Detta är ett av de misslyckade exemplaren, men det ger mig en fingervisning om hur mycket den färdiga versionen kommer att väga; långt under ett gram (cirka 0,65):
Jag har använt kopparfläta som anslutningar, detta är på aluminiumsidan:
Den svarta ringen är en nitrilpackning med 170 mm ytterdiameter som ska fungera som övergång mellan det fria membranet och den limmade delen mellan hållarna.
Flätan löper runt omkretsen där den löds till anslutningskabeln:
Den är tejpad på den här sidan eftersom den annars skulle komma i kontakt med plåten.
Eftersom jag inte är helt säker på ledarnas meandermönster kommer jag först att testa den single-ended med temporärt monterade magneter:
Det är lite pilligt det här också...
(Nja, jag kom på en metod där jag bara matade på, lite som en PEZ-kassett.)
Så snart skall detta testas:
De två seriekopplade folierna mäter 7Ω.