Kermit116 skrev:Hyperdyra högtalare är en form av lyxprodukter där den främsta egenskapen inte är att leverera bra ljud utan snarare att visa för omgivningen och köparen att köparen har råd. ”Kvaliteten” består inte i ljudåtergivningen utan i det höga priset och efterfrågan på den typen av produkter tenderar att uppvisa, om inte utbudet är för stort, ökad efterfrågan när priset ökar, d v s omvänt med vad som gäller för de flesta andra varor. Den franskbaserade lyxvarukoncernen LVMH (väskor, kläder, alkohol mm mm) redovisade i veckan sitt halvårsresultat och på en omsättning av 42,2 miljarder euro så hade man ett rörelseresultat (EBIT) på 11,5, vilket ger en rörelsemarginal på drygt 27%, en nivå få företag kan drömma om. Lyx lönar sig.
För en tillverkare som gör en välljudande och snygg högtalare som hittar köpare vid prislappen 100 000 kronor måste det vara frestande att lägga ned några ytterligare kronor på finish, läckra designelement och genomtänkt marknadsföring och att prissätta högtalarna så att dom hamnar i lyxsegmentet. Ökningen i täckningsbidrag är, även om endaste ett fåtal högtalare säljs, märkbar.
Även om det är som Conan skriver: ”… Har svårt att tro att dom gör den här produkten för att blåsa någon.” så har nog någon cyniker på marknadsavdelningen någon gång tänkt tanken att ”den sista idioten verkar inte vara född och då ska vi se till att tjäna någon peng på denne”.
Visst är det så. Det höga priset i sig blir ett argument eftersom det signalerar exklusivitet. Även möbelhantverket och storleken blir viktiga faktorer här. Alla bolag har som mål att maximera vinsten.
Nu är HiFi dock ett område, där prestanda relativt enkelt kan mätas eller bedömas subjektivt på ett vetenskapligt sätt, vilket ej är möjligt för mode eller dryck, varför det borde ha större likheter med t.ex. bilar. Bilrecensenter må inte alltid vara de allra skarpaste tänkarna, men jämfört med HiFi-dito framstår de som virtuoser inom sitt område. En Rolls-Royce med prestanda som en Fiat skulle snabbt erhålla ett löjets skimmer oavsett kvaliteten på inredningen och eventuellt unobtanium i kamaxlarna. På något märkligt sätt gled dock HiFi över från att vara ett huvudsakligen teknikorienterat område till att bli flummarnas himmelrike någon gång runt 1980.
(Vad gäller rörelsemarginaler kan nämnas att ett börsnoterat kinesiskt bolag som varje år tillverkar många miljarder mikrohögtalare, mikrofoner m.m. och för vilket undertecknad tidigare arbetade, åtminstone under den tiden kom upp i inte mindre än 45 % (någon enstaka komponent hade en bruttovinstmarginal om monstruösa 85 %). Frågorna från huvudkunderna lät inte vänta på sig.

)