Efter ett tag ser jag att jag har hamnat lite ur spår, i förhållande till rubriken på den tråden.
Därför fick detta bli en separat tråd, med ett enkelt reflekterande innehåll kring förhållningssätt och syfte med hifi som hobby.
Det började med ett svar på hur högt jag spelar:
Jag tycker att jag spelar ganska lågt.
Nuförtiden, alltså.
Förr spelade jag betydligt högre.
Förr stördes jag av att det saknades transparens i ljudet.
Jag vred på mer och mer, i hopp om att smådetaljerna skulle komma fram tydligare.
Det hjälpte inte. Det blev bara högre, men med samma otillfredsställande upplösning.
Det enda jag åstadkom, egentligen, var en lite större illusion av realism i själva ljudtrycket.
Det blev därför mest bara tröttande att lyssna på högt ljud utan transparens.
Jag "jagade bas" förr i tiden också:
Jag har lagt ner mycket frustrerad tid, på att vara missnöjd med basupplevelsen...
Allt eftersom åren gått, har jag lugnat ner mej:
Jag byter inte prylar speciellt ofta.
Jag möblerar inte om.
Jag låter högtalarna stå där de står.
Jag oroar mej inte för rummets tonkurva.
Jag bryr mej inte så mycket om ifall det kommit en bättre "mk2-version" av någon apparat jag äger.
Ej heller om det kommit någon helt ny teknik som "sopar mattan" med det jag har idag.
Det jag äger blir inte ett uns sämre av att något nytt och bättre plötsligt finns att köpa!
De prylar jag har, har EXAKT samma egenskaper som innan den bättre prylen lanserades!
Den insikten har fått mej att lugna ner mej och styrt undan fokus från apparatbegäret.
Förr var jag ju ganska intresserad av apparaterna.
Jag kunde sukta efter en ny CD-spelare, trots att jag visste att den knappast skulle ge mej såvärst mycket mer än själva tillfredsställelsen av att äga den.
--- --- ---
Jag har i många år haft en slags enkel livsfilosofi, som kanske kan formuleras:
"Livet handlar om att vara nöjd med tillvaron."
Jag har kanske inte lyckats leva efter den filosofin varje dag, året runt.
Man kanske kan säga att det finns två saker som påverkar min nöjdhet:
Omgivningen.
Jag själv.
I hifisammanhanget kan 'omgivningen' bestå tex av apparaterna.
Med bättre och sämre apparater kan jag styra min nöjdhet.
Jag kan också styra min nöjdhet med mej själv.
Med en harmonisk inställning till min omgivning kan jag koppla av lite lättare.
Jag kan fokusera på det positiva, det som jag mår bra av, och styra undan tankar på det negativa, som får mej missnöjd.
Hur många gånger har jag inte tyckt att anläggningen låter illa, fast det är jag själv som är problemet?
Jag kanske är trött, stressad eller hungrig.
Jag tror inte att det är elen som varerar i kvalitet mellan lyssningarna. Jag tror att det är jag själv som varierar.
--- --- ---
Numera spelar jag oftast lägre än jag gjorde förr:
Även på låga volymer får jag numera den illusion jag önskar mej.
Delvis beror det säkert på aparaterna.
Men, till stor del beror det på mej själv.
Jag jagar inte.
Jag testar inte vad anläggningen går för.
Jag spelar inte skivor då jag inte är upplagd för det.
Jag fokuserar inte på felen.
(Eller på elen.
Syftet med min hifi-hobby är - i grund och botten - bara nå't så simpelt som att må bra av att spisa lite vax.
