Vi har idag bättre produktionsverktyg än någonsin. Även tillgängliga för en långt mindre peng än någonsin tidigare. Ändå låter väldigt mycket inspelad musik sämre idag än någonsin förut. Kanske den mesta musiken - i alla fall inom den breda "säljande" populärmusiken.
Hur kan det ha blivit på det viset?
Jag har funderat väldigt mycket på den saken - och har några tankar:
"Loudness War" är förstås en stor bov i dramat, kanske den största - men inte den enda, tror jag.
Backar vi till 1950-talet, tidigt 1960-tal, då det faktiskt gjordes en del förträffliga inspelningar, så existerade knappt klangbearbetning i postproduktion, annat än ev. vid graveringstillfället. Och då via filter i plåtlådor, stora som hus...
Men vid själva inspelningen förlitade man sig på rumsakustik och mikrofonplacering. Högtalare och annan "monitorutrustning" hade sannolikt stora brister, så att börja pilla med "soundet" i postproduktion var vanskligt och osäkert. Så det fick vara som det var. För säkerhets skull, lät man bli att göra något..?
Men vartefter mångkanalsinspelning och själva musikstudion blev produktionsplats, kunde man börja experimentera med ett ökande antal manicker som kreativa verktyg. Och samtidigt började man därmed addera allehanda oönskade "fel" i kedjan - på köpet så att säga. Och som en följd av allt detta blev också lyssningssituationen oerhört viktig och avgörande.
Ingen vill ju medvetet att det ska låta illa - men... vad är det "vi" lyssnar på egentligen vid alla avgöranden och bedömningar? Kontrollrummets högtalare och akustik blev en jättefaktor för slutresultatet. Och har man passerat ett antal studior genom livet så är det övertydligt att ur de aspekterna finns oftast mycket övrigt att önska. De flesta, vill jag säga, produktionsplatser låter lite hipp som happ. (läs illa) Så hur vet någon vad de egentligen åstadkommer?
Jag skulle vilja säga att även monitorsystemens brister är en stor bov i ljudförstörelsen.
Jag tror att: Om vi kunde lyssna på massor av musik i just den miljö den tillverkades, så skulle den låta betydligt bättre än när den sedan flyttats till annan uppspelningsutrustning.
(det är ju därför "filosofin" bakom MQA t.ex. blir så oerhört fånig - som det lät i studion... Johejdu

Jag kan tänka mig att någon form av "standardisering" skulle mildra eländet.
Hur nu det skulle kunna gå till?
Sen har vi problemet med gemene mans (och många "proffs") problem med att skilja ljudkvalitet från musik och "framgång". En låt som säljer miljooooooner måste väl låta bra? Därför måste vi lära oss att låta likadant. Vi vill ju också sälja.
Automatiska masteringstjänster på nätet t.ex. innehåller ofta möjligheten att "matcha" skruvandet till vald förebild. Så - vi tar en superhit - så får vi den här att låta lika "bra".
Vandrar man runt på olika - inte minst, hempularforum på nätet, så handlar det ofta om att få reda på hur man efterliknar något som uppnått stor försäljningsframgång. Sådant måste väl låta... bra!
Samma inom ytterst seriös ljudproduktion.
"Nu har vi gjort en podd som växer och verkar bli framgångsrik. Så istället för att spela in själva vänder vi oss nu till er, så det ska låta "professionellt".
Så spelar man in fina röster som INTE låter som demolerad reklamradio.
Nä, vet ni vad: Sådär låter det inte "professionellt". Kan ni inte? Då går vi någon annanstans.
Så (motvilligt) skruvar man, nyttjar proximityeffekten, tokkomprimerar, och totalförstör ljudet.
DÅ - blir kunden nöjd och förstår att NU är vi proffs.
Det uppstår ett ljudideal baserat på kommersiell framgång och hur det redan låter i omvärlden istället för på konkret ljudkvalitet.
Jag, Ingvar Öhman och Lars Mossberg, hade en lång diskussion om detta inför vår knastertorra podd om ljud. Hur ska vi göra? Ska vi visa på något annorlunda - med risk för att: Här sitter gamla gubbar och talar om ljudkvalitet, och så kan de inte ens spela in en podd som låter "professsionellt"! Jisses!
Det blev många diskussioner fram och tillbaka, innan vi bestämde oss för att ändå "chansa".
Och visst kommer det synpunkter. Typ:
Hörrni - det låter som att Mossan rör sig. Hur kommer det sig?
Jo - det är för ATT han rör sig

Det är så ovanligt att det finns inte...
Hemstudioforum består huvudsakligen av: Den som har flest pluggar när hen dör - vinner!
Att egalisera, kopiera, masteringsgurubeundra, och därmed sabotera alla möjligheter som dagens produktionsutrustning möjliggör.
Vilka pluggar ska jag använda för att få till ett "bra" gitarrljud/sångljud/trumsound?
Och jag vill påstå att:
En jättebov i dramat är hejdlösa brister i lyssningsutrustningen.
Folk hör inte vad de egentligen gör - och därför blir det som det blir.
Tankar om detta?