Oki OA12-OA58.2(OA60) då.
Det skiljer lite i hur man anpassar dem när man väl har mätkurvorna men principerna för hur man mäter dem är snarlika.
Man kan dela upp mätningen i tre delar.
1. Energitonkurva.
2. Reflexljud (kamfiltereffekter).
3. Direktljud.
1. Energitonkurvan kan man mäta antingen genom att placera högtalaren i ett ljuddött rum och mäta den från alla relevanta riktningar och summera dessa. Det är jobbigt och var ännu jobbigare när man inte hade datorer till sin hjälp. Då kan man tillgripa metoden att mäta i ett realtivt ljudhårt rum (lång efterklangstid) och pytsa ut brus och mäta tonkurvan i fjärrfältet vid flera punkter i rummet och summera dessa. Man vill mäta från flera punkter för att minska risken att man mäter vid en trycknod (eller buk) och för att få bort rena interferensmönster. Mäter man med mikrofonen fastsatt i en roterande bom så får man automatiskt en medelvärdesbildning i rummet. Denna typ av mätmetod används bl a vid bullermätningar eller vid mätning av RT60.
2. SC lade stor vikt vid att reducera de negativa hörbara effekterna av kamfiltereffekter. Det sker med två helt olika metoder för de tidiga modellerna (60- och 70-talet) och de senare.
För de tidiga högtalarna så var problemet störst vid övre mellanregistret och diskanten. Kamfiltereffekten bildades då från direktljudet från elementet och det reflekterade ljudet från framväggen (d v s den vägg som högtalaren stod direkt vid). Detta låter ungefär som om när man pratar i ett kort rör. Blir väldigt kraftiga färgningar på ljudet. Om man då adderar en extra ljudkälla som har en annan gångväg till lyssnaren både från direktljudet som det väggreflekterande ljudet så kommer det att 'grumla' ljudet lite lagom så att man inte längre upplever kamfiltereffekten som så jobbig.
Metoden som används för de senare modellerna beskrivs här:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... pic&t=2652
Oavsett vilket så måste man identifiera de hörbara kamfiltereffekterna innan man kan reducera dem och då får man mäta med högtalaren placerad mot de hårda ytor som ska räknas in i konstruktionen. Då får man mäta i ett antal olika riktningar. Om man får en kraftig kamfiltereffekt i en riktning som gissningsvis knappast kan nå lyssnaren så kan man vara mindre noggrann med att dämpa den. För andra riktningar så är det mer prioriterat. Exempelvis i riktning mot lyssnaren:
3. Direktljudet blev mer prioriterat ju längre fram i tiden vi rör oss och det är faktiskt det enklaste att mäta. Man ställer upp högtalaren mot en vägg och golv och mäter i riktning mot lyssnaren (och mot taket)
Mätning utomhus av OA-116 på 3m avstånd med högtalaren placerad mot (glas)vägg.
Mätning av OlA-68s tävlingsbidrag i riktning 45 grader uppåt (motsv takreflexen) och där högtalaren är placerad mot vägg och där markreflexen är lindrigt dämpad.
Steg två är sedan att tolka mätresultaten och ändra konstruktionen efter dem.
SC använde mycket mätningar av de högtalare han släppte ifrån sig likväl som lyssningar. De är ett utmärkt komplement till varandra.
