Jepp!
Kul skall man ha, i alla sina dar!
Operationsförstärkares utgångar kan man för övrigt förse med många olika lustiga egenskaper med hjälp av lite finurlighet (=1/inkompetens = kompetens). En annan klassiker är konstgjorda induktorer* (gyratorer) och oändlighetsmotstånd. Fast de sistnämnda han man egentligen bara nytta av som komponeter på utgångar med utsignal. Annars kan man ju bara avstå ifrån att koppla in en last, så får man liksom en oändlig last...
Sådana där oändlighets utgångsimpedanser (strömutgångar) är rätt kul förresten, och de kan med fördel användas för att åstadkomma brumfria signalöverföringar mellan galvansiskt förbundna men tvärs-smutsiga jordsystem.
*Använder man nästan alltid i analoga grafiska equalizatorer.
---------------------------------------------------------------------------------
RogerJoensson skrev:Det som jag reagerade mot var det "kontroversiella" uttaladet med innebörden att varje konstruktör som överdimensionerar förstärkare ordentligt är "inkompetent".
Jag vet inte vem du vänder dig till med det där låtsascitatet?
Du har så vitt jag kan förstå hittat på det själv, så du kan inte begära att någon annan skall ta ansvar för det.
RogerJoensson skrev:Av någon anledning valde du att inte kommentera just detta.
Vad menar du med det?
Jag skrev ju: Självklart är det förnuftigt att nätdelen är lite överdimensionerad. Det har skrev jag ju redan i ett av de första inlägget jag gjorde. Det handlar om proportioner. En nätdel som gör att uteffekten dubblas vid halverad last är oändligt styv. Det kan inte kallas "lite överdimensionerad", eller tycker du att det kan det?
Jag tror jag skrev något i stil med att ett slutsteg som ger 130 W i 8 ohm och 200 W i 4 ohm kan vara vettigt för 8 ohmshögtalare, eller hur? Det har en intrinsisk impedans som är signifikant under 8 ohm, och signifikant under 4 också. Så varför tror du att jag inte tycker att en rimlig marginal är vettigt? Räckte inte det som kommentar?
RogerJoensson skrev:Inkompetens tycker jag är ett mycket starkt och hårt ord. Om konstruktören vet vad han gör, vill göra det och har argument för det, är konstruktören ändå inkompetent? Om han dessutom gör en välljudande och prisvärd produkt, jämfört annat på marknaden, är han ändå inkompetent? -Bara för att han överdimensionerat?
Du skriver "om han har argument för det", men du skriver inte vad ett sådant argument kan vara? Då kan jag inte veta om det är ett giltigt argument, eller hur? Alltså ett giltigt argument (t ex en pistol mot tinningen, eller annat hot, eller frestelse!) för att jag skall uppfatta inkompetensen som falsifierad.
Och nu talar jag om argument för just: Dimensioneringar som gör att uteffekten stiger till det dubbla när man halverar impedansen
jämfört med den impedans som man praktiskt använder - alltså det enda jag talat om (vilket du vet om du läst det jag skrivit), Jag har BARA talat om sådana EXTREMA överdimensioneringar.
RogerJoensson skrev:De flesta hifislutsteg har väl ändå en utgångs impedans som ligger under 0,1 ohm...? -Kanske inte rörsteg och div. annat mög, med de passerar väl inte nålsögat av andra anledningar heller...
Det är inte upp till mig att bestämma vad för förstärkare folk vill använda därhemma. Jag har levererat högtalare till många som använt rörslutsteg därhemma, och de verkar vara lyckliga med det. Det gör mig glad! Även om jag kanske inte skulle göra samma val själv har sjag svårt att inse varför en person som klagar på att jag skriver...
iö skrev:För praktiskt bruk är det i princip alltid ett tecken på en inkompetent kontruktör om en effektförstärkare lämnat dubbla uteffekten i halva impedansen (och denna halva impedas är en som påminner om den impedans som man brukar*). Det betyder nämligen bara att förstärkaren för praktiskt bruk aldrig lämnar i närheten av den uteffekt som den skulle ha kunnat dimensioneras för att klara (till samma kostnad) - och den vore ingenjörsmässigt bra dimensionerad.
Tittar man på det ur en ingenjörsmässig synvinkel så går det faktiskt att argumentera för förstärkare som ger bara 12,5% högre uteffekt i den lägsta impedansen de kommer att lastas med, jämfört med dubbla denna impedans. Men räknar man in alla faktorer blir det sällan så enkelt.
*Att en effektförstärkare lämnar nästan dubbelt så hög uteffekt i 25 ohm som i 50 ohm är alltå inget tecken på att konstruktionen är dålig. I så höga impesnasen bör den göra det.
...själv skriver saker som:
RogerJoensson skrev:De flesta hifislutsteg har väl ändå en utgångs impedans som ligger under 0,1 ohm...? -Kanske inte rörsteg och div. annat mög, med de passerar väl inte nålsögat av andra anledningar heller...
Missförstå mig inte - du får
gärna generalisera och kalla alla rörförstärkare för mög för min del, jag bryr mig egentilgen inte (så länge det inte är någon som tar illa upp av det).
Men isåfall kanske du skall acceptera att andra kallar en dimensionering där uteffekten dubblas när man halverar impedansen
i förhållade till den lägsta som man i praktiken kommer att använda (vilket faktiskt betyder att man bara utnyttjar en ingentingdel av förstärkarens kapacitet) för en inkompetent konstruerad förstärkare.
Jag skulle säga samma sak om en bilkonstruktör som försåg en småbil med en kardanaxel med en halvmeters diameter(!), för att den skall klara att överföra ett vridmoment som är 400 ggr större än motorn kan leverera...
Det är inkompetent konstruerat helt enkelt. Saker skall självklart förses med marginaler, det vill säga överdimensioneras, men görs det utan minsta känsla för känsla och proportion - så är det ett tecken på inkompetens. Det är min uppfattning, och det får du nog acceptera.
Vh, iö
- - - - -
PS. Kan tillägga att även om rörförstärkare ofta har vissa svårigheter att nå t ex samma bandbredds- och distorsions pretanda som transistorsteg (av olika skäl, utgångstrafon t ex är en svågighet av dignitet), så är det
mycket ovanligt med rörförstärkarkonstruktörer som inte har någon som helst känsla för proportioner.
Rörslutsteg är nästan undantagsvis vettigt dimensionerade, det vill säga dimensionerade så att de levererar i varje fall i närheten av den effekt man kan begära, givet rören, i den belastning du får. Den som köper dem får helt enkelt valuta för pengarna, inom ramen för konstruktionens grundläggande kostnadsläge (både delarna och den ofta större hantverkskomponenten gör att det är svårt att hålla priserna riktigt låga). Detta sagt med reservation för att det förstås går att både göra dåliga rörförstärkarkonstruktioner, och att överprissätta sådana som hade varit bra till rimligare pris.
Det gäller förvisso rätt många transistorstegs konstrktörer också, och jag har bara talat om de fall man ser ibland i High End världen där effekten faktiskt dubblas när man halverar impedansen.
Extra trist är det när man träffar på sådana konstruktioner hemma hos folk som betalat en halv förmögenhet för dem
(eftersom de försäkrats om deras enorma strömkapacitet av någon säljare som försäkrats om samma sak av den inkompetente konstruktörer, kanske...) men det enda jag kan konstatera är att de driver den till klippning så det bara stänker om det, när de spelar!
Hade konstruktören gjort konstruktionen för en
högtalare istället för att glödga 3 cm järnspik mellan terminalerna, så kunde den ha levererat kanske 10 ggr så mycket effekt - och låtit
superbt på den nivå som ägaren faktiskt ville spela!
Men icke. Som sagt - inkompetent konstruerat! (Och du är välkommen att tycka något annat.)
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
