Vem är du, och vad gör dig mera till den du är?

[sprudel]

Jag tror faktiskt jag ska visa denna fråga för min fru
Rekommenderar starkt övriga att göra samma sak.

[johanrohm]

qwerty

[johanu]

"Fru"

Precis. Håller med.

[profbd]

vad vore jag utan mina 208:or?

[petersteindl]

vad vore jag utan mina 208:or?

Du vore som en prunkande sjöjungfru på havets botten, som en metallbit utan kardemummakaka, såsom en finslipad sten som väntar på Godot, såsom en biograf utan besökare, såsom en Cd-skiva utan miniräknare. Vad vore livet utan momsredovisning? Snart kommer Horace med nobelpris i litteratur till onkel Steindl för litterärt junk.

Väl mött
PS

[Naqref]

Höll på att klicka i att jag identifierar mig varken eller men efter några sekunders betänkande så klickade jag i att jag identifierar mig mest med min anläggning.
Nu skulle jag inte säga att det är en signifikant del av hela min personlighet men väl en signifikant del av min personlighet som inbegriper denna hobby. Detta beror på att jag har konstruerat och/eller byggt större delen av apparaterna i min anläggning och gjort det på ett sådant sätt som jag själv vill ha dom (vore dumt annars kan det verka men vissa prylar designar man för att andra vill ha dom). Jag skulle vilja likna detta lite som om man bara lyssnade på musik som man själv hade gjort. I det fallet så vore identifikationen mer uppenbar. Vidare så finns det nog bara en handfull (och dessutom ständigt varierande) fonogram i min samling som jag identifierar mig med. Det finns däremot massvis som jag kan uppskatta ändå.

[Morgan]

Min naturalistiska livssyn och de positioner jag intar i diverse filosofiska spörsmål, liksom min människosyn, mitt yrke och mina relationer till mina medmänniskor betyder alla oerhört mycket mer för hur jag ser på mig själv, än min skivsamling eller min musikanläggning eller min mobiltelefon eller min cykel eller mitt armbandsur, spis eller kaffebryggare (med anledning av diverse prylfixerade trådar).

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

[Jocke]

...

Jag presenterar mig hellre som Humanist, naturalist, värde-nihilist (med avseende på moraliska värdeomdömens ontologiska grund alltså), tillsvidare-ateist (dvs "hård agnosticism - en 6+ på gränsen till 7:a på Dawkins skala) och så vidare, än jag presenterar mig som "ljudbög" eller "hifi-intresserad" eller "musikalisk allätare".

Phuu - det var ju tur att det inte var detta frågan gällde!

Det är klart att vi formas av alla företeelser som vi upplever bekräftande.

/Jocke

[C4rlsson]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

Antar att du valde identifierar med musiken?

Jag finner frågeställningen fortfarande mycket underlig. Om man är tonåring och har sin identitet fattar jag eftersom det brukar vara så att de är tätt förknippde med sin musik. Men i Äldre år? Tja metallheads fortsätter ju iofs ofta med svarta kläder och stripigt hår.

Tja jag tror att många av de som passerat 30-sträcket vuxit ur detta och liksom är sin egen person helt oberoende av identitetsefterapande. Men jag har säkert helt fel. (som vanligt)

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.
Jag tänkte mer att man emotionellt kan identifiera sig med musiken.

[mapem]

Visst är jag musikintresserad och Hifi-intresserad, men det är helt andra saker som mycket mer betämmer vem jag är. Så en trea blev det.

[Bill50x]

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.

Nä, håller inte med. Musiken är inte alls oviktig. Den ingår som en viktig del i ett helt paket med värderingar och livsstil. Ett paket man oftast får ge upp när det är dags att bilda familj med barn å så. Men ändå så ligger punken en varmt om hjärtat, i alla fall är det så för de punkare jag känner.

/ B

[PerStromgren]

Det är rätt långt mellan "en signifikant del av vem jag är" och "inte en del av vem jag är". Självklart identifieras jag till en liten del av mina stereoapparater och min musiksmak, men troligen till lika stor del (eller större) av vilka flingor jag äter till frukost, eller vilket politiskt parti jag röstar på.

Men jag svarade i alla fall (en trea), för att glädja iö!

[phloam]

Det beror förståss på hur man identifierar sig med musiken. Folk som klär ut sig till clowner och lyssnar på punkmusik identifierar sig inte med musiken utan är bara i behov av att känna tillhörighet i en grupp. Musiken blir ganska oviktig ur detta perspektiv.

Nä, håller inte med. Musiken är inte alls oviktig. Den ingår som en viktig del i ett helt paket med värderingar och livsstil. Ett paket man oftast får ge upp när det är dags att bilda familj med barn å så. Men ändå så ligger punken en varmt om hjärtat, i alla fall är det så för de punkare jag känner.

/ B

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Som jag skrev i en annan tråd; det är nästan så att musiken finns inom en _innan_ man hör den, och att man "hittar hem" på nåt sätt. I takt med att nya musikstilar dyker upp så får man ännu bättre koll på vem man är

[PerStromgren]

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Då har jag nog missat något, tyvärr. Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Kort sagt: jag tror inte på att en klädstil hör ihop med en genre tillräckligt mycket för att spilla över på lyssnaren, annat än för extrema fans i tonåren.

[phloam]

Håller med Bill, visst är det så att viss musik och deras klädstilar osv slår an nånting djupt inom en.

Då har jag nog missat något, tyvärr. Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Kort sagt: jag tror inte på att en klädstil hör ihop med en genre tillräckligt mycket för att spilla över på lyssnaren, annat än för extrema fans i tonåren.

Nänä, så enkelt är det inte Alla musikstilar har en tillhörande klädstil - Opera = finkläder, country = jeans och boots, Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit, Bartok = akademikermanchster, Steely Dan (gissar på lite shabby chic där )

Det är väl bara om en musikstil är inte har nåt som helst utmärkande drag (och därigenom knappast an kallas för "stil") som inga medföljande attribut som kläder, attityder, åsikter osv finns.

Kan hålla med om att det är som extremast / tydligast i tonåren, men annars handlar det bara om hur noga man tittar.

[Kaffekoppen]

Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit

Vadårå.... Yellow Submarine...är väl ingen flummig låt? Psykadelia hit och psykadelia hit

[Magnuz]

Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Mörk polotröja, kavaj och jeans eller manchesterbyxor.

[phloam]

Har du förslag på vilken klädstil som hör ihop med Puccini, Steely Dan, Pat Methany, Bartok, EST och Beatles? Och hur f-n kombineras de i en person, undertecknad?

Mörk polotröja, kavaj och jeans eller manchesterbyxor.

Eller lite så här då kanske?

Gärna då med musikaccessoar typ cello

(inget illa ment, skojar bara lite )

[phloam]

Beatles = 60talskostym eller valfri psykedelisk outfit

Vadårå.... Yellow Submarine...är väl ingen flummig låt? Psykadelia hit och psykadelia hit

Du menar väl inte att du lyssnar på den låten _utan_ att ta droger?? Jeez

Edit: Säg mig vilka droger du tar så skall jag säga dig vilken musik du lyssnar på

[Nattlorden]

Tror nog att det är enklare att analysera mig utifrån min anläggning än via min musiksmak, så jag valde alternativ ett.

[Falkis]

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är inte en del av vem jag är.

Musiken kan väl vara en del av den man är, utan att man måste identifiera sig med den?

identifier/a verb -ade -at
· urskilja och entydigt bestämma såsom viss, väl specificerad företeelse
[<> Ex] det var svårt att identifiera huset i mörkret; bacillen identifierades 1882
 särsk. med avs. på person fastställa identiteten av
[<> Ex] polisen har nu identifierat den mördade
 äv. tillskriva samma identitet (som)
[<> Ex] man kan inte identifiera författaren med bokens huvudperson
 refl. äv. känna sig som samma person (som)
[<> Ex] många barn identifierar sig med Pippi Långstrump

Jag förstår frågan, men kan inte säga att jag identifierar mig med musiken eller anläggningarna. Sådant förekommer väl i mer tidig ålder i och med att man vill vara någon.

[IngOehman]

Ser man musiken som "en del av vem man är" så identifierar man sig nog också lite med den.

Jag identifierar mig med musiken, men min hifianläggning är en spegel
av mig, inte tvärtom.

Underfundigt och genomtänkt, och jag tvingas instämma, till viss del.

"Min musik" har jag förvisso valt, men ändå känns det mera som att jag
"fått ynnesten att höra den" så den har kunnat blivit en del av mitt liv.
Den är lite som många av de resor jag gjort. De är ovärderliga, inte bara
när de hände utan också att ha inom sig efteråt.

Hifi-apparaterna har jag "bara" valt/skapat, men egentligen bara för att
uppfylla sitt syfte - jag vill lyssna på "min musik".


Vh, iö

[IngOehman]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

Tycker musiken man lyssnar på formar ens identitet, i ganska hög grad. Det är ju i grund och botten andra människor som förmedlar ett budskap, så det går att jämföra med hur släktingar och vänner påverkar och formar ens identitet. Dessa budskap kan vara ett stöd, en inspiration, en förebild.

Jag själv skulle gärna medge att jag formats av viss musik, att jag identifierar mig med den. Kan peka på den och säga; detta är som jag är!

Måste hålla med in i minsta detalj.


Vh, iö

[IngOehman]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

Det fanns till för att du skulle ha något att välja på.


Vh, iö

[IngOehman]

Varför finns inte alternativet : Jag tycker att det är en idiotiskt fråga ?

Mvh/Janne

Därför att den ställdes för att jag var nyfiken på svaren på den.
Inte på vad du tyckte om själva frågan.

Jag nöjer mig med att veta att du inte förstod den.


Vh, iö

[IngOehman]

Samtidigt som jag väljer musik efter vem jag är, så påverkas jag också av musiken jag valt (eller musik man bara utsätts för).

Musik är nog också en viktig bekräftelse. Av vem man är, vart man vill komma osv.

Tror du har en poäng där igen.


Vh, iö

[IngOehman]

Jag förstår inte frågan blev mitt svar.

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är trots detta en del av vem jag är.

Något motsägelsefullt kan jag tycka.

Så svartvita var ju inte alternativen att de inte kunde ha passats in i din
egen syn, att dina apparater och din musik är en del av vem du är.
Det enda du hade behövt göra var ju att bedöma vilken av de tu som är
den största delen.


Vh, iö

[IngOehman]

Men även apparaterna är ett "statement" genom deras design osv. De talar sitt speciella språk.

Visa mig din anläggning och din skivsamling så skall jag säga dig vem du är

Så kan det nog vara i vissa fall, men jag tror att skivsamlingen för det
mesta säger mycket mera om en person.

Tror det i många fall rent av är nästan omöjligt att säga någon om en
person, baserat på anläggningen. Inte på grund av att den inte säger
något, men på grund av att det är svårt att på blotta anblicken avgöra
om en anläggning säger något om personens relation till musiken, eller
om relationen till anläggningen själv.

Fast det finns förstås undentag i form av anläggningar som snarare är
ett statement avsett att inför andra reflektera på personen som äger
dem, än apparater avsedda att göra ett jobb som ägaren värderar högt
att det blir gjort.


Vh, iö

[optonica]

Alternativ 3 blir svaret vilket är det enda vettiga som känns rätt för mig.

Kan omöjligt identifiera mig med den breda musiksmak som jag har, isåfall hade jag ansett mig som multipel personlighet. Stereon är köpt för att öka musikupplevelsen. Musik och stereon fungerar som en del till ett bättre välbefinnande, precis som en god whiskey också kan göra (gärna tillsammans).

[subjektivisten]

Musiken, självklart. Hur man kan lyssna på musik utan att identifiera sig med den kan jag inte förstå. Varför lyssnar man på den för om den inte ger en något och passar ens smak?
Eller har jag missuppfattat frågan helt?