Jocke skrev:Det kallades mottaktkoppling och U66 byggen brukade publiceras i Ljud o Bild, alltså fd EV (Elektronikvärlden) eller RT (Radio & television) som den hette dåförtiden. Vi hade visst en artikelförfattare på tråden här nyligen - minns faktiskt inte alias.
När basarna monteras sådär så adderas fjädringarna och massorna så Vas (lådvolymen) halveras och tunneln dubblas. Grejen med det ena elementet vänt är ju annars att disten kommer ut i motfas till varandra och sjunker.
/Jocke
PS. Vad jag kan förstå påverkas inte magneterna. Tvärtom, du använder dubbelt så mycket magnet till oförändrad konyta.
Nej, den typ av koppling du tänker på är något helt annat. Du tänker på isobarisk koppling, alltså att elementen monteras mekaniskt "i serie med varandra" (de hjälps åt).
Det kallas ibland för mottaktskoppling, men mottaktkopplingen är bara en (möjlig) komponent i den isobariska kopplingen. Man kan koppla i mottakt utan att det är en isobarisk koppling - och en isobarisk koppling behöver inte vara mottaktig.
I en isobarisk koppling ser man bara ett av elementen utifrån (om lådan är opak).
Den konfiguration som denna tråd handlat om (med sina variationer) är något helt annat. Den motsvarar någonting som sträcker sig mellan en helt normal koppling, med två baselement i samma låda, till det som i bilstereovärlden brukar kallas "sjunde ordningens basreflexlåda".*
Vh, iö
- - - - -
*trots att det i verkligheten snarare utgör ett sjätte ordningens system. Men bilstereobyggare är sällan fysiker, och använder ordet ordningstal, som en synonym till "sort", och de kallar sorten 7 eftersom de kan komma på 6 sätt att använda högtalarelement som ser enklare ut.
PS. Såhär ser en profZ-låda med monteringsdetaljer ut: