Ett dygn tog det att samla mig efter gårdagens upplevelse. Först hamnade jag i mitten av salen, granne med Pekka. Salen blev snabbt full, det talades om besöksrekord. För mig var det mitt första LTS-möte på alla år. Jag har varit medlem till och från sedan medeltiden. Just nu är det läge till som gäller.
På första positionen hörde vi lite musik, lite för lite, innan evenemanget drog igång och då undrade jag om minnena jag hade från drivveden som Johan presenterade på sensommaren bara var en chimär till följd av god mat, dryck och trevlig samvaro. Basen var för dominerande och mycket musik drunknade och innan jag förstått så mycket inleddes pratet. Ett bildspel med Carlsson-historia matchad med historien om Johans fyrvägare. Intressant och relevant. När jag började hoppas på musik i den syrefattiga lokalen dök det upp en massa kurvor och detaljdiskussioner om varför si o varför så och varför inte så!? Kanske är det vad man ska förvänta sig när man bevistar ljudTEKNISKAsällskapet. Först efter fikastunden blev det tid för musik och lagom till dess fick jag ta över en plats på första parkett. Och nu kände jag igen skapelsen. Och nu gånger två. Och nu med lite stil och design dessutom. Då insåg jag att jag inte alls lurat mig själv. Att lokalen inte var optimal var inte svårt att förstå, vem sätter dämpmaterial i taket när det ska spelas musik? Ja, vem dämpar överhuvudtaget!? Jo, jag vet... I stugan på landet, där jag först fick höra fyrvägaren fanns inte mycket dämpning, det var mer som ett vanligt, omadrasserat, vardagsrum och då lät det gudomligt.
Nu var vi nästan där igen, trots förutsättningarna. Jag blundade och njöt av både mässjazz, klassiskt, infekterade svampar, körsång och, lite oväntat, Hootenanny Singers
. Jag hade laddat med Snuskiga Affe och Lady Be Good, och väntar tålmodigt in möjligheten att lyssna i en annan miljö. Garvade mötesdeltagare pratade om bästa ljudet någonsin, deltagarrekord som sagt och frågorna till konstruktörerna, Johan och Rille, var många. Frågeställarna verkade nöjda med svaren, ibland lite Öhmanskt tolkningsbara. IÖ bjussade på en del inpass och menade, som vanligt, att om någon tycker att något är bra, så är det bra, åtminstone för den personen
Sympatisk angreppsvinkel kan jag tycka. Konstruktörerna fick konstruktiv input, bl a angående basens placering, kanske är det inte den sista versionen vi får höra, bara Johan får någonstans att bo
Nu ser jag väldigt mycket fram mot att få höra fyrvägarna i en annan miljö. Ett jaktslott på landet, en källare i Hallstahammar eller varför inte i ett renoveringsprojekt hemma hos... Just igår kände jag inte något akut behov av att kasta undan 52:orna, men jag anar att det är dit det är på väg. Om jag sedan gör det är en annan historia. Det finns kanske inga till salu ens och bygga själv lär jag inte ge mig på.
Jag tror Salig Stig ler i sin himmel och när jag så småningom kopplar de här högtalarna till Perkas rörhäck kommer de båda att börja skråla i någon slags kör.
Tack för en häftig upplevelse, jag kommer berätta om den för mina barnbarn. Ja, redan imorgon faktiskt.