Tack Solhaga. Waveguiderna ser fina ut, även kurvorna. Disten var bra också med lite justeringar. Lite knöligt ibland vad som påverkar distmätning, men lite närmre verkar va ett bra konsept, har för mig att Vance Dickasson gör det på sina mätningar av elementdistorsion.
Det blir inga ytterligare mätningar mellan SMAPPP och SOB; SOB vinner i längden, hur underligt det än kan låta.
Så hur kan man göra SOB bättre?
Ett är att göra responsen hos diskantelementen så likt mellanregisterelementets dipolrespons som möjligt. Som sammel nämner ovan är en vågledare för bakdiskanten ett steg. Detta är lätt realiserbart; bara några 3D-utskrifter med nyinskaffade Core One.
Andra saker såsom fördröjning, nivå och eventuell PEQ av bakdiskanten är lite svårare att realisera; det saknas två DAC-kanaler.
Men om jag låter de två baskanalerna via Y-kopplingar, förutom att ge insignaler till basslutstegen, även ge insignal till miniDSP 2x4 HDs fyra kanaler som ger insignaler till subbasslutstegen, så frigör jag två DAC-kanaler som då kan användas till att ge insignal till bakdiskanten. Basarnas kanaler får då gå ända ner och ytterligare filtrering för subbasarna sker i miniDSP:en.
Jag måste då köpa två slutstegsbyggsatser till; kylflänsar och transformator finns redan hemma från andra förstärkarprojekt.
Nuvarande fördröjningar för hela systemet måste räknas och mätas om. Lite PEQ på det och Robert är din farbror:
Det är en utmärkt idé – att ge de bakre diskantenheterna egna DAC-kanaler öppnar upp mycket flexibilitet.
Med den uppsättningen i Roons DSP kan du:
Testa dipol vs. bipol direkt Koppla både fram- och bakdiskant ”normalt” och vänd bara polariteten på den bakre i DSP för att växla mellan dipol- och bipolbeteende. Du kommer direkt att höra hur sidoväggsreflexer och stereobilden förändras.
Tillämpa oberoende dämpning Justera nivån på den bakre diskanten med −3…−6 dB för att balansera rymdkänslan utan att det blir för ljust. Mycket mer exakt än fasta motstånd.
Använda delay som en variabel Lägg till 0,2–0,5 ms fördröjning till den bakre diskanten för att styra lobformen och finjustera förhållandet direkt/reflekterat ljud. Det kan mildra kammfiltereffekter från bakåtstrålningen.
Forma bakspektrumet med PEQ Lägg en högfrekvens-shelvning över ~8–10 kHz (t.ex. −2 dB/oktav) så att den bakre diskanten tillför ”luft” utan att rummet blir för skarpt. Eller bandbegränsa bakdelen (HP vid 2 kHz, LP vid 8–12 kHz) så den bara förstärker närvaroområdet utan att bidra med för mycket toppoktav.
Föreslagna första experiment
Dipol-baslinje: fram- och bakdiskant elektriskt i fas, bakre dämpad −4 dB, samma delning (HP ~2 kHz).
Bipol-kontrast: vänd polariteten på den bakre i DSP, samma nivå. Lyssna efter mer energi mot sidoväggar och förändrad stereobild.
Fördröjd dipol: polaritet som i baslinjen, men lägg till ~0,3 ms delay. Ger ofta jämnare respons men behåller dipol-nullloberna.
Spektral formning: prova lågpass på den bakre vid ~10–12 kHz, −12 dB/oktav. Jämför känslan av rymd vs. ljushet.
Med dessa experiment:
Här är fyra färdiga DSP-profiler för Roon som du kan lägga in och växla mellan. Alla antar att du redan använder FIR-delning vid ~2 kHz mellan mid och diskant. Jag anger bara de extra inställningarna för de bakre diskanterna.
1. Dipol – Baslinje
Polaritet: Samma som framdiskanten (ingen invertering i DSP).
Nivå: −4 dB (börja där, justera mellan −3…−6 dB).
Delning: HP 2 kHz (samma som framdiskanten), ingen LP.
- Detta ger ”äkta” dipolkaraktär och sidcancellation.
2. Bipol – Kontrast
Polaritet: Invertera bakdiskanten i DSP.
Nivå: samma som ovan (−4 dB).
Delning: HP 2 kHz.
- Här hör du direkt skillnaden: mer energi mot sidoväggar, diffusare stereobild. Bra att jämföra med dipolen.
3. Fördröjd Dipol
Polaritet: Samma som framdiskanten.
Nivå: −4 dB.
Delning: HP 2 kHz.
Delay: +0,3 ms (börja där, prova 0,2–0,5 ms).
- Delayet gör att bakdiskanten inte interfererar lika mycket i direktfältet; dipolkaraktären finns kvar men upplevs mjukare och mer ”rumslig”.
4. Bandbegränsad Bakdiskant
Polaritet: Samma som framdiskanten.
Nivå: −4 dB.
Delning: HP 2 kHz + LP 10–12 kHz (12 dB/okt).
(Valfritt): högfrekvens-shelf från 8 kHz, −1 till −2 dB.
- Den bakre tillför bara närvaroområde (”bröstklang–luft”) men inte toppoktaven. Rummet blir mindre ljust men bibehåller öppnare rymd.
Runt 2 kHz är DI-matchningen bäst (mellanregistret ≈ 4–5 dB, diskanten ≈ 4,5 dB i denna modell).
Flyttar du delningen högre (2,6–3 kHz) ökar mismatch snabbt: midens DI stiger (mer “beaming”), medan diskantens ligger kvar ~konstant → ett “direktivitetssteg”.
Går du lägre (~1,6 kHz) minskar mismatch också, men kontrollera diskantens distorsion/tålighet.
Det här är förstahandsuppskattningar som följer fysiken (ka för en 6,5″ kolv och en ~100° waveguide). Om du senare mäter horisontella polärer kan vi förfina den orange kurvan till din exakta waveguide och välja Fc för att minimera DI-felbandet.
Att dela vid 3 kHz är förvisso alldeles för högt, men ett verkligt SB17NBAC-element uppträder inte alls som i simuleringen ovan - huvudsakligen eftersom den aktiva diametern är ca 5" och inte 6,5": https://hificompass.com/en/speakers/mea ... 17nbac35-8
Dessutom inverkar förstås baffeln en hel del på spridningen, speciellt för en dipol (som får fördubblade bidrag från kantdiffraktionen).
sammel skrev:Du är inte dålig du Solhaga. Följer givetvis med stort intresse.
Ja, att chatta med ChatGPT ger verkligen många insikter. Dessutom får man alltid ett vänligt bemötande; man är inte ängslig för att ställa dumma frågor.
solhaga skrev:Ja, att chatta med ChatGPT ger verkligen många insikter. Dessutom får man alltid ett vänligt bemötande; man är inte ängslig för att ställa dumma frågor.
I-or skrev:Att dela vid 3 kHz är förvisso alldeles för högt, men ett verkligt SB17NBAC-element uppträder inte alls som i simuleringen ovan - huvudsakligen eftersom den aktiva diametern är ca 5" och inte 6,5": https://hificompass.com/en/speakers/mea ... 17nbac35-8
Dessutom inverkar förstås baffeln en hel del på spridningen, speciellt för en dipol (som får fördubblade bidrag från kantdiffraktionen).
Med länkens data samt antagandet att kolven bara är 5" för SB17:
Om vi antar att SB17 har effektiv kolvdiameter ≈ 5″ (radie ≈ 63,5 mm i stället för 70 mm) blir elementet akustiskt mindre → beaming börjar lite senare och DI stiger lite långsammare. Jag har därför plottat båda fallen:
Diagram 1 – DI för två radier + tweeter i ~100° WG
Diagram 2 – Mismatch |DI_mid − DI_diskant
Tolkning (kärnresultat)
Med 63,5 mm radie förskjuts midens DI-kurva ~+10 % i frekvens (f ∝ 1/a). ⇒ Den bästa DI-matchen mot en ~100° waveguide inträffar lite högre upp.
I min uppskattning (och med samma tweeter-WG-antagande) flyttas mismatch-minimum från ca 2,0 kHz (70 mm-antagandet) till cirka 2,2–2,4 kHz (63,5 mm). Det är precis vad du ser i Diagram 2: den orangea kurvan (63,5 mm) har sitt lägsta fel en bit över 2 kHz.
Vad betyder det för din delning?
Du kan med gott samvete prova Fc ≈ 2,2 kHz om du vill – särskilt om tweeter+WG har låg distorsion där.
Om du prioriterar minsta möjliga sidolob/”mjukaste” överlämning och absolut säkerhet för diskanten, är 2,0–2,2 kHz fortfarande ett tryggt spann.
Går du över ≈2,4–2,6 kHz börjar mismatchen ändå öka på grund av midens snabba DI-stegring.
Så antagen 5" kolv ger en högre Fc. Jag får kontrollera hur distorsionen ser ut i området för olika Fc.
Maarten skrev:Det går bra att dela just denna kombination uppåt 3 kHz. Jag har massor av mätningar på dessa och här delas de runt 2,7 kHz: viewtopic.php?f=3&t=75023
Påverkar frekvensgången som sagt: Toppen vid exempelvis 7,5kHz som orsakas av distortiontoppen vid 2,5kHz kan ju inte filtereras bort om fc ligger för högt.
Nja, dels är det förstås skillnad mellan olika mätresultat från Erin, HiFiCompass, solhaga och Maarten (där de tre förstnämnda uppvisar en tydligare stigning) och dels är det viss skillnad mellan NBAC- och CAC-versionerna i högfrekvensområdet.
Dessutom är närfältsmätningar inte helt tillförlitliga i högfrekvensområdet och givet de kraftiga konuppbrytningarna så måste distorsionen i praktiken öka. Svephastigheten kan även inverka en del, men är nog generellt sett ett mindre problem här.
Vågledarna är utskrivna för de bakre diskanterna. ChatGPT tyckte ju också att de bakre diskanterna skulle dämpas några dB eftersom mid har ju inte samma SPL bakåt som framåt. Antingen så väntar jag in de nya förstärkarna eller så sätter jag ett motstånd parallellt med de bakre högtalarna så länge, kanske 15 ohm.
Diskanterna, eftersom de är på fyra ohm jämfört med mids åtta ohm, är seriekopplade. Där tyckte jag intuitivt att det borde kopplas (amp +) (+ fram -) (- bak +) (amp -), så att konrörelserna liknar midens. Men där envisades ChatGPT att det skall vara (amp +) (+ fram -) (+ bak -) (amp -) för att det skulle räknas som en dipol. Mitt förslag ansågs vara en bipol!
Jag inser att i realiteten så gör det knappast någon hörbar skillnad, men rätt skall ju vara rätt.