Känsligheten i högtalare?

[Kraniet]

En högtalare kan konstrueras för att vara en snäll last för en förstärkare. På så sätt säkerställer man att denna kommer låta så bra som möjligt på alla förstärkare (dvs att förstärkaren blir flaskhalsen i återgivningen). Men varför skulle detta vara det enda sättet att konstruera högtalare på? Varför ska enbart effektbehovet vara styrande på en högtalare?

/ B

Varför skulle man ens vilja ha en högtalare som är en jobbig last? Om man nu kan undvika det vill säga.
Vissa högtalare har ju skarpa fasvridningar som får vissa förstärkare att helt enkelt inte orka med. Med kompression och annat fuss som resultat. Eftersom högtalaren förmodligen är tänkt för en öppen marknad bör den väl rimligen ses som felaktig? Om tillverkaren också levererar förstärkare som är dimensionerad för högtalaren är ju en annan sak. Eller?

Ovan nämnda exempel på situation uppsod då jag frågade om jag kunde lyssna på högtalare x via förstärkare b (den senare en inegrerad cambridge på 30w) varpå säljare svarar "nä men det är ingen vits". Underförstått att det skulle fungera så dåligt att det inte ens var värt att låta mig prova.

Andra exempel på "dåligt" konstruerade högtalare är sådana med hårda mellanbasar i metall eller kevlar med skarpa ringningar i högfrekvensområdet som passas ihop med mjukdomes. Där man inte kunnat delat nog långt för att effektivt filtrera bort ringningarna. Sådana högtalare får ofta betyget att vara väldigt bra men fungerar bäst med vissa förstärkare. En teori av Lynn Olsen är att detta är att de "bättre" förstärkarna förmodligen har lägre distorsion eller annan betoning i mellanregisterområdet så rigningarna blir mindre påtagliga. Om sådana högtalare säg det ofta också att rumsplaceringen är extra noga. Antagligen för att där också kunna "tona" in dom bättre så man hör färgningarna mindre.
Är en sådan högtalare också "korrekt" konstruerad?

edit: sen finns det ju specialfall också förstås. tex rörstärkare(vissa) ställer ju egna krav på högtalarlast som går utöver "vanliga" stärkares krav. De ställer ju absolut krav på hög känslighet oftast också.

[Bill50x]

En högtalare kan konstrueras för att vara en snäll last för en förstärkare. På så sätt säkerställer man att denna kommer låta så bra som möjligt på alla förstärkare (dvs att förstärkaren blir flaskhalsen i återgivningen). Men varför skulle detta vara det enda sättet att konstruera högtalare på? Varför ska enbart effektbehovet vara styrande på en högtalare?

/ B

Varför skulle man ens vilja ha en högtalare som är en jobbig last? Om man nu kan undvika det vill säga.
Vissa högtalare har ju skarpa fasvridningar som får vissa förstärkare att helt enkelt inte orka med. Med kompression och annat fuss som resultat. Eftersom högtalaren förmodligen är tänkt för en öppen marknad bör den väl rimligen ses som felaktig? Om tillverkaren också levererar förstärkare som är dimensionerad för högtalaren är ju en annan sak. Eller?

Ovan nämnda exempel på situation uppsod då jag frågade om jag kunde lyssna på högtalare x via förstärkare b (den senare en inegrerad cambridge på 30w) varpå säljare svarar "nä men det är ingen vits". Underförstått att det skulle fungera så dåligt att det inte ens var värt att låta mig prova.

Andra exempel på "dåligt" konstruerade högtalare är sådana med hårda mellanbasar i metall eller kevlar med skarpa ringningar i högfrekvensområdet som passas ihop med mjukdomes. Där man inte kunnat delat nog långt för att effektivt filtrera bort ringningarna. Sådana högtalare får ofta betyget att vara väldigt bra men fungerar bäst med vissa förstärkare. En teori av Lynn Olsen är att detta är att de "bättre" förstärkarna förmodligen har lägre distorsion eller annan betoning i mellanregisterområdet så rigningarna blir mindre påtagliga. Om sådana högtalare säg det ofta också att rumsplaceringen är extra noga. Antagligen för att där också kunna "tona" in dom bättre så man hör färgningarna mindre.
Är en sådan högtalare också "korrekt" konstruerad?

Frågan är ju förstås vad man menar korrekt? Om man menar en högtalare med korrekt återgivning så kan den mycket väl vara en svår last.

Alla apparater är i viss mån beroende av varandra. Om tex en pickup har en elak ringning i översta diskanten och ett använt riaa-steg klipper pga detta så kommer den pickupen att låta sämre i detta riaa än i ett som tål den högre nivån med mer dist. Det senare riaa´t kanske har sämre egenskaper i övrigt men är man känslig för denna typ av dist (eller lyssnar på musik med hög outut i detta frekvensområde) så har man problem. Och, man dömer ut "fel" riaa.

Själklart vore det bättre om alla apparater var "korrekt" konstruerade. Men så länge det finns kompromisser i sökande av välljudet så kommer det alltid att finnas apparater som "kräver" mer av sin omgivning.

/ B

[lech]

Tuppfäktning ???
//Lech

[Bill50x]

Tuppfäktning ???
//Lech

Tror jag inte.
Men diskuterar man "korrekt" så måste man vara överens om innebörden om man ska komma någon vart.

/ B

[lech]

Ett annat forum har benämningen: Värdelöst vetande.
//lech

[Bill50x]

Ett annat forum har benämningen: Värdelöst vetande.
//lech

Och?

/ B

[lech]

Ja!
//lech

[Bill50x]

Ja!
//lech

Hehe. Vad som är värdelöst vetande för vissa är "Hot stuff" för andra!

/ B

[Kraniet]

ja svår last kan det väl vara utan att det är nåt fel. men det bör väl inte vara en svårare last än vad som behövs?
om man då jämför en trögdriven/svår högtalare med samma ljudkvalité som en med bättre/högre känslighet så bör väl det senare vara det som är eftersträvansvärt? trögdrivet och låg känslighet är ju knappast nåt egenvärde?
men visst blir det ju svårt att generalisera kring det. Vissa högtalare som band tex är ju automatiskt en svårare last pga tekniken. Men dylika högtalare (tex Magnepan) har inget annat värde än rent subjektiv smak som jag personligen inte delar
(har dock lyssnat på ett par sådana via Linn elektronik och med akustikåtgärder som plastjuckas bakom panelerna och dämpning i rummet och det lät ju inte helt illa även om det fortfarande fanns en del brister enligt min smak iaf)

Sen brister väl många högtalare på helt andra punkter än sådant som känslighet eller svår last. Så visst blir frågan lite akademisk. Men ska det vara "perfekt" så

För mig personligen tycker jag "objektiv korrekthet" är vad som bör eftersträvas. Alltså det som ger bäst ljudreproduktion så nära originalet (skivan) som möjligt. Men rent praktiskt blir det ju en abstraktion förstås.
Pratar man i rent subjektiva "det låter bra för mig" så spelar ju inget av detta roll. Det mest distorderade skeva ljudåtergivningar har man ju hört som folk varit helt nöjda med. Men att göra anspel på "korrekt" i vidare mening tycker jag nog inte det är.
Sen är det ju inte mer fel än nåt annat förstås. Folk röker ju också trots att det leder till (förmodad) för tidig död. Om det är klokt måste ju dom stå för själva. Sen att jag inte vill bli utsatt för deras bolmande bör ju vara underförstått och accepteras precis som att jag accepterar att de tar död på sig själv i deras ensamhet . (sen att de faktiskt utsätter andra för skiten är ju en annan sak förstås )

[Bill50x]

ja svår last kan det väl vara utan att det är nåt fel. men det bör väl inte vara en svårare last än vad som behövs?

Absolut inte. Svår last och låg verkningsgrad är verkligen inget självändamål.

Sitter man en relativt "enkel" förstärkare (välljudande men som inte klarar kompicerad last) och funderar på ett par svårdrivna högtalare måste man givetvis väga in ett nyinköp av förstärkare i kalkylen. Och då kanske de tilltänkta högtalarna inte är lika självklara längre.

Personligen tycker jag att lättdrivna högtalare ofta har en sorts närhet och självklarhet i ljudet, trots att de kan låta rätt trist rent ljudmässigt. I det avseendet skulle jag nog gärna se så effektiva högtalare som möjligt. Men som också excellerar i övriga områden.

Rent logiskt (men som ändå kan vara helt fel) är att all dämpning i högtalare äter energi. Energi som långt hellre kunde användas till ljudtryck. Förbrukning av energi tar en viss tid och alltså får man en sorts "fördröjning" eller kanske bättre beskrivet en "utsmetning" av transienter. Lekmannamässigt uttryckt, det finns säkert en mer adekvat teknisk beskrivning

Jag inbillar med att denna utsmetning av transienter (som ju fortgår under en mycket kort tid) är det som ofta beskrivs som brist på livlighet, rytm osv.

/ B

[IngOehman]

Frågan är ju förstås vad man menar korrekt? Om man menar en högtalare med korrekt återgivning så kan den mycket väl vara en svår last.

"Korrekt" är inte en synonym med riktig, utan betyder väl ungefär "i överensstämmelse med originalet", så en högtalare som är korrekt är väl välåtergivande, får man kanske anta?

Viss kan den vara en svår last, men varför skall den vara det? Impedansen är ju en rätt s fri parameter, så varför sätter man den så att sannolikheten är dålig att den skall kunnamedge att förstärkaren låter bra?

Jag menar - visst man kan sätta den lite olika beroende på ändamålet med högtalaren. För en enklare och i sig lite orenare högtalare kanske det är rimligt att anta att den kommer att användas med billiga och effektsvaga förstärkare, och då kanske det är viktigare att man utnyttjar effekten än att man säkerställer lägsta möjliga distorsion från förstärkaren. Men annars är det väl rimligt att man väljer en impedans som ger en optimal balans mellan effektuttag och renhet från förstärkarna - alltid! Eller?

Alla apparater är i viss mån beroende av varandra. Om tex en pickup har en elak ringning i översta diskanten och ett använt riaa-steg klipper pga detta så kommer den pickupen att låta sämre i detta riaa än i ett som tål den högre nivån med mer dist. Det senare riaa´t kanske har sämre egenskaper i övrigt men är man känslig för denna typ av dist (eller lyssnar på musik med hög outut i detta frekvensområde) så har man problem. Och, man dömer ut "fel" riaa.

Jag tycker ju att alla apparater kännetecknas av sin FEL och inte av sina förtjänster, och den beskrivning du ger låter som ett bra skäl att underkänna båda RIAA-stegen. Är ett fel tillräckligt påfallande bryr jag mig inte så mycket om huruvida en annan egenskap INTE råkar vara dålig. Oavsett om en egenskap inte är dålig kommer det ju vara problemen med det den inte är bra på som jag kommer att drabbas av. Varför skall man använda sådana dåliga konstruktioner? Så himla svårt är det inte att konstruera ett RIAA-steg som klarar båda dessa kriterier - med bravur.

Själklart vore det bättre om alla apparater var "korrekt" konstruerade. Men så länge det finns kompromisser i sökande av välljudet så kommer det alltid att finnas apparater som "kräver" mer av sin omgivning.

Frågan är om det där kompromissande verkligen är nödvändigt? Tycker det finns rätt många tämligen problemfria apparater trots allt, och jag blir därför ofta förvånad över de tämligen påtalade problem som vissa accepterar.

Tror att kompromisstänkandet för det mesta är ett utslag av något annat än att väga fel mot fel. Upplever att det oftare kompromissas bland dem som söker sound, och som därför accpeterar ett fult fel för att de gillar ett ledsagande snyggt fel.

Helt ok förstås, men om man inte skiljer på dem så blir det svårt att veta vad diskussionen handlar om. Att kompromissa för att minimera upplevelserna av felen i kedjan är inte alls samma sak som att "välja färgande apparatur för att man gillar färgen, trots svagheterna som samma färgning drar med sig".

(Kan tillägga att jag talar uteslutande om elektrinkiapparater nu, det vill säga transmissionslänkarna i kedjan, eftersom diskussionen blir väldigt mycket mera komplicerad när enkoder- och dekoderdelarna av kedjan inkluderas, det vill säga mikuppställning, mikrofoner, högtalare, högtalaruppställning och rum.)

Vh, iö

[Bill50x]

Frågan är ju förstås vad man menar korrekt? Om man menar en högtalare med korrekt återgivning så kan den mycket väl vara en svår last.

"Korrekt" är inte en synonym med riktig, utan betyder väl ungefär "i överensstämmelse med originalet", så en högtalare som är korrekt är väl välåtergivande, får man kanske anta?

Visst kan den vara en svår last, men varför skall den vara det? Impedansen är ju en rätt s fri parameter, så varför sätter man den så att sannolikheten är dålig att den skall kunnamedge att förstärkaren låter bra?

Jag menar - visst man kan sätta den lite olika beroende på ändamålet med högtalaren. För en enklare och i sig lite orenare högtalare kanske det är rimligt att anta att den kommer att användas med billiga och effektsvaga förstärkare, och då kanske det är viktigare att man utnyttjar effekten än att man säkerställer lägsta möjliga distorsion från förstärkaren. Men annars är det väl rimligt att man väljer en impedans som ger en optimal balans mellan effektuttag och renhet från förstärkarna - alltid! Eller?

Alla apparater är i viss mån beroende av varandra. Om tex en pickup har en elak ringning i översta diskanten och ett använt riaa-steg klipper pga detta så kommer den pickupen att låta sämre i detta riaa än i ett som tål den högre nivån med mer dist. Det senare riaa´t kanske har sämre egenskaper i övrigt men är man känslig för denna typ av dist (eller lyssnar på musik med hög outut i detta frekvensområde) så har man problem. Och, man dömer ut "fel" riaa.

Jag tycker ju att alla apparater kännetecknas av sin FEL och inte av sina förtjänster, och den beskrivning du ger låter som ett bra skäl att underkänna båda RIAA-stegen. Är ett fel tillräckligt påfallande bryr jag mig inte så mycket om huruvida en annan egenskap INTE råkar vara dålig. Oavsett om en egenskap inte är dålig kommer det ju vara problemen med det den inte är bra på som jag kommer att drabbas av. Varför skall man använda sådana dåliga konstruktioner? Så himla svårt är det inte att konstruera ett RIAA-steg som klarar båda dessa kriterier - med bravur.

Själklart vore det bättre om alla apparater var "korrekt" konstruerade. Men så länge det finns kompromisser i sökande av välljudet så kommer det alltid att finnas apparater som "kräver" mer av sin omgivning.

Frågan är om det där kompromissande verkligen är nödvändigt? Tycker det finns rätt många tämligen problemfria apparater trots allt, och jag blir därför ofta förvånad över de tämligen påtalade problem som vissa accepterar.

Tror att kompromisstänkandet för det mesta är ett utslag av något annat än att väga fel mot fel. Upplever att det oftare kompromissas bland dem som söker sound, och som därför accpeterar ett fult fel för att de gillar ett ledsagande snyggt fel.

Helt ok förstås, men om man inte skiljer på dem så blir det svårt att veta vad diskussionen handlar om. Att kompromissa för att minimera upplevelserna av felen i kedjan är inte alls samma sak som att "välja färgande apparatur för att man gillar färgen, trots svagheterna som samma färgning drar med sig".

(Kan tillägga att jag talar uteslutande om elektrinkiapparater nu, det vill säga transmissionslänkarna i kedjan, eftersom diskussionen blir väldigt mycket mera komplicerad när enkoder- och dekoderdelarna av kedjan inkluderas, det vill säga mikuppställning, mikrofoner, högtalare, högtalaruppställning och rum.)

Vh, iö

Om "korrekt" är synomym med "riktig" kan man förstås diskutera. Vad jag menade var: en högtalare kan vara en korrekt/riktig/naturlig återgivare trots att den är en svår last. Det finns givetvis ingenting som säger att en korrekt (etc) måste vara en svår last. Det har inget med varandra att göra per se. Såvitt jag förstår finns det dock ingenting som säger att en högtalares last alltid är oberoende av övriga egenskaper och att en svårare last "bara" är en konstruktionsmässig brist.

I mitt exempel om riaa-stegen. Jovisst kan man underkänna båda stegen. Men om båda är "state-of-the-art", vilket skulle du då välja? Än så länge är alla hifi-apparater kompromisser (när en apparat inte längre är detta så är den perfekt och kan inte förbättras) och man måste välja mellan vilka data som är mest väsentliga. Som jag ser det så väljer man då de kompromisser som minst påverkar övriga komponenter i kedjan. Och vad man då väljer för apparat beror givetvis på vad som redan finns i återgivningskedjan.

/ B

[Nattlorden]

Vissa högtalare som band tex är ju automatiskt en svårare last pga tekniken. Men dylika högtalare (tex Magnepan) har inget annat värde än rent subjektiv smak som jag personligen inte delar

Fast om vi skall vara ärliga här... så är inte det en så speciellt svår last ändå... ta MG1.4 t.ex. som var i princip spikraka på 5 ohm. Inte alls säker på att jag vill kalla det svårt jämfört med många andra om alla frekvenser tas i beaktande...

[Kraniet]

Vissa högtalare som band tex är ju automatiskt en svårare last pga tekniken. Men dylika högtalare (tex Magnepan) har inget annat värde än rent subjektiv smak som jag personligen inte delar

Fast om vi skall vara ärliga här... så är inte det en så speciellt svår last ändå... ta MG1.4 t.ex. som var i princip spikraka på 5 ohm. Inte alls säker på att jag vill kalla det svårt jämfört med många andra om alla frekvenser tas i beaktande...

ja det kan så vara. måhända ett dåligt exempel..