Uj, uj, uj. Det var mycket att kommentera...
Låt mig till att börja med klargöra att lådan definitivt har stor betydelse för det ljudande slutresultatet! Och ju sämre den är, desto större betydelse har den dessutom. Tyvärr.
Sen kan jag nämna att jag nog olyckligtvis har nämnt diverse "tumregelliknande" grundregler för sambandet mellan membranmassa och kabinettets massa# (i mitt oförstånd har jag trott att det skulle förstås att det var svar BARA på frågan om bekämpning av kabinettets
homogena rörelser, normerat till rimliga krav för fullregisterhögtalare...), och det kanske jag inte borde ha gjort, för grundregler missförstås ju alltid, och förs vidare i förvrängd form, som otäcka helylletumregler...
Tydligen har något uppfattat att det har något med lådresonanser att göra!
Låt mig därför formulera en grundregel istället: Lådan bör nästan undantagslöst vara konstruerad på så vis att den INTE bidrar med hörbart ljud, eller påverkar baselementets förmåga att spela som det bör. En (av hundratals) egenskap som lådan därför bör ha, är att väga minst 200 gånger mer än membranet om det är bara ett membran som arbetar i lådan. Är det bara lågfrekvensomårdet som är aktuellt kan kvoten sjunka ytterligare. Är det fler än ett element stiger nödvändig kvot till sisådär 400 gånger, men 500 är bra att satsa på så man får lite marginal, och ställer man kraven väldigt högt (på systemets alla egenskaper) så varför inte satsa på 1000 gånger när man ändå håller på? En kvalificerad basmodul bör ha mist 300 i kvot.
Men, nota bene: Detta handlar BARA om modulationseffekter, inte om någonting annat. En högtalarlåda kan ställa till med ofantligt många fler problem än så.
Verkligheten är oerhört komplicerad, så en sådan grundregel som "minst så många gånger tyngre låda än membran" innehåller inte mer än fragment av vad man måste tänka på för att det skall blir rätt.
(Varför ser man nästan undantagslöst sådana här Faktiskt-diskussioner utvecklas till "jakten på tumreglernas tumregel?!" 
Det är ju tumreglerna man skall UNDVIKA. Varför vill alla jaga rätt på dem, och/eller till och med formulera nya!? 
)
En sak man inte kan bortse ifrån är hur högtalarna är uppställda. Det är inte alls samma sak att studera en hötalare som står på resonansinjicerane spikfötter, som att titta på en som är placerad frisvävande på SD-fötter.
En annan sak som är viktigare ändå är att minnas att lådväggsresonanser inte kan reduceras till att vara något som bekämpas av lådmassan. Resonanser (mekaniska) är som alltid en kombination av; en massa, en fjäder och en dämpning.
Resonanser i tredimensionella objekt som högtalarekabinett är mycket mera komplicerade än vanliga enkla massa/fjäder-resonanser, men det är ändå samma tre ingredienser, även om de är både distribuerade och ibland även illa olinjära.
En tredje sak man måste minnas är att ljudalstring från högtalarens baffel, sidor eller bakstycke påverkar det hörbara intrycket OERHÖRT olika.
I ett bra rum (ett rum där det alls finns förutsättning för högtalaren att kunna prestera bra) måste man skilja på de olika väggarnas inverkan. De har äldigt olika betydelse, och dessutom påverkas de kraftigt av lådan geometri. Inte bara uppkomsten av problemen alltså, utan även hur saker som ter sig för mätapparaturen som lika stora problem, yttrar sig för åhöraren.
Sen är det dessutom så att vibrationerna i lådväggarna har flera olika ursprung! Det verkar ha glömts bort fullständigt i den hä tråden.
Det kan injiceras vibrationer i en högtalarlåda som konsekvens av reaktionsrafter från elementens motorsystem som accelererar membranen och därvid tar spjärn i lådan.
Det kan också komma in vibrationer i lådväggarna på grund av ljudtrycket inuti lådan.
Slutligen kan man få få lådvibrationsliknande ljud från lådor på grund av akustiska resonanser inuti lådan!
Allt detta hör samman.
Håller man inte isär dessa saker är det nåstan omöjligt att bekämpa problemen på ett effektivt sätt - som inte drabbar andra egenskaper, samt som inte gör högtalaren omöjlig att flytta eller orimligt dyr att tillverka.
Någon kan säkert mena att det är upp till var och en att avgöra om den måste gå att flytta, samt att bedöma vad den får kosta. Men jag säger ändå, att till varje pris så finns det en optimal lösning, den som ger den bästa musikåtergivningen. Om någon väljer att lägga 3000:- på en meningslös åtgärd så kanske han (eller hon?
) tycker att det är ok, man vad jag vill säga är att den skulle kunnat lagts på något meningsfullt istället - och renderat bättre ljudåtergivning!
När de gäller utsagor om olika Ino-modeller då...
Någon har påstått att det finns lysningstestsorsaker till att pi60s.lådan är laminerad med dämpgucka. Så är inte fallet. Jag gjorde massor av lyssningstest, och fann att INGEN lyckades höra skillnad på det helt odämpade (ren MDF) kabinettet och det laminerade. Dock hörs förstås stor skillnad när man knackar på lådorna.
Orsaken att den laminerade lösningen valdes för pi60s är att den vär rätt dyr som den var ändå, och dessutom var det ju lätt att med mätningar visa att det fanns fördelar med att laminera högtalaren.
Vill gärna klargöra för alla att det kan vara rätt besvärligt att studera sådana här saker utan att få "falska resultat". Man måste först och främst ha extrem väl matschade komponenter i övrigt.
Det test mellan olika byggmaterial som Bo Hansson gjorde var (enligt honom själv) två lådor med icke-matchade högtalarelement. Jag som är väl bekant med de element som användes vill nämna att de slupmässigt utplockade har avvikelser som är mer än tiofaldigt större än de jag tolerarar som absoluta avvikelser från labprototypen för piP! Observera att jag inte talar om parmatchning nu, utan om absolut precision.
De lådor han använde var heller inte likadana invändigt, och dämpningen internt var bar en bråkdel av vad jag använder i högtalarlådors inre. Utan att jag vil påstå något bestämt vill jag inte utesluta att inre lådresonanser (akustiska) varit klart hörbara (i båda fallen) och att de på grund av de olika inre formerna legat vid olika frekvenser, havtonsändringar kan få saker att låta väldigt olika!
och nu kommer vi till ännu en sak som måste tas med i ekvationen när man tittar på sådant här - lådresonanser hörs för det mesta betydligt mera ut genom själva baselementet än genom lådväggarna - ett tunt och lätt membran är ju klart mera akustiskt transparent för vad som händer inuti lådan än de avsevärt mycket tjockare och tyngre lådväggarna.
Sist men inte minst finns det ytterligare två problem som inte gör det lättare att dra rätt slutsatser av sådana här experiment.
1. Högtalare som placeras bredvid varandra låter ALLTID olika, beroende på vad de placeras i rummet.
2. Om man hör stor skillnad mellan två objekt (klart signifikant skillnader, så stora att inte blindtest behövs på riktigt*) vilket var fallet när de två Rauna-lådorna spelades på, så påverkas man extra mycket prykiskt av kännedomen av vad som är vad.
Jag var med om exakt samma test som beskrivet för många år sedan på tekniska nämndhuset i Stockholm, och resultatet blev precis som de upplevelser som beskrivits i tråden. För att undvika alla "förväntansfärgningar" bad jag därför om en lyssning där lådorna flyttades på några meter (för att rumspåverkan skulle ändras och man int skulle kunna falla tillbaka på minnet av skillnaden mellan lådorna) samt att de byttes plats på enligt ett random mönster (det blev bara två lyssningar dock), och då visade det sig att den tidigare eniga åhörarskaran (alla hade föredragit betonglådorna) plötsligt belev helt villrådig.
Av de sisådär 30 närvarandre personerna var det inte någon som ville försöka peka ut vilken av de två som var betonglådan, och inte heller var uppfattningarna om hu de lät samstämmiga. Det vill säga det var de, sledes att folk även efter denna rockad var rätt överens om hur ljudet från rsoektiva lådan skulle beskrivas objaktivt. Det som skilde sig var att nu var det inte längre någon som visste vilket ljud som ar det bästa!
Den andra lyssningen var identisk, men enda skillnaden att högtalarna bytt plats. Lite drygt hälften av lyssnarna tyckte att högtalaren till vänster lät på ett specifikt sätt i båda lyssningarna, det vill säga trodde att de inte bytt plats. Den knappa andra havan gissade att högtalarna bytt plats. Detta indikerar att det kan ha funnits båda skillnader mellan de två hötalarna, och hörbara skillnader mellan de olika placeringarna för den ena och den andra (de kan ju inte stå på samma ställe om man skall kunna växla snabbt melan dem).
Kort sagt:
När man skall göra vetenskapliga studier är de väldigt viktigt att vidtaga vetenskaplig metoder. Annars kan man bevisa vad som helst.
Och det vill man ju inte. Inte som vetenskapsman i varje fall.
Vetenskaplghet i detta fall inbegriper minst:
1. Att tillse så att man inte ber folk tycka när de har facit i handen.
2. Se till så att det är bara en variabel man ändrar och undersöker effeken av (olika element med klart mätbara olikheter + olika innermått på kabinetten + olika fysiska platser i rummet är tre varibler, och då har inte ens den som man gjorde anspråk på att undersöka nämnt änu - lådmaterialet).
Med allt detta sagt kan jag tillägga att det trots allt är oerhört viktigt att utforma en högtarlåda på ett bra sätt, så att den inte skadar ljudåtergivningen hörbart. Det kan vara en utmaning ibland. I synnerhet när yttre akustiska krav i kombination med volymkrav dikterar en form som är benägen att uppvisa resonanser.
Den första tunnväggigare och staglösa piP-prototypen var exempelvis en högtalare med hörbara lådljud. När materilatjockleken ökats och dessutom ett assymmetriskt placerat stag (som gjorde mer än 10 gånger större nytta än väggförtjockningen!) hittat fram till rätt ställe lyckades jag inte längre beslå konstruktionen med några hörbara lådljud.
Enklaste sättet att undersöka detta är att bygga en ytteligare bättre lådkonstruktion (tjockare och mer dämpad) och sen avlyssnar med dem båda med probmikrofon. Denna har ju "fördelen" att kunna placeras så att den hör lådljuden mycket värre än man gör vid narmal lyssning, exempelvis således att den placeras några centimera ifrån de mest misstänkta lådväggarna. När man bara några centimerar ifrån "väggmembranen" (långt ifrån högtalarelementen) fortfarnade inte hör ljudet från väggarna (inte hör skillnad mellan de två lådorna trots att "referensen" är mer än 15 dB tystare) ja då kan var var rätt säker på att man inte hör lådljuden vid normal (icke-fel-förstärkt lyssning) heller.
Naturligtivs avslutar man (jag) alltid sådana lådutvecklingsprojekt med att lyssna på de två versionerna bredvid varandra (med placeringarna ambulerande, så att man kan avgöra om hörbara skillnader följer placeringen eller lådan), och då framgår det med önskvärd tydlighet att man faktiskt hör skillnader mellan olika (dåliga) lådor väldigt mycket lättare när man placerar probmick "svårt för lådan". Jag tror därför på metodens förträfflighet.
Metodiken är således utmärkt bra. Den ger ju per automatik god marginal dessutom - när man lyssnar med probmick framstår ju lådorna vara klart sämre än när man lyssnar normalt. Hör deras fel inte ens med probmick är de goda.
Dessutom kan en liknande test praktiseras på ett väldigt enkelt och lättgenomförbart sätt:
Man kan i vilket bra rum som helst ställa upp en högtalare på ett hyggligt högt stativ. Sedan spelar man musik på den, och går runt högtalaren och lyssnar. Om man inte upplever sig förnimma att några ljud kommer från högtalrens lådväggar (utan tycker sig uppfatta att alla ljud man hör kommer från högtalarelementen¤) ens om man har sitt öra <5 cm från lådväggarna (sida, topp och bakstycke) så kan man i regel utesluta att lådan som sådan är ett resonansproblem.
Men (viktigt): Däremot kan det ändå finnas avsevärda resonansproblem i konstruktionen! Gör det det, så hörs de antagligen ungefär lika bra var man än står och avlyssnar högtalaren. Det betyder att resonanserna kommer från antingen:
1. Delningsfilter,
2. Högtalarelement,
3. Lådan inre, (Akustiska resonanser, ej att förväxla med väggresonanser.),
4. Eller lådans yttre form! (Illa yttrade baffeleffekter kan faktiskt låda klart resonanta, även om de inte är det i nromal bemärkelse, men det kan vara svårt för höslen att skilja mellan olika mekanismer som ger fula frekvensebetodningar.)
Slutligen kan det vara rumsresonanser man hör, och är så fallet ändrar de karaktär en smula om man går runt i rummet.
Vh, iö
- - - - -
*Och då menar jag mycket större skillnader än de som många inbillar sig, men ändå upplever vara så stora att blindtest inte behövs.
¤Det kan nämnas att man måste vara tvåörad för att kunna höra om elementens membran är ljudkällor. Hör man prima med båda öronen är vi häpnadsväckande bra på att lokalisera ljudkällorna (>12 dB behövs för att lura hörseln, vilket motsvarar över 30 dB i den normala lyssningssituationen).
#I verkligeheten var det förstås inte någon tumregel, utan en grundregel för vad som krävs för att homogena lådrörelser (mätt t ex i m/s^2) inte skulle kunna bli värre än -60 dB relativt membranen vid flytande placering av högtalarna.
PS. Jo en sak till. Debatten om spånksiva, MDF och björkplywood har ju kommit upp här i tråden också.
Min uppfattning (om den intresserar någon) är att vanlig spånskiva och MDF är ungefär jämförbara, men möjligen är MDF lite svårare att bygga med eftersom det har något lägre relativ dämpning (samma absoluta) och det därför blir viktigare att hålla koll på vilka resonansmoder som kan uppstå. I gengäld är det båda styvare och lite tyngre än spånskiva så det andas mindre vid långa frekvernser och har bättre massa att hålla emot med vid höga. Kanske är det rimligast att säga att spånskiva är bäst för den som inte räknar så noga på potentiella resonansmoder, medan MDF är bättre för den insatte. Det är tveklöst lättare att få snygg finich med MDF, för alla.
Björkplywood skulle jag avråda alla för att använda. Tycker inte om dess otcäka resonanser alls. Enda gången det känns befogat är om man bygger PA-lådor som man vet kommer att utsättas för en förfärlig mekanisk misshandel. Det är ju ett väldigt sparktåligt material.
För byggande av baslådor spelar materialet annars ingen roll alls, förutsatt att det är tillräckligt styvt, tungt (om man vill att baslådan skall stå stilla, men rörelser gär faktiskt inte så mycket vid låga frekvenser, förutsatt att högtalaren står flytande) och tätt. Glöm inte att alltid fanera eller lacka alla högtalare som byggs i spånskiva eller MDF. De läcker rätt igenom väggarna annars. Minst 8/10 av kabinettets yta bör ha fanér eller lack om felen från läckaget skall hamna under mätgränsen om lådan är av spånskiva eller MDF.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
