mapem skrev:Jag var naiv nog att uppfatta mm:s och empress små kommentarer till style som ironiska, men det var tydligen fel, de menade allvar, och då blir jag beklämd. Jag tycker nämligen styles inlägg karakteriseras av just brist på stil. Det var ganska oförskämt.
De där testerna som Richard dristade sig till att hänvisa till är väl inte ointressanta för oss som är intrtesserade av HiFi. Varför ska vi vara så rädda för att ifrågasätta vår förmåga att lyssna? Det är bara nyttigt anser jag. Ock inget att skämmas för.
Jag har erfarenhet av att vara dogmatisk själv, dock inom andra områden än HiFi. Så småningom kommer man underfund med att ens sanningar kanske inte är så sanna och att motståndarna kanske har lite rätt ändå. Det är ganska skönt att erkänna det, man blir klokare. Och förhoppningsvis lite ödmjukare.
Tack för detta !
Sedan kan jag inflika, att den bäst ljudande anläggning, subjektivt, undetecknad någonsin hört,var en för mig helt okänd anläggning ( okänd, eftersom jag inte läst några tester eller utvärderat subjektivt ) hos en kompis.
Anläggningen bestod av Martin logan högtalare med aktiv subbas, accupase förstärkeri och Muse cd-spelare.
Kablar var transparent audio. Detta är den för mig subjektivt bästa anläggning jag hört. Troligen kan man säkert komponera en liknande anläggning för mindre pengar dock.
Däremot var ljudet troligen inte helt ofärgat, om man ser det ur objektiv synpunkt.
Troligen spelade placebo en liten roll också ( martin logan är snygga ).
Man måste således skilja på subjektiv upplevelse och objektiv ( fakta ) upplevelse.
Jag är numera övertygad om att rätt väg till hifinirvana går genom hyfsat transparenta produkter, däremot är var och en naturligtvis fria att föredra shaktistenar, source first och diverse kabelsnören.
Bara man är medveten om att det man lyssnar på, troligen, men kanske inte alltid, är en färgning/ försämring av återgivningen.
V. H. Richard.
Jag kan iaf. 
