Hej
Jag har snokat runt och läst mycket, men postat lite här på faktiskt. Självklart har ino-högtalarna kommit till min kännedom, men jag har inte velat köpa dem för... ja, jag vet inte riktigt längre om jag skall var ärlig.
Kanske hade jag kunnat ge er ett svar på den frågan igår innan tiotiden på kvällen, för då kopplade jag nämligen in mina nyinköpta beggade piPar i svartask. Kort sagt kan man väl säga att världen som jag kände den inte är världen som jag idag känner den. Ett lite utförligare händelseförlopp och viss personlig hifihistoria följer för den intresserade nedan. Varning dock för lätt nördig svada och viss förekomst av generisk HiFiterminologi. Om ni vet med er att ni inte kan/vill överse med detta bör ni sluta läsa nu.
Jag har elektronik från Naim, jag har alltid gillat presentationen från deras elektronik och lådorna från olive-serien har en avskalad nästan totalitär design jag älskar. Dessutom går de att få till hyffsade priser begagnat, och när man är en pulare/fipplare som gillar att själv restaurera och uppgradera komponenter är deras ofta helt diskreta uppbyggnad perfekt.
Till Naimelektroniken har jag kört ett par stativhögtalare från Epos, ES11, som är voicade på Naimelektronik. Det har fungerat väldigt bra tillsammans även om jag ofta saknat basen de inte klarar att återge. Ett in-room svep on axis av dem gjort av en kompis på ett annat forum finns här:
http://img.photobucket.com/albums/v637/ ... OnAxis.jpg
Hur som haver så väcktes min vilja att testa något från ino igen när jag hörde om Guru högtalarnas framfart internationellt, att de i England demas med just Naim, och att när jag ringde Ingvar för en provlyssning (inbokad 18e Aug) fick höra att han tyckte demon med Naim hade låtit mycket bra.
Igår köpte jag dem och herrejävlar... Vilken fullständigt underbart komplett [s]liten[/s] högtalare. Renhet och klarhet som jag inte hört tidigare. Mellanregistret fullständigt smekte och kittlade varje liten HiFinörds cell i hela kroppen. Basen hade jag höga förväntningar på, men blev ändå överväldigad, allt var helt plötsligt med i återgivningen. Diskanten så utsträckt och ren utan att vara söt eller rosatintad.
Jag har aldrig upplevt att jag blivit förmedlad en så kött och blod-riktig, komplett musikalisk presentation tidigare.
Det som dock verkligen fick mig att dra på smilbanden hände först i morse när jag kunde höja volymen lite... Det hade jag aldrig hört förut. Det blev ju bara högre! Ingen hårdhet. Jag hade faktiskt en väldigt begränsad förståelse för många inoisters fixering vid höga ljudtryck tidigare, men de har kommit på skam nu när jag har hört vad som kan hända när man vrider upp volymen. Då har jag ändå hört en hel del kompetenta högtalare, såsom Naims imponatorhögtalare DBL och tex Totem Mani2. Ingen av de högtalarna har i de uppställningar jag hört dem lyckats göra volymtricket lika bra som piP.
Oj oj oj...
Många tack till Ingvar för att han gör dessa skapelser tillgängliga!
Hälsningar en sjukt nöjd piPägare
/Magnus G.
Kul! 
)
