Jaha, jag har just väntat på den frågan.
På bilderna kan man se att det hela är uppbyggt av stavar, i princip som en stavlimmad bänkskiva. Man gör två halvor som till slut limmas samman.
Beroende på hur tjocka stavar man valt, gör man först ett antal ringar (här borde man kunna rita). De blir som kantiga dasslock, mindre och mindre, tills man kommer till toppen. På mina Super-Rondo är det 4 ringar i varje halva. I AF2-42 är det 5 ringar. Ringarna limmas ihop, och nu har man två ganska klumpiga halvklot.
Sen tar fram sin lilla svarv ur garderoben, spänner fast klothalvan genom "polen", och fräser/svarvar både ut- och insidan, tills de blir släta och fina. Och tjockleken då? Ja, det behöver inte vara mycket. Formen stabiliserar ju extremt bra, så man kan gå ner till 10-15 mm.
Insidan kan givetvis vara ganska rå, men utsidan måste slipas och lackas - kanske oljas. Klothalvorna limmas samman till en boll.
Med en överhandsfräs skär man ner de uttag som behövs för de valda elementen, och resten är inte svårare än vanliga högtalare av skokartongstyp.
Ja det skulle vara gallren då. De är handhamrade över en stålform. Materialet är perforerad aluminium. Finns som metervara.
När högtalarna är klara och det gått några månader upptäcker man att det uppstår sprickor i och mellan lamellerna. Det är här den egentliga svårigheten kommer in - nämligen att hålla behärskningen.

(Finns det inte värre bilder?) Ty skadan går inte att reparera. Det är bara att börja om från början.
Det kan vara bättre att inte välja för tjocka stavar. De inre spänningarna i träet blir mindre då. Men framför allt: Man måste välja "konditionerat" trä till stavarna. Det innebär att virket först har torkats ut riktigt ordentligt, varefter man tillför fukt till önskad nivå. (Det här borde jag kanske ha talat om från början, ursäkta!)
Och till slut; vad är det för trä? Vi använde både bok, ek, jakaranda och päron. Allt går bra. Vill man hitta egen nyans, går det bra att lägga lite bets under lacken. Ta några lösa bitar och prova.