True love cast out all evil är en akustisk doldis pop klassiker med. Warning social and political unjusticies hade varit en av dylans bästa tidiga akustiska nummer om han skrivit den. Och dust är ett soft sorgset kärleksfullt psych anthem. Hans tyngre låtar från tiden med bandet the aliens eller senare the explosives är samlade i de bästa tappningarna på samlingen the evil one.
I have always been here before är en samling där de bästa psych och pop samt aukustiska alstren finns med(nåja flera iaf) men där de tyngre låtarna med the aliens är hyffsat bra varianter(dock mindre bra än de på "the evil one") I have always been here before är väl en av de mesta coverlåtarna bland garagerock-erans band, och är oerhört bra i aukustisk verision här. Även think up demons(i think of demons or you) är bra på denna samling, detta är en man som verkligen trodde på allsköns onda ting efter att myndiheterna tvångs elchockat honom på institution där han hamnat för att försöka få ett mildare straff för cannabis innehav(hävdade psykisk sjukdom vilket han fick). Anthem, (I promise) är en ohyggligt känslosam låt...
I ovan nämnda dokumentär är det gripande att se Roky sitta och sjunga "goodbye sweet dreams" för sin psykiater på altanen.
subjektivisten skrev:matereo skrev:Jag tror att det man ser är diket mellan scen och publik där endast press och väktar- faschister får vara.
Pressen gick efter 2 låtar, sen var det bara ett fåtal vakter kvar. Stod ju längst fram så¨man hade ju koll.
Jag har också slutat klara festivaler men du subjektivisten ska vara J%¤#igt glad som var där, jag jobbade häcken av mig och led av vetskapen.
from the beginning of our social awareness as kids we are taught to be mediocre, materialistic, two dimensional and limited.
[/img]