Nu spelas:

[jogge]

Venom: From Heaven To The Unknown, 2CD. När jag först fick höra Venom på någon hårdrockssamling i början av 80-talet, tror det var In league with satan, blev jag nyfiken. Och när jag sedan fick höra några av deras mer snabba och slamriga låtar blev jag hellycklig att höra ett band som nog var tuffare än Motörhead . Den här samlingen på 35 låtar täcker deras första år, samt några singelbaksidor tror jag. Fortfarande hur bra som helst!

[PekkaJohansson]

Jag är böjd att hålla med även om det inte är min huvudgenre. Jag har en samling med Venom och tycker att det är lika delar roligt som bra - jag hör "Black metal" när detta skrivs - i likhet med King DIamond och i någon mån Accept och Udo Dirkschneider samt Judas Priest och Rob Halford. Fascinationen med lyssningen ligger i att det är svårt för att inte säga omöjligt att veta var man ska dra gränsen mellan humor och allvar när dessa vuxna män tar i så att de nästan spricker och försöker framstå i gravallvarlig dager på klassiskt hårdrocksmanér. Samtidigt bjuder de emellanåt på riktigt fina popmelodier och bra riff. Rockhistorien hade definitivt varit fattigare utan dessa gossar!

Edit: jag har inlett skärtorsdagskvällens musiklyssning med Per Myrberg och Ray Adams. Nu hörs några högkvalitativa smakprov ur den svenska barnmusikshistorien, bland annat "Här kommer Pippi Långstrump", "Grisevisan" och "Världens bästa Karlsson" - fint jazzfunkigt sväng i den sistnämnda!

Med vänlig hälsning

Pekka