgående vågen med en "närmare" metod än respektive bakvägg/högtalare.
Vad det nu kan ge för resultat.

[Johan_Lindroos]

Solhaga, som du själv är inne på skulle jag också satsa på absorbent bakom. Banden ser ut att vara av ypperligt enastående utförande ( ) varför det då givetvis är läge att bygga med så total absorption som går att uppbringa. Banden i sig själva är så lätta och ger minimalt med ljudisolering från bakomvarande reflexer. Om jag vore du skulle jag placera absorbentkilar med väldigt hög "anfallsvinkel" en bit bakom membranet.* Dylika skulle du själv kunna såga till av skumgummi. Eventuellt förser du dessa med hemkardad fårull (någon centimeter eller kanske lite till) som är extremt fluffig (fortafarande med kraftig vinkel mot membranet alltså). Längre bakom absorbentkilarna kan du sätta vanlig byggmineralull, till exempel Paroc. Att klä in det hela med någon tät låda är ingen dum idé och då skulle jag om jag vore du göra den så bred och djup som möjligt. Hörmässigt finns det stora fördelar att slippa ljudutstrålningen bakåt från linjekällor för att få bort "hälften av ljudet" (störljud från rummet). Om du av någon anledning vill åt viss dipolverkan i låga frekvenser (för att minska strålningsloben vid sidan om) kan det tänkas att du experimenterar med att lämna springor "till höger och vänster" bakom membranet. Bland annat gjorde en vän till mig så på sina quadelektrostater (2905 kanske det var?) för mer än 20 år sedan. Personligen skulle jag nog ändå gå på helt tätt bakom skulle jag tro, längs med hela membranet förstås.

*) Exempelvis en vanlig takabsorbent för kontorsbruk ger egentligen ganska mycket reflektion vilket inte alls är lämpligt i ditt fall.

Lycka till med experimenterandet.

Hellre fälla än fria med andra ord.

Ett mycket bra förslag, men det verkar bli en stor tingest, något som kan bli svårt att integrera med högtalaren.
En låda bakom kanske, som man snäpper på eller som står helt fristående tätt inpå?

Ja, typ. Sedan kan du välja om du vill ha helt tätt mellan panelen och "halvlådan" eller om du vill ha en glipa. Om du kör med glipa får du vara beredd på att en del högfrekvens läcker ut också (förutom eventuell önskad lågfrekvens). Hur stor du gör den är förstås fritt. Man kan också tänka sig en tunnare variant som inte är helt tät utan då släpper igenom en del ljud, till exempel av hålplåt. Om man då gjort denna grej "lite för lite tjock" jämfört med en låda med täta väggar, så kan man minska ned lite på totaldjupet till priset av viss ljudutstrålning bakåt.

Annars skulle man kunna 3D-utskriva ett konformad spridningsgaller:

[ YouTube ]

Med fårull eller liknande påklistrat vid öppningen bakåt (stora ytan).

Jag skulle gissa att liknande grejor ger mer återreflektion än enbart välutformad ljudabsorbent med samma totaltjocklek. Man kan ganska enkelt höra själv hur väl ljudabsorbenter eller diffusorer beter sig genom att helt enkelt prata in i densamma och lyssna på sin egen röst. Det går förstås att mäta också. Fritt fram för experiment.

[Kronkan]

Här är många frågor och klart kvalificerade inlägg. Jag har ju ett par Martin Logan och därför funderat och prövat frågan.

Dipoler kräver optimalt lite avstånd till bakre väg så att man får tillräcklig tidsförskjutning och naturlig minskning och diffusion av dessa reflexer.

Peter har väl rätt i att det inte längre är en dipol om man dämpar baksidan utan man får då en ren linjekälla. Alltså mera riktat framåt jämfört med vanlig högtalare men inga reflexer från baksidan.

Vi experimenterade och fann hemma att diffusion gav lite mera kick. Men det fungerar ändå med absorption fast då har man ju ingen egentlig dipol längre. Detta jämfört med vanlig betongvägg. Så tre saker provades. Diffusion, absorption och betongvägg,

Det går antagligen att åstadkomma diffusion med åtgärder inom högtalaren. Metod gjutrör i olika storlekar. Sågas mitt i tu och man får fundera hur man monterar dem på baksidan av elementen. Om det går vet jag inte. Det blir en kanske någon lustig variant av Svanå.

...

Livet är ju ständigt under förändring. Omärkligt ibland. Vi flyttar snart och det blir en dämpande historia på väggen bakom dipolerna. Har redan slängt alla diffusorer. Börjar om och kanske något mera hänsyn till hustrun.

[solhaga]

snip
Fritt fram för experiment.

Ja, jag har ju min snurrplatta:

Jag får rigga upp ett vanligt element i en SALSA-attrapp och mäta upp dämpning och spridning.

[solhaga]

snip
Det går antagligen att åstadkomma diffusion med åtgärder inom högtalaren. Metod gjutrör i olika storlekar. Sågas mitt i tu och man får fundera hur man monterar dem på baksidan av elementen. Om det går vet jag inte. Det blir en kanske någon lustig variant av Svanå.
snip

Eller varför inte några stycken 16 millimeters VP-rör:

[Kronkan]

Nej, så var det inte som jag tänkte.

När jag läser om rubriken igen så förstår jag bättre din frågeställning. Du vill sprida bakåtgående ljudvåg bättre. Detta skulle göra dipolen mera rundstrålande bakåt. Nu känner jag ju inte till hur dina dipoler fungerar mera än att jag förstår att de är linjekällor.

Om detta är målet så torde väl typen spridningslinser vara lösningen. Kanske.

Jag tänkte mera att åstadkomma olika tidsförskjutningar. Detta genom att låta ljudvågorna gå olika långa banor. Typ Svanå.

Jag var nere i går och badade med hunden. Det regnade. Helt plötsligt finns man bara här och nu. Finns bara vatten, hund, (vacker kvinna åsså) simma, tång, botten. På vägen hem med rensad hjärna inser jag att man nog har svårt att skapa kanaler som har tillräckligt långa kanaler som skulle göra dem effektiva i ett bredare frekvensområde. En kortare tidsförskjutning påverkar enbart högre frekvenser beroende på våglängdens fysiska längd. Korta våglängder är just korta. Kan lättare diffuseraras med tidsförskjutning.

Så min slutsats är att det verkar vara en rimligare lösning med det som i tråden kallas spridningslinser.

En så regelbunden lösning som med vp-rören riskerar nog att skapa oönskade fenomen.

Bara ytterst enkla reflektioner från en hjärna som anser sig behöver arbeta då och då. Hoppas att jag inte trasslat till det för dig.

[RogerGustavsson]

När det gäller isolering, så kan ytreflektionen mildras genom att vända isoleringen så att ljudvågen går in från sidan, in emellan fibrerna.

[petersteindl]

Jag menar med dipolkarakteristik det du menar.
Men det innebär också att det bör vara ett stort avstånd till bakomvarande vägg, villket jag nu inte har för den nedre hälften av högtalaren.
Idealet vore då att sprida/fördröja den nedre bakåtgående vågen lika mycket som den övre delen. Vilket kan vara svårt att få till.

Kanske bättre då att överge sann dipolkarakteristik och sprida hela den bakåtgående vågen med en "närmare" metod än respektive bakvägg/högtalare.
Vad det nu kan ge för resultat.

Vad betyder ""närmare" metod"?
Alltså, spridningen bakåt i de bilder jag visade d v s dipol med punktkällor innebär att bakåtstrålaren är rundstrålande. Framåtstrålaren är också rundstrålande.
Detta faktum, i kombination med samma SPL från båda källorna och motsatt polaritet dem emellan som man får den karakteristiska 8-an som total utstrålning.
Skulle båda källorna istället ha samma polaritet så blir det sammanlagda resultatet fortfarande rundstrålande.

Om bakåtstrålaren i sig är rundstrålande, så vinner man inget på att försöka göra den än mer rundstrålande än rundstrålande.

Om det inte är punktkällor, utan planvågsalstrare, så blir resultatet annorlunda. I detta fall, så är resultatet frekvensberoende. Mindre rundstrålat från ljudkällorna mot högre frekvens. Eftersom det är en linjekälla så blir resultatet olika horisontellt kontra vertikalt.
Har man dessutom baffel mellan framåtstrålare och bakåtstrålare, så blir det sammanlagda resultatet beroende/frekvensberoende av baffelns storlek.

Men, hursomhelst, så undrar jag hur man vinner med linssystem på bakåtstrålaren. Om man vinner, så är det nog även berättigat att prova samma linssystem på frontljudkällan.

Gamla Beveridge, från 70-talet och 80-talet, var linjekälla med plan elektrostatpanel och hade linssystem på framåtstrålaren samt sluten låda runt bakåtstrålaren. De valde linssystem även om dipolverkan eliminerats.

[Nattlorden]

Kan det måhända vara en njurstrålare som önskas skapas? Eller åt det hållet i alla fall?

[solhaga]

Jag menar med dipolkarakteristik det du menar.
Men det innebär också att det bör vara ett stort avstånd till bakomvarande vägg, villket jag nu inte har för den nedre hälften av högtalaren.
Idealet vore då att sprida/fördröja den nedre bakåtgående vågen lika mycket som den övre delen. Vilket kan vara svårt att få till.

Kanske bättre då att överge sann dipolkarakteristik och sprida hela den bakåtgående vågen med en "närmare" metod än respektive bakvägg/högtalare.
Vad det nu kan ge för resultat.

Vad betyder ""närmare" metod"?
Alltså, spridningen bakåt i de bilder jag visade d v s dipol med punktkällor innebär att bakåtstrålaren är rundstrålande. Framåtstrålaren är också rundstrålande.
Detta faktum, i kombination med samma SPL från båda källorna och motsatt polaritet dem emellan som man får den karakteristiska 8-an som total utstrålning.
Skulle båda källorna istället ha samma polaritet så blir det sammanlagda resultatet fortfarande rundstrålande.

Om bakåtstrålaren i sig är rundstrålande, så vinner man inget på att försöka göra den än mer rundstrålande än rundstrålande.

Om det inte är punktkällor, utan planvågsalstrare, så blir resultatet annorlunda. I detta fall, så är resultatet frekvensberoende. Mindre rundstrålat från ljudkällorna mot högre frekvens. Eftersom det är en linjekälla så blir resultatet olika horisontellt kontra vertikalt.
Har man dessutom baffel mellan framåtstrålare och bakåtstrålare, så blir det sammanlagda resultatet beroende/frekvensberoende av baffelns storlek.

Men, hursomhelst, så undrar jag hur man vinner med linssystem på bakåtstrålaren. Om man vinner, så är det nog även berättigat att prova samma linssystem på frontljudkällan.

Gamla Beveridge, från 70-talet och 80-talet, var linjekälla med plan elektrostatpanel och hade linssystem på framåtstrålaren samt sluten låda runt bakåtstrålaren. De valde linssystem även om dipolverkan eliminerats.

Det går ju inte att få en dipolkarakteristik då avståndet till bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta är för litet.
Tanken var först att sprida/dämpa på dessa ytor, men en närmare lösning (mittemellan baksidan av högtalaren och bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta) är kanske bättre. Den blir då fristående med avseende på såväl högtalare och väggytor.
Här skulle en Svanå-panel (Kronkans idé) passa fast med ljudgenomsläpplig botten.

Nej, något linssystem blir det inte. Det komplicerar högtalaren och måste simuleras fram. Elementen är redan så smala så att en god spridning redan finns, så behovet finns inte varken fram eller bak.

När det gäller isolering, så kan ytreflektionen mildras genom att vända isoleringen så att ljudvågen går in från sidan, in emellan fibrerna.

Om jag gör en variant på Svanå-panelen enligt ovan, så är det en idé att ha isolering mellan ribborna.

Kan det måhända vara en njurstrålare som önskas skapas? Eller åt det hållet i alla fall?

Jag eftersträvar egentligen ingen dipol- eller njurkarakteristik per se; det får bli vad det blir.
Jag vill få ner inverkan av reflektionerna mot de bakre ytorna. Antingen genom spridning och/eller dämpning.
Spridning gentemot dämpning skulle då gynna dipolkarakteristiken men inte resultera i full dipolkarakteristik då de bakre ytorna ändå ligger för nära.

[solhaga]

Nej, så var det inte som jag tänkte.

När jag läser om rubriken igen så förstår jag bättre din frågeställning. Du vill sprida bakåtgående ljudvåg bättre. Detta skulle göra dipolen mera rundstrålande bakåt. Nu känner jag ju inte till hur dina dipoler fungerar mera än att jag förstår att de är linjekällor.

Om detta är målet så torde väl typen spridningslinser vara lösningen. Kanske.

Jag tänkte mera att åstadkomma olika tidsförskjutningar. Detta genom att låta ljudvågorna gå olika långa banor. Typ Svanå.

Jag var nere i går och badade med hunden. Det regnade. Helt plötsligt finns man bara här och nu. Finns bara vatten, hund, (vacker kvinna åsså) simma, tång, botten. På vägen hem med rensad hjärna inser jag att man nog har svårt att skapa kanaler som har tillräckligt långa kanaler som skulle göra dem effektiva i ett bredare frekvensområde. En kortare tidsförskjutning påverkar enbart högre frekvenser beroende på våglängdens fysiska längd. Korta våglängder är just korta. Kan lättare diffuseraras med tidsförskjutning.

Så min slutsats är att det verkar vara en rimligare lösning med det som i tråden kallas spridningslinser.

En så regelbunden lösning som med vp-rören riskerar nog att skapa oönskade fenomen.

Bara ytterst enkla reflektioner från en hjärna som anser sig behöver arbeta då och då. Hoppas att jag inte trasslat till det för dig.

Jag kan tänka mig en ljudvågggenomsläpplig Svanå-panel halvvägs mellan baksidan på linjekällan och subbasens träyta.

[petersteindl]

Det går ju inte att få en dipolkarakteristik då avståndet till bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta är för litet.
Tanken var först att sprida/dämpa på dessa ytor, men en närmare lösning (mittemellan baksidan av högtalaren och bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta) är kanske bättre. Den blir då fristående med avseende på såväl högtalare och väggytor.
Här skulle en Svanå-panel (Kronkans idé) passa fast med ljudgenomsläpplig botten.

Nej, något linssystem blir det inte. Det komplicerar högtalaren och måste simuleras fram. Elementen är redan så smala så att en god spridning redan finns, så behovet finns inte varken fram eller bak.

Har du någon gång lyssnat, där högtalarna ställts dikt an vägg och med dämpmaterial på baksidan? Fast det kanske inte går om basarna står på den platsen?

[solhaga]

Det går ju inte att få en dipolkarakteristik då avståndet till bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta är för litet.
Tanken var först att sprida/dämpa på dessa ytor, men en närmare lösning (mittemellan baksidan av högtalaren och bakomvarande vägg och bakomvarande subbas träyta) är kanske bättre. Den blir då fristående med avseende på såväl högtalare och väggytor.
Här skulle en Svanå-panel (Kronkans idé) passa fast med ljudgenomsläpplig botten.

Nej, något linssystem blir det inte. Det komplicerar högtalaren och måste simuleras fram. Elementen är redan så smala så att en god spridning redan finns, så behovet finns inte varken fram eller bak.

Har du någon gång lyssnat, där högtalarna ställts dikt an vägg och med dämpmaterial på baksidan? Fast det kanske inte går om basarna står på den platsen?

Nej, men jag har haft en tidigare inkarnation i en sluten och dämpad låda.
Distorsionen ökade då markant, membranen är helt enkelt för lätta.

[solhaga]

Det blev en sådan här så länge:

Frästa 45x22 lockbrädor:


Frästa 95x22 snickeribrädor, svart i foten och vitmenad som topp:


Excentriska borrhål:


Färdiga bakom linjekällan:

[Kronkan]

Intressant och kvickt!

En fundering jag har är att utformningen kanske är effektiva för kortare våglängder. Jag kan ju inte vara helt säker. Men de brädor som skall vinkla ljudet utåt sidorna skulle möjligtvis kunna vara bredare. Men jag är inte helt säker. Absolut inte.

Ta det som en fundering bara! Det finns ju andra säkert bättre att fundera över detta typ Peter.


Hur låter det?

[I-or]

Det är extremt svårt att hantera bakåtstrålningen från ett bandelement med låg undre gränsfrekvens, vare sig detta är av normal typ eller AMT som i det här fallet. Den stora arean och den låga massan är problematiska faktorer, men minst lika mycket beror svårigheterna på att bandet inte sluter tätt mot sidorna och att man lätt erhåller ett utökat läckage här när bakvågen inte fritt kan röra sig bakåt. Mest verkningsfullt är en transmissionsledning med absorbent, men denna måste vara minst en fjärdedels våglängd lång, vilket oftast gör den omöjlig i praktiken.

Diffusering bakom elementet kommer att vara verkningslöst eftersom man inte kan diffusera ljudvågorna vid öppningen av en kanal. Man inför med den lösning som presenteras ovan endast reflektioner av en annan typ än öppningen i sig medför.

Absorbent i kanalen är den enda lösning som är användbar i praktiken. En mot membranet "vågad" (för att ge en något mer gradvis impedansändring) mineralull eller lämplig skumplast kan ge en hygglig dämpning av bakvågen, vilket leder till ett mer kardioidformat utstrålningsmönster (om man dämpar bakvågen är det ofrånkomligt att dipolkarakteristiken övergår i kardioidkarakteristik). Dock erhåller man på detta sätt en måttlig dämpning i den undre delen av passbandet för AMT:n.

[JM]

Dipolens ljud bakåt ger dipolens speciella ljud. Dämpas ljudet bakåt minskar spatiala upplevelsen och upplevelsen av ljudkällans storhet.
Önskvärt är att låta bakre ljudet färdas så lång väg som möjligt utan att frekvenskurvan förändras i vanliga rum.

https://www.researchgate.net/publicatio ... eflections

JM

[I-or]

Självklart, men den extra djupverkan och luftighet som den reflekterade bakvågen ger upphov till kräver ett avstånd till högtalarväggen om en bra bit över 1 m, gärna 2,5 m, för att inte bidra med alltför mycket simmighet till ljusceneriet. I det här fallet är avståndet betydligt mindre, vilket medför att djupet/luftigheten mest övergår till en akustisk röra.

Jag förstår inte riktigt vad den länkade artikeln har med det hela att göra. Konsertsalsakustik är en helt annan sak.

[solhaga]

Det är extremt svårt att hantera bakåtstrålningen från ett bandelement med låg undre gränsfrekvens, vare sig detta är av normal typ eller AMT som i det här fallet. Den stora arean och den låga massan är problematiska faktorer, men minst lika mycket beror svårigheterna på att bandet inte sluter tätt mot sidorna och att man lätt erhåller ett utökat läckage här när bakvågen inte fritt kan röra sig bakåt. Mest verkningsfullt är en transmissionsledning med absorbent, men denna måste vara minst en fjärdedels våglängd lång, vilket oftast gör den omöjlig i praktiken.

Diffusering bakom elementet kommer att vara verkningslöst eftersom man inte kan diffusera ljudvågorna vid öppningen av en kanal. Man inför med den lösning som presenteras ovan endast reflektioner av en annan typ än öppningen i sig medför.

Absorbent i kanalen är den enda lösning som är användbar i praktiken. En mot membranet "vågad" (för att ge en något mer gradvis impedansändring) mineralull eller lämplig skumplast kan ge en hygglig dämpning av bakvågen, vilket leder till ett mer kardioidformat utstrålningsmönster (om man dämpar bakvågen är det ofrånkomligt att dipolkarakteristiken övergår i kardioidkarakteristik). Dock erhåller man på detta sätt en måttlig dämpning i den undre delen av passbandet för AMT:n.

Mina AMT är täta mot sidorna.

[JM]

Jag förstår inte riktigt vad den länkade artikeln har med det hela att göra. Konsertsalsakustik är en helt annan sak.

Barron fig.png (632.07 KiB) Visad 9079 gånger

Det är samma hjärna som lyssnar i konsertsalen och rummet hemma. Det är bara extrapolera fynden i studien till det som passar till det mindre rummet. Studien är inte gjord i en konsertsal utan i en artificiellt rum. Rubriken är missvisande men speglar forskningsklimatet på 1970-talet.
En av de bästa studierna någonsin men som alltid med begränsningar. Figuren och texten bör studeras med eftertanke. Många bra bottnar relativt hur vi hör i små rum. Image shift är relateard till summation lokation.
Toole har kompletterat studien med andra ljudkällor än klassisk musik som klickljud, tal mm. Hittar inte den.
Reflexerna bör vandra med fördröjning på ca 20 ms relativt direktljudet innan de når lyssnaren från 65 grader lateralt.

JM