av PekkaJohansson » 2008-04-09 13:37
Lyssningsrapport Roberta Flack: "Killing Me Softly"
Jag lyssnade i går på den första sidans fyra låtar parallellt på vinylen (1973), första cd:n (mastrad av Barry Diament, 1990) och andra cd:n (Joe Gastwirth, 1995). Alla utgåvor är USA-pressningar.
För det första låg cd-utgåvorna närmare varandra än vad jag trodde. Diaments mastring ligger lägre i nivå (oftast ett sundhetstecken) och är möjligen något mer dynamisk än Gastwirths, men jag vill nog titta på en analys innan jag uttalar mig bergsäkert (ändrade nivån löpande, varför det blev något abrupta justeringar ibland). Klangmässigt var cd-utgåvorna väldigt lika. Det konstiga är att båda uppvisar samma dova och samtidigt brusiga ljud på titellåten jämfört med LP:n. Samma tendens fanns på den fjärde och sista låten på sid 1, medan spår två och tre lät rimligt lika på de tre utgåvorna.
Distorsionsmässigt klarar sig den gamla LP:n ganska bra, eftersom det är fråga om ganska stillsam musik utan stora sättningar och dynamiska utbrott. De ytrepor som finns på min platta stör inte så farligt med den använda pick-upen (Ortofon OM-40).
Att LP:n låter öppnare på ett par spår kan förklaras av någon av följande faktorer: man har gjort medvetna förändringar i klangbalansen vid överföring till LP (förutom RIAA, förstås), originalbanden kan ha blivit slitna eller borttappade genom åren eller man har gjort medvetna klangförändringar eller filtrering vid överföring till cd. Det senare låter mindre troligt eftersom cd-skivorna alltså låter lika sinsemellan. Jag ska kanske inflika att jag har trimmat mitt RIAA-steg för korrekt frekvensgång med använd pick-up och kabel. Andra jämförelser mellan cd och vinyl har inte visat motsvarande klangskillnader.
Jag kan än en gång konstatera att det ibland är nödvändigt att ha flera utgåvor av sin favoritmusik om man är ute efter bästa möjliga kvalitet. Kan också meddela, för den som undrar varför man lyssnar på en hel skivsida samtidigt som man kopplar om mellan tre olika källor, att albumet "Killing Me Softly" med Roberta Flack är väldigt bra! I kväll blir det B-sidan...
Med vänlig hälsning
Pekka
Kan inte leva utan pop