Toppsignaleffekten för populärmusik över 1 kHz är överlag hyggligt jämförbar med toppsignaleffekten under denna frekvens (även om detta varierar en del beroende på genre). Den som är bevandrad i signalanalys inser att detta betyder att toppsignaleffekten uppvisar ett frekvensspektrum som har stora likheter med rosa brus.
Naturligtvis kommer högtalarens impedansgång att inverka här också och vara avgörande för hur hög uteffekten från förstärkaren blir beroende på frekvensområde.
Att man med låg impedans för höga frekvenser, som för t.ex. Martin Logan Montis och Infinity Kappa 9, i praktiken lätt kan drabbas av strömbegränsning för höga frekvenser med musiksignaler framgår tydligt i denna tråd:
viewtopic.php?f=10&t=75120Det vanligaste är dock att frekvensområdet runt 100-200 Hz eller så uppvisar en ganska svag dominans både för den topp- och medelströmstyrka som förstärkaren måste leverera, då typiska högtalare har ett impedansminimum här, vilket detta exempel med högst normala Monitor Audio Silver 300 visar (56,6 Vp motsvarar 200 Wrms sinus i 8 Ω):

- Monitor Audio 300 impedance.png (23.61 KiB) Visad 1228 gånger
Michael Ruff - Speaking in Melodies - Wishing Well (välinspelad fusion)

- Wishing Well U-I-P 5.png (33.8 KiB) Visad 1228 gånger

- Wishing Well I 5.png (20.43 KiB) Visad 1228 gånger

- Wishing Well PSD I 5.png (17.69 KiB) Visad 1228 gånger
Det näst sista diagrammet är inzoomat kring tiden för maxströmmen och även om vi ser en kraftig lågfrekvenssignal (ca 150 Hz, se frekvensspektrum) så framträder också ett par riktigt högfrekventa toppar om närmare 10 App (runt 11 kHz - en cymbalpling som inte ens låter särskilt kraftfullt).
Det sista diagrammet gäller PSD (Power Spectral Density) för ett tidsfönster om 35 ms (motsvarande tidsvägning Impulse) kring tiden för maxströmmen (skalan är för många något märkliga A^2/Hz, men detta behöver lekmannen inte bry sig om). Vi ser att maxströmmen har en kraftig dominans ca 100-200 Hz. Man får dock se upp lite här, då man med konstant absolut bandbredd visuellt undervärderar den totala nivån för högfrekvensen och dessutom gäller förstås frekvensspektrum medelamplituden för hela tidsfönstret, vilket innebär att den kortvariga högfrekvenstoppen knappt syns.
Sammanfattningsvis så är kraven på maximal strömstyrka (eller om man så vill, maximal effekt) alltså relativt höga även i högfrekvensområdet för normala högtalare. Att topparna är kortvariga medför naturligtvis inte att de kan ignoreras av den kvalitetsmedvetne audiofilen. Klippning är klippning och låter alltid illa.
Tilläggas bör att
medelsignaleffekten typiskt är relativt låg över ca 1 kHz, vilket är huvudskälet till att diskantelementen sällan brinner upp. Analys av just medelsignaleffekten är för övrigt skälet till myten om det låga effektbehovet för höga frekvenser.