Ekvalisering

[Chris71]

Jag börjar med att villigt erkänna att jag är långt ute på vårisen, men det har fastnat en tanke i mitt huvud som måste raderas eller utredas.

Om man lägger in en analog EQ av god kvalitet i signalvägen som för detta exempels skull har en ingreppspunkt för varje oktav, hur mycket "problem" riskerar man att addera istället för att potentiellt lösa.

Och om man skulle känna sig huvud att testa en sån uppsättning vilken apparat bör man använda sig av för att denna extra komponent i kedjan skall vara så neutral som möjligt utanför det funktion som den faktiskt måste ha för att fungera. Syftet är ju som vanligt att manipulera frekvens responsen till ett tänkt ideal.

Frågor om varför man har så här konstig tankar besvaras i möjligaste mån men i grund och botten ör det väl för att utröna skillnaderna mellan att gör det med en DSP vs Analogt.

[Calleberg]

Jodå, nog kan det bli oönskade konsekvenser.
Jag har tonkontroller i mitt försteg, om jag använder dem mer än bara väldigt lite, påverkar det starkt illusionen av att jag är där fysiskt där musiken spelas, den känslan försvinner helt.

Diverse försök med billiga och halvbilliga aktiva Högpassfilter i tidigare anläggningar har inte heller de varit helt lyckade, rent subjektivt dårå, då det var före "upplysningstiden".

[Chris71]

Jodå, nog kan det bli oönskade konsekvenser.
Jag har tonkontroller i mitt försteg, om jag använder dem mer än bara väldigt lite, påverkar det starkt illusionen av att jag är där fysiskt där musiken spelas, den känslan försvinner helt.

Diverse försök med billiga och halvbilliga aktiva Högpassfilter i tidigare anläggningar har inte heller de varit helt lyckade, rent subjektivt dårå, då det var före "upplysningstiden".

Alla manipulera ju grundsignalen på ett eller annat sätt, om det är hur vi väljer att konvertera signalen mellan domäner, i en DSP, olika EQ funktioner, filtren i våra högtalare eller för den delen akustiska åtgärder i våra bostäder.

Som så många andra har jag experimenterat med de flesta av dessa komponenter då jag levt så länge att alla förstärkare från barndomen hade minst bas, diskant och loudness reglage och som tonåring så dreglades det över kompisar som hade blinkande och lampförsedda EQ boxar i sina anläggningar, lite senare i livet hyllades puritanska apparater som knappt hade on/off knapp och bara en jättedyr volymratt och idag sitter vi med datoriserade delningsfilter.

Här är min önskan att fylla tomrummet i min kunskap, vad händer med signalen om jag helt skulle manipulera den i den analoga domänen innan förstärkaren och vad nackdelarna är med detta.

[I-or]

Inga alls förutsatt att ekvalisatorn är välkonstruerad.

Jag lånade dock för mycket länge sedan hem en relativt kostsam och för tiden ovanligt avancerad parametrisk Yamaha-ekvalisator från ca 1980 som lät hutlöst illa och därför var helt oanvändbar, trots att frekvensgången naturligtvis gick att reglera väl. Ljudet var lite strävt samt helt livlöst och berodde avgjort på otrevliga distorsionsprodukter - antagligen av hög ordning.

[Morello]

Var det en analog ekvalisator? I så fall kan man säkert åtgärda problemen.

[Neuhausen]

Med en analog equalizer så blir det många komponenter extra i signalvägen så man bör nog ha en ganska dyr enhet för att inte göra skada.

Är det tänkt för att ersätta en DSP för att korrigera akustiska problem eller vill du ha något som är enkelt att putsa lite med när inspelningarna inte är som du vill?

Men det är praktiskt att ha en lite mer avancerad tonkontroll med väl valda frekvenser. En förförstärkare med EQ för bas och midbas utöver diskantreglaget tyckte jag att fungerade väl. En kontroll för påträngande mellanregister har nog också sin plats.

[I-or]

Var det en analog ekvalisator? I så fall kan man säkert åtgärda problemen.

1980 var alla ekvalisatorer analoga.

Visst skulle man säkerligen ha kunnat göra någonting åt det hela, men apparaten var inte min och det var ytterst märkligt att Yamaha kunde konstruera en så pass undermålig produkt. Antagligen mätte man bara THD, vilken antagligen inte var överdrivet hög, men glömde bort en djupare analys (liksom förstås att lyssna på eländet).

[I-or]

Med en analog equalizer så blir det många komponenter extra i signalvägen så man bör nog ha en ganska dyr enhet för att inte göra skada.

Är det tänkt för att ersätta en DSP för att korrigera akustiska problem eller vill du ha något som är enkelt att putsa lite med när inspelningarna inte är som du vill?

Men det är praktiskt att ha en lite mer avancerad tonkontroll med väl valda frekvenser. En förförstärkare med EQ för bas och midbas utöver diskantreglaget tyckte jag att fungerade väl. En kontroll för påträngande mellanregister har nog också sin plats.

Man bör glömma allt HiFi-bludder om antalet komponenter i signalvägen och liknande. En kompetent konstruerat apparat använder precis så många komponenter som krävs för att åstadkomma goda prestanda (vilket för lågnivåelektronik inte ska vara något som helst problem).

[RogerGustavsson]

Morello PEQ:n är inte direkt detekterbar och så många komponenter behöves heller inte för att för att trixa med EQ. Jag ser heller ingen större skillnad mot greja med delningsfiltren i högtalare. Det där puritanska verkar dock fortfarande vara aktuellt i highend-kretsar.

[I-or]

Det kan också vara intressant att känna till att jag häromdagen för mitt datorsystem i hemmakontoret/-labbet (som har en akustiskt sett långt ifrån ideal placering) lade ned lite tid på att via EAPO bättre ekvalisera bort en ytterst irriterande, djup, dal i frekvensgången runt 250-300 Hz genom att utnyttja basmodulen maximalt för ytterligare stöd (egentligen något utanför passbandet med basmodulens delningsfrekvens ställd på max och dessutom är delningsfrekvensen mot frontarna ställd på 100 Hz i EAPO). Dessutom lade jag till någon dB extra runt 400 Hz för frontarna.

Trots den relativt begränsade bandbredden för dessa dalar är skillnaden i ljudkvalitet allt annat än liten. Faktum är att halvhyggliga inspelningar nu låter fullt godkänt.

Jag har tidigare kommenterat hur destruktiva dessa, oftast SBIR-relaterade, dalar är för audiofilen. Nästan alla icke-ekvaliserade system lider av liknande problem.

Man bör, alltid, alltid, alltid se till att bli av med dessa dalar och i 9 fall av 10 måste man tillgripa ekvalisering för att få en jämn frekvensgång i det oerhört viktiga lägre mellanregistret. Man behöver för övrigt inte ratta ihjäl sig och det kan vara vettigt att ställa glättningen på 1/6 oktav för att få en god överensstämmelse med hur hörseln uppfattar det hela. EAPO har en ytterst bekväm "Graphic equalizer with variable bands", där man mycket smidigt ritar upp den frekvensgång som önskas.

Digital eller analog ekvalisering spelar i normalfallet ingen roll, utan att man ekvaliserar är det viktiga (liksom förstås att man förstår att mäta fönstrat över ca 500 Hz).

[Chris71]

Med en analog equalizer så blir det många komponenter extra i signalvägen så man bör nog ha en ganska dyr enhet för att inte göra skada.

Är det tänkt för att ersätta en DSP för att korrigera akustiska problem eller vill du ha något som är enkelt att putsa lite med när inspelningarna inte är som du vill?

Men det är praktiskt att ha en lite mer avancerad tonkontroll med väl valda frekvenser. En förförstärkare med EQ för bas och midbas utöver diskantreglaget tyckte jag att fungerade väl. En kontroll för påträngande mellanregister har nog också sin plats.

Jag vill i första hand testa skillnaderna med att göra precis det (eller nästan samma) som jag kan göra i den digitala domänen medels olika DSP verktyg.

Men innan jag dyker huvudstupa ner i ett djupt hål så vill kan förstå hur (eventuellt) destruktiv denna process blir för signalen när man rotar i den analoga världen

[Chris71]

Morello PEQ:n är inte direkt detekterbar och så många komponenter behöves heller inte för att för att trixa med EQ. Jag ser heller ingen större skillnad mot greja med delningsfiltren i högtalare. Det där puritanska verkar dock fortfarande vara aktuellt i highend-kretsar.

Jag vart som vanligt lite sen på bollen när det tåget gick eller kanske för tidig då jag tyckte att de digitala verktygen verkade göra jobbet smidigare.
Nu är fokuset förskjutet från domän till resultat och det är ju glädjande att I-or påpekar att inte ens konstruktörer av EQ utrustning är onda människor som vill destruera signalen.

Vad som väckte intresset var att B&K har en del roliga filter som verkar vara av god kvalitet och uppskattas inom genren som gör musik iaf, de har om jag mins det rätt 1/4, 1/2 och heloktavsfilter, så då tänkte jag att något liknande skulle jag gärna testa för att se hur det fungerar att göra mina EQ ingrepp analogt för att testa en teori.

Är det någon som kan föreslå lämplig apparat utan att behöva råna forum medlemmar på kort till Morello bygget.

[Neuhausen]

Med en analog equalizer så blir det många komponenter extra i signalvägen så man bör nog ha en ganska dyr enhet för att inte göra skada.

Är det tänkt för att ersätta en DSP för att korrigera akustiska problem eller vill du ha något som är enkelt att putsa lite med när inspelningarna inte är som du vill?

Men det är praktiskt att ha en lite mer avancerad tonkontroll med väl valda frekvenser. En förförstärkare med EQ för bas och midbas utöver diskantreglaget tyckte jag att fungerade väl. En kontroll för påträngande mellanregister har nog också sin plats.

Man bör glömma allt HiFi-bludder om antalet komponenter i signalvägen och liknande. En kompetent konstruerat apparat använder precis så många komponenter som krävs för att åstadkomma goda prestanda (vilket för lågnivåelektronik inte ska vara något som helst problem).

Du har nämnt det förut och jag tror inte att du har fel ofta. Men om något kan få antalet komponenter att överstiga vad som är möjligt att bygga bra utan att det börjar kosta pengar så tror jag att det är en equalizer. Me jag börjar tvivla på min övertygelse då många verkar vara ganska nöjda med de billigaste 2x31 band modellerna från Behringer. Om de får ihop något för under 2000kr så hoppas jag viljan finns att bygga en riktigt bra tiobandare för samma pengar.