Isaac Hayes död

Allt om musik, musikvideo, konserter, festivaler osv.

Moderator: Redaktörer

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-24 15:24

hej IÖ,

Jag ville inte var dryg, men frågan om ens egen ålder och musikens ålder, är väldigt intressant. Jag lyssnade t ex på metallicas första i går på vinyl och allt, och gjorde en intern not om att den kändes ny. Jag tror att jag mindes mina egan känslor då jag köpte den (dyrt) som 17-åring. Ingen 17-åring skulle tycka att den är "fräsch" idag.

kan också säga att jag inte lyssna de aktivt på de musiker/band jag räknar upp.

kan väl också säga att jag tröttnade på ny musik ungefär året 1993, för att börja köpa äldre musik. Detta var för att jag ansåg att mina dåvarande husgudar hade tappat kreativ fart.

Se så olika det kan vara. Men jag är fortfarande intresserad av att vet vilka tumregler som användes på det musikaliska åttiotalet (jag accepterar din periodisering).

Obs, inget trolleri utan en ärlig fråga - vad var det för tumregler?

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-24 16:46

Det är lite synd att det inte finns lika många musikexperter som det finns teknikproffs på detta forum. :)

Att uttala objektiva sanningar gällande jämförelser av olika årtionden inom musiken vore väl ungefär som att försöka mäta vilka förstärkare som är snyggast eller nåt. Eller skapa en objektiv "top 100 album"-lista.

Finns det något årtionde inom musikhistorien där "tumregler" _inte_ använts? Hur förutsägbar var musiken under t.ex. Mozarts dagar? Kan man ur den synvinkeln inte lika gärna säga att under 70talet var "oförutsägbarhet" en ofta använd tumregel?

Edit: kanske mod skulle splitta tråden så Isaac får vila i frid :)

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-25 02:01

Berätta Phloam - ser du dig som musikexpert?

Om du gör det, snälla ställ saker tillrätta och redogör för hur det är, så alla de som tycker något annat får veta hur fel de har.

Om du inte gör det - är du då bara expert på att recensera andras expertskap?

Min uppfattning är nog den att det finns många sorters musikexperter. Vissa är i sanning kunniga om musik, och då inte bara har en massa kalenderbitarkunskap om musik genom tiderna, utan även i detalj vet vad som kännetecknar olika musiks konstruktioner. Andra har helt enkelt hört väldigt mycket musik, och tycker saker om den.

Frågan är om det inte är så enkelt som att de enda jag utan att tveka vill underkänna som "experter på musik", är de som ironierar över andras åsikter och kunskaper.

Min uppfattning är att musik (såsom vi talar om det här*) är en subjektiv fråga, och ALLA starka åsikter är älkomna och intressanta. De som inte förstår att man i subjektiva frågor kan få se människor vara på kontrakurs mot varandra, utan att någon av dem behöver ha fel (det betyder ju bara att de inte är åsiktsöverens, vilket de ju inte alls behöver vara heller) förstår inte heller vad musik är för något, och gör bara bort sig.


CODY skrev:hej IÖ,

Halloj!

CODY skrev:Jag ville inte var dryg, men frågan om ens egen ålder och musikens ålder, är väldigt intressant.

Ja, visst är den.

Min erfarenhet är att de flesta människor har en god förmåga att förstå och bedöma (fast alltid subjektivt förstås, det är ju det enda som står till buds för saker som till sin natur ÄR subjektiva, som musik) musik från alla tider UTOM just de då de var 11 - 23 (kanske man rent av kan dra ut det till 9 - 25, om åren får symbolisera "ointressegränserna").

Och härmed uppmanar jag alla att fundera särskilt noga på det år de de var 14 år gammal (som brukar vara ett mycket speciellt år med avseende på hur man tar till sig musik). Fundera på den musik som spelades då - var den inte suveränt bra? ;) Den som väntat sig att jag skulle skriva 17 tror nog att människor är linjärare än vad jag har märkt att de är. De flesta upplever därefter att musiken i varje fall fram till att de fyller 20 håller hög klass, men retrospektivt blir ändå året då de var 14 något speciellt...

CODY skrev:Jag lyssnade t ex på metallicas första i går på vinyl och allt, och gjorde en intern not om att den kändes ny. Jag tror att jag mindes mina egan känslor då jag köpte den (dyrt) som 17-åring. Ingen 17-åring skulle tycka att den är "fräsch" idag.

Precis, exakt!

CODY skrev:kan väl också säga att jag tröttnade på ny musik ungefär året 1993, för att börja köpa äldre musik. Detta var för att jag ansåg att mina dåvarande husgudar hade tappat kreativ fart.

Det gör de flesta i ungefär den åldern.

CODY skrev:Se så olika det kan vara.

Olika? Tvärtom - lika. ;) Inte i tiden, men i ålder.

CODY skrev:Men jag är fortfarande intresserad av att vet vilka tumregler som användes på det musikaliska åttiotalet (jag accepterar din periodisering).

Det enklaste sättet att beskriva dem var att två genrer dominerade FULLSTÄNDIGT (mycket mer än under några andra tider, möjligen undantaget 50-talet), nämligen synth och hårdrock. Andra mera specifika regler som sällan bröts var väl att repetition blev ett viktigt element, och få låtar utvecklades nämnvärt under de minuter de pågick. Snarare låt de väldigt lika från början till slut med dominerande variabel om man befann sig i versen eller i refrängen. En annan märklighet var att låtskrivare inte tyckte om att skriva slut på låterna, utan toningen blev legio (självklart finns det hur många undantag som helst, men toningen var ändå en absurd vanlghet). I övrigt är det väl bara att titta på saker som instrumentering, eller varför inte ta frisyrerna...

Få tidsperioder har varit mera likriktade.

CODY skrev:Obs, inget trolleri utan en ärlig fråga...

Absolut. Jag trodde inget annat. Hoppas svaret är okej. Man kan ju analysera sådana här saker till förbannelse, men jag försökte hålla svaret rimligt kort.

Och jag hoppas att ingen kommer att försöka bemöta det med "exempel på motsatsen". Sådana är ju inga motargument eftersom jag inte påstått att det inte finns undantag. Det gör det ju alltid, och ofantligt många flera dessutom, än vad som behövs för att kunna rabbla en massa exempel. Så det hoppas jag att vi slipper se.

Det jag skriver om, är ju bara om de tendenser som syntes när det musikaliska 80-talet varade. Jag påstår inte att det inte fanns bra musik bland det som hördes mest och var mest kommersiellt - bara att den blev ovanligare, och att skillnaden mot 70-talet då även listmusiken var progressiv, var mycket stor.

På sätt och vis är det mest intressant att titta på saken genom att följa artister som var verksamma över flera decennium - t ex sådana som David Bowie.


Vh, iö

- - - - -

*Därmed inte sagt att inte musik kan ha en massa synnerligen objektiva egenskaper (musikteori med harmonilära, arrangemang...), men det sorterar ju liksom under andra ämnen som vi inte i större grad diskuterat här.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-25 03:22

IngOehman skrev:Berätta Phloam - ser du dig som musikexpert?

Om du gör det, snälla ställ saker tillrätta och redogör för hur det är, så alla de som tycker något annat får veta hur fel de har.

Om du inte gör det - är du då bara expert på att recensera andras expertskap?


Nej, just för att jag inte är någon expert så önskade jag att det fanns sådana här. Vore det inte kul om t.ex. Lars Nylin eller nån annan erfaren musikjournalist fanns här, som musikalisk motsvarighet till alla tunga namn inom högtalarmakeri, på ett forum som handlar mycket om att lyssna på och avnjuta musik? Det var bara en sak som slog mig; men du kanske tolkade in någon slags sarkasm i det.

IngOehman skrev:Min uppfattning är nog den att det finns många sorters musikexperter. Vissa är i sanning kunniga om musik, och då inte bara har en massa kalenderbitarkunskap om musik genom tiderna, utan även i detalj vet vad som kännetecknar olika musiks konstruktioner. Andra har helt enkelt hört väldigt mycket musik, och tycker saker om den.

Frågan är om det inte är så enkelt som att de enda jag utan att tveka vill underkänna som "experter på musik", är de som ironierar över andras åsikter och kunskaper.


Återigen; du tycker alltså att jag ironiserar över dina åsikter och kunskaper? Bara för att jag ställer frågor? Hur är mitt ironiserande kopplat till min kunskap om musik? Eller kvalar jag inte in som en som lyssnat mycket på musik och tycker saker om det, bara för att du inte gillar vad jag skriver?

För övrigt är jag tveksam till att kalla någon som bara lyssnat mycket på musik (vem har inte det nuförtiden) för expert. Jag avsåg för min del någon som jobbat professionellt med att skriva om musik.


IngOehman skrev:Min uppfattning är att musik (såsom vi talar om det här*) är en subjektiv fråga, och ALLA starka åsikter är älkomna och intressanta. De som inte förstår att man i subjektiva frågor kan få se människor vara på kontrakurs mot varandra, utan att någon av dem behöver ha fel (det betyder ju bara att de inte är åsiktsöverens, vilket de ju inte alls behöver vara heller) förstår inte heller vad musik är för något, och gör bara bort sig.


Men du underkänner mina åsikter och frågor och dömer ut dem som ironiserande?

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-25 03:25

EDIT: ett svar till IÖs inlägg precis ovanför pholams inlägg, som postats medan detta skrevs.

Ja om du är född kanske 1958, så är ju ditt resonemang helt parallellt med mitt men förskjutet 10 år, inklusive år och periodisering.

Jag tror, nej vet, att musiken på åttiotalet inte var uppdelad på hårdrock och synth. Jag vet också att låtarna inte var likadant uppbyggda. Det är jättevanskligt att anföra exempel, men t ex Kate Bush är en unik och tidstypisk åttiotalsröst. Hon sålde och spelades på discon.

Bifogar länk med en helt godtycklig samling låtar från en åttiotalssamlingsskiva, för att illustrera vad jag menar med att det var olika musik:

http://www.amazon.com/Eighties-Collecti ... B00000J78Y

Exempel är vanskliga, men ändå, någon substans måste väl diskussionen få (utan att jag vill hemfalla åt motbevisningsargumentation som du med rätta undanber dig).

Måhända är din slutsats rimlig och sann för varje person som lyssnat på progressiv musik och soul, under tid sådan musik låg på listorna. Progressiv musik blev väl obskyr innan det verkliga åttiotalet hann börja (fanns den någonsin på listorna?) och soulartisterna började nervöst och osjälvsäkert anamma vad de ansåg vara nytt (gatad reverb på trummor, melodislinga på synth och annat knäppt i sammanhanget).

Jag tror också att en medveten ung person inte bara gick till listorna under dina formativa år utan ville ha något extra, något eget, en egen röst, m m, och att detta sedermera kanske kom att bli mainstream. Jag är säker på att det låg en del mög på listorna även ”på din tid”.

Det var naturligtvis en besvikelse och den som älskat soul kanske riktade sina arga blickar mot synthen. Och drog slutsatsen att det var fråga om en polarisering. För egen del kan jag ju säga att soul gick bort rätt ordentligt från min musiksmak eftersom soulartisterna på åttiotalet verkade enormt töntiga. Ta Lionel Ritchie, t ex,. hade man vetat om att han inte alltid gjort urtöntig och inställsam mjukispop (som på åttiotalet) utan själfylld soul, kanske man kunde ha gillat honom. Samma sak gäller rockartister; ZZ Top t ex.

För att sammanfatta tror jag att din (IÖs) musikaliska generation kände sig svikna och därför inte förstod det goda med vad som kom fram på åttiotalet. Detta eftersom ni tittade på era favoriter och kom fram till att deras kreativitet hade skadats och att allt lät lika (illa).

Om man däremot hade närmat sig tidsandan med ett mer öppet sinnelag och försökt vidga blickarna, hade man kunnat upptäcka att det fanns rasande intressant musik. Och detta inte bara i pereferin. New Order t ex, som hade flera hits och dessutom fanns i en mycket kreativ miljö med Martin Hannet som producent. Det var nytt, det var bra och det sålde. Om man lät sin besvikelse över att t ex ZZ Top (eller annat valfritt exempel) blivit synthare, leda till slutsatsen att all musik lät på samma sätt, kunde ett sådant band lätt gå en förbi.

Samma sak gäller mig, om jag förmått vara öppen som tjugofemåring (1993) och orkat nosa rätt på ny spännande musik, hade jag säkert funnit den. Nu hade jag andra saker för mig. Det man hörde på listorna kändes inte intressant.

När man är i min mogna ålder (och din) måste man vara på sin vakt mot sådana där känslor och ompröva gamla smakdogmer. Det finns ett ord för vad som händer om man inte är på sin vakt, nämligen gubbighet.

För dig är det säkert sant att den största besvikelsen varit det musikaliska åttiotalet. För mig är det precis tvärtom. Alla musikaliska årtionden är lika bra eller dåliga, beroende på smak och ålder.

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-25 15:14

IngOehman skrev:
Det enklaste sättet att beskriva dem var att två genrer dominerade FULLSTÄNDIGT (mycket mer än under några andra tider, möjligen undantaget 50-talet), nämligen synth och hårdrock. Andra mera specifika regler som sällan bröts var väl att repetition blev ett viktigt element, och få låtar utvecklades nämnvärt under de minuter de pågick. Snarare låt de väldigt lika från början till slut med dominerande variabel om man befann sig i versen eller i refrängen. En annan märklighet var att låtskrivare inte tyckte om att skriva slut på låterna, utan toningen blev legio (självklart finns det hur många undantag som helst, men toningen var ändå en absurd vanlghet). I övrigt är det väl bara att titta på saker som instrumentering, eller varför inte ta frisyrerna...

Få tidsperioder har varit mera likriktade.


Men varför skulle allt detta du räknar upp med nödvändighet innebära någonting negativt? Jag förstår på detta att du personligen inte uppskattar ovanstående karaktärsdrag, vilket jag iofs kan förstå.

Om man tittar på en av 80-talets största hits, som verkligen inte låter mycket "70-tal", inte är "progressiv", knappast "oförutsägbar", är repetitiv, tonas ut, inte utvecklas mycket under de få korta minuter den pågår, saknar akustiska instrument, och på toppen av allt inkluderar konstiga frisyrer: "Don't you want me" med Human League. Min poäng är; trots alla dessa tillkortakommanden så är det en fullständigt briljant, klassisk poplåt, som visar att detta format verkligen inte behöver innebära dålig musik.

Hoppas du förstår vad jag menar med detta exempel. Sen får man ju som sagt föredra vad man vill.

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-25 15:37

Indelningen i årtionden är i sig inte särskilt meningsfull.

Ex

1. Om man hörde the Cult år 1986, kanske man blev intreserad av Led Zep, som är bättre.

2. Om man hörde Mikael Wiehe (eller något av de band han verkade i år säg 1977, kanske man blev intresserad av Bob Dylan, som är bättre.

3. Om man höred Primal Scream år 1991, kanske man blev intresserad av Rolling Stones, som är bättre.

4. Om man hörde Lloyd Cole 1985, kanske man blev intresserad av Velvet Underground, som är bättre

5. Om man hörde Turid 1975, kanske man började att skratta, vilket är skönt

6. Om man hörde Tina Turners åttiotalssunk, kanske man blev intresserad av Ike och Tina Turner, som var bättre.

7. Om man dansade till Let's Dance med Bowie kanske man, blev intresserad av hans tidigare låtskatt som är bättre

8. Om man hörde Fleetwood Mac år 1981, kanske man blev intreserad av Fairport Convention, som är intressantare

9. Om man hörde valfritt punkband 1978, kanske man blev intresserad av the Stooges, som rockar hårdast

10. Om man hörde ....

Ja, så där kan man hålla på. Det gäller atta vara vaken och nyfiken.

Användarvisningsbild
Tux
 
Inlägg: 694
Blev medlem: 2003-10-05
Ort: Trollhättan

Inläggav Tux » 2008-08-25 16:38

För att återknyta till topic så måste jag nämna en av de enligt min personliga uppfattning allra bästa låtarna han lagt sin hand vid som är:
"You lost that loving feeling" som kan betecknas som ett 20minutersepos.

/Pontus, som för övrigt tillhör den generation som mer eller mindre upptäckte Hayes via Southpark och låten "Choclate salty balls"
Redaktör @ Carlsson Illuminati
Klubbmästare AGV @ Hififorum.nu

Never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-28 00:47

phloam skrev:
IngOehman skrev:
Det enklaste sättet att beskriva dem var att två genrer dominerade FULLSTÄNDIGT (mycket mer än under några andra tider, möjligen undantaget 50-talet), nämligen synth och hårdrock. Andra mera specifika regler som sällan bröts var väl att repetition blev ett viktigt element, och få låtar utvecklades nämnvärt under de minuter de pågick. Snarare låt de väldigt lika från början till slut med dominerande variabel om man befann sig i versen eller i refrängen. En annan märklighet var att låtskrivare inte tyckte om att skriva slut på låterna, utan toningen blev legio (självklart finns det hur många undantag som helst, men toningen var ändå en absurd vanlghet). I övrigt är det väl bara att titta på saker som instrumentering, eller varför inte ta frisyrerna...

Få tidsperioder har varit mera likriktade.


Men varför skulle allt detta du räknar upp med nödvändighet innebära någonting negativt? Jag förstår på detta att du personligen inte uppskattar ovanstående karaktärsdrag, vilket jag iofs kan förstå.

Om man tittar på en av 80-talets största hits, som verkligen inte låter mycket "70-tal", inte är "progressiv", knappast "oförutsägbar", är repetitiv, tonas ut, inte utvecklas mycket under de få korta minuter den pågår, saknar akustiska instrument, och på toppen av allt inkluderar konstiga frisyrer: "Don't you want me" med Human League. Min poäng är; trots alla dessa tillkortakommanden så är det en fullständigt briljant, klassisk poplåt, som visar att detta format verkligen inte behöver innebära dålig musik.

Hoppas du förstår vad jag menar med detta exempel. Sen får man ju som sagt föredra vad man vill.

Håller med om allt det du skriver om låten ifråga, utan att det skulle vara en brilliant poplåt. Den är i all sin uselhet ett bra exempel på 80-talet. Men glöm nu inte att det bara är en personlig uppfattning, och tro inte att det är min uppfattning att du inte skulle vara i din fulla rätt att tycka att dravlet är brilliant.


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-28 00:50

CODY skrev:Indelningen i årtionden är i sig inte särskilt meningsfull.

Ex

1. Om man hörde the Cult år 1986, kanske man blev intreserad av Led Zep, som är bättre.

2. Om man hörde Mikael Wiehe (eller något av de band han verkade i år säg 1977, kanske man blev intresserad av Bob Dylan, som är bättre.

3. Om man höred Primal Scream år 1991, kanske man blev intresserad av Rolling Stones, som är bättre.

4. Om man hörde Lloyd Cole 1985, kanske man blev intresserad av Velvet Underground, som är bättre

5. Om man hörde Turid 1975, kanske man började att skratta, vilket är skönt

6. Om man hörde Tina Turners åttiotalssunk, kanske man blev intresserad av Ike och Tina Turner, som var bättre.

7. Om man dansade till Let's Dance med Bowie kanske man, blev intresserad av hans tidigare låtskatt som är bättre

8. Om man hörde Fleetwood Mac år 1981, kanske man blev intreserad av Fairport Convention, som är intressantare

9. Om man hörde valfritt punkband 1978, kanske man blev intresserad av the Stooges, som rockar hårdast

10. Om man hörde ....

Ja, så där kan man hålla på. Det gäller atta vara vaken och nyfiken.

Och? Varför är det ett argument mot att acceptera de ungefärligen tio-åriga trendskiftningar som populärmusiken uppvisar? Vad har sakerna med varandra att göra?


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
verdad
 
Inlägg: 2595
Blev medlem: 2007-01-04

Inläggav verdad » 2008-08-28 08:05

phloam skrev:
Dags att bumpa nån gammal 80talstråd tror jag? Very Happy paaaaa var är du Very Happy


http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... n&start=60

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ht=80talet

Här finns en hel del läsning om detta för nytillkomna bl.a. :)

Användarvisningsbild
Poppen
 
Inlägg: 733
Blev medlem: 2007-03-26
Ort: Hökarängen

Inläggav Poppen » 2008-08-28 08:38

Förlåt om jag trampar någon på tårna !

Men jag trode vi skulle diskutera Isaac Hays musikaliska arv.

Alt från låt skrivare på 60 -talet till banbrytande musik som tillsammans med B. white och inte minst philly soulen gav upphov till discon som sedan utvattnades i tyskland som blev til Stock Aitiken Waterman
schlagerpoptånårsdiscodanspopsörja med en obegåvade utvikningstjejer som i bästa fall sjöng.

Hur som helst Isaac Hayes var en av de inflytelserika nyskapade musiker och arrangörer i populärmusiken.

SNÄLLA ÅTERGÅ TILL ÄMNET
DEn andra diskussionen kan man ju lägga i en annan rubrik för det är ju en intrssant diskussion det också

Tycker jag. -

Hur många tår trampade jag på ???

Förlåt.

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-28 10:02

IngOehman skrev:Håller med om allt det du skriver om låten ifråga, utan att det skulle vara en brilliant poplåt. Den är i all sin uselhet ett bra exempel på 80-talet. Men glöm nu inte att det bara är en personlig uppfattning, och tro inte att det är min uppfattning att du inte skulle vara i din fulla rätt att tycka att dravlet är brilliant.


Synd att du inte kan erkänna att det är en genialt bra låt (rent objektivt, något varenda professionell musikrecensent skulle hålla med om) trots att du själv inte gillar den. Om det är likadant med din analys av senare 80tal så är det kanske inte så konstigt att du tycker det är "dåligt"; du gillar det inte, vilket märks.



Men för att avsluta detta här och hänvisa till "bästa tiden är nu"tråden (jag pasteade helt fräckt dit CODY's inlägg):

Kul att få info om vad Isaac Hayes gjort; själv får jag en del aha-upplevelser kring låtar man hört men inte kunnat placera riktigt.

Kanske för att dennes musik är så där tidlöst bra, som så mycket av den typen av soulmusik (som nuförtiden missbrukas svårt av reklammakare. Sånt borde f-n förbjudas).

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-28 13:09

Hej I Ö och pholam,

Öhman skrev:
Och? Varför är det ett argument mot att acceptera de ungefärligen tio-åriga trendskiftningar som populärmusiken uppvisar? Vad har sakerna med varandra att göra?



Jag accepterade din periodisering för diskussionens skull, och tänkte att detta skulle leda till att någon av de tumregler som sades finnas skulle uppenbaras.

Poängen med min improviserade lista var att visa att man inte har någon hjälp av generaliseringar och kategoriska uttalanden, som t ex

repetition blev ett viktigt element, och få låtar utvecklades nämnvärt under de minuter de pågick. Snarare låt de väldigt lika från början till slut med dominerande variabel om man befann sig i versen eller i refrängen. En annan märklighet var att låtskrivare inte tyckte om att skriva slut på låterna, utan toningen blev legio


Denna kanske är sanna för dig. Men inte för mig. För mig framstår sådan generaliseringar (oavsett årtionde) som en mental gubbmage, som hindrar att man motionerer sina hjärnceller och hörselorgan. I en postmodernistisk värld finns allt på samma gång. Hur gammal är du? Om man accepterar vad jag citerar ovan som en sanning, missar man oerhört mycket. Man kanske stör sig på en av detaljerna och missar helheten, eller den vackra rösten. Det är en jättestor risk att umgås med sådana generaliseringar.

Till Topic (halvvägs, iaf)

Jag tror att du, kanske, som soulälskare (?) och Isaac Hayes fan, blev besviken på Isac Hayes och andra på 80-talet kreativt "döda" soullartister försökte "modernisera" sitt sound för att få den där comebacken som aldrig ville komma och sökte upp demonproducenter och försökte vara i tiden. Ingen expert på Isaac Hayes, men hans output på 80-talet verkar inte vara något vidare. Andra soulartister har nämnts oavn.

Som Pholam påpekar passar detta bättre i åttiotalstrådarna.


PS
HL, Don't you want me, otroligt bra.
DS

Användarvisningsbild
E
 
Inlägg: 22781
Blev medlem: 2005-05-02
Ort: <hist.> ä. vikt

Inläggav E » 2008-08-28 17:49

Kan det vara så att de som gillar repetitiv musik lyssnar mera efter de små
detaljerna än de som föredrar mer progressiva stycken?

Mvh E*
Faktiskt.io – ingenting obekvämt!

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-28 19:51

Om skillnaden inte är att det ena är A och den andra är B då?

Det ena är ABCDEFG, medan det andra är lilla f. En ren förlust med andra ord. ;)


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag är ingen stor Isac Hayse-fan, om nu någon trodde det. Jag tyckte bara att han var värd att uppmärksammans, inte minst på grund av att han dog alldeles för ung.

Jag känner inte hans produktion speciellt väl, men har väl hört några hyggliga låter från hans penna, och kanske ett par väldigt bra till och med. Äger inga fonogram med honom men minns att han spelades en hel del på radion, speciellt när Mats Nileskär var i farten med sitt själhörn.


Jag började min musiklyssningskarrär med nästan bara klassisk musik, och det var inte förrän Beatles kom som jag började tycka att popmusik var riktigt intresssant. "Backade" dock igenom musikhistorien därifrån och bakåt, samtidigt som tiden i verkligheten därutifrån förstås gick framåt, och har hittat många intressanta perioder före det, samtidigt som jag följt den pågående populärmusiken.

Tycker exempelvis att det generellt rätt trista 50-talet (i sin likriktning rätt likt 80-talet) erbjöd en del go'bitar där det ju är svårt för att inte säga omöjligt att gå förbi Elvis. Men det är ju föga effektfullt att dra fram ett sådant namn, det är klart... Det finns fantastiskt mycket bra pop-musik från 50-talet i själva verket, även om den mesta av den kanske är lite för harmlös för att vara riktigt intressant, men det uttalandet vet jag inte om jag vill behöva stå för... ;)

Kan hur som helst säga att jag tycker mig ha varit vaken och omossig i hela mitt liv (rent av barnslig, vilket jag fått påpekat för mig många gånger) och jag har aldrig haft några svårigheter varken att intressera mig för eller hitta bra musik - oavsett om jag letat i realtidsmusikvärlden eller i andra delar av tiden.

Men hur jag än vänder på det ser jag 80-talet som en svacka. Rätt stor dessutom. Detsamma gäller 50-talet. Dagens musik är verkligen fantastisk!

(Även om jag saknar den butiksförsäljning som var i liv genom hela 90-talet, men som nu tycks ha dött nästan fullständigt. Idag finns bättre möjligheter än någonsin att ta vara på den musikskatt som finns och tillgängliggöra ALLT, genom jättelika digitala arkiv hos skivbolagen, från vilket allt kan brännas (även omastrade versioner) och säljas för någon krona minuten. Koppling av bruksrätt till certifierad utgåva skulle även möjliggöra rabatterade uppgraderingsmöjligheter, som säkerligen skulle få folk att med glädje uppdatera allt de har till bättre standard. Musik- och Film-branscherna skulle bli stormrika.)
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

PekkaJohansson
Popkulturist
 
Inlägg: 11847
Blev medlem: 2004-02-09

Inläggav PekkaJohansson » 2008-08-28 22:05

Här, och i några liknande trådar, finns en hel del intressant att kommentera, men jag ska försöka hålla mig kort.

Tack till att börja med till Ingvar, som uppmärksammade mig på att jag faktiskt har Shaft-soundtracket på originalvinyl från USA i skivhyllan. Jag har aldrig lyssnat på karln, så jag tar den här tråden som inspiration att ge honom en chans - kanske redan i kväll. Jag är för övrigt ingen soulfan, men fick en gång en hög plattor av en dam som var stationerad i USA under några år i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Jag delar i allt väsentligt Ingvars syn på musikutvecklingen på 80-talet. Vi hade en liknande tråd för ett eller ett par år sedan där jag lyfte fram popmusiken från cirka 1966 till 1982 som den mest intressanta och progressiva. Även jag har noterat att det görs oerhört mycket intressanta saker i dag även om jag sällan tar mig tid att undersöka saken närmare.

Å andra sidan måste jag säga att min respekt för 50-talsrocken växer ju mer jag hör den. Den är dessutom, till skillnad från en hel del senare musik, sant tidlös. Där finns nämligen sällan några sounds eller produktionsmässiga tricks som tydligt avslöjar dess ålder. Senast jag slogs av det var när jag nyligen fick hem "The Chess Box", en 3-cd-låda med Chuck Berry från 1988. Det låter ofta häpnadsväckande fräscht, och samma musik skulle vilket decennium som helst kunna höras i vilken bar som helst i Austin eller Chicago - eller när Boppers lirar på Akkurat här i Stockholm, vilket skedde nyligen. Femtiotalsrocken sammanfaller dessutom, liksom det mesta av sextiotalspopen, med en oerhört intressant period i västerlandets historia.

Musikpreferenser verkar vara mer tvärsäkra ju yngre folk är och ju mindre de har hunnit höra. Man får försöka att frigöra sig från favoriseringen av ljuva ungdomsminnen, vilket förhoppningsvis blir lättare ju mer man har lyssnat på musik från alla tider.

Jag är inte beredd att hålla med Ingvar om att sjuttiotalsmusiken skulle vara tidlös, även om jag som sagt anser att band som Supertramp, Queen och Boney M emellanåt var direkt lysande. Jag upptäcker fortfarande ny musik från sagda decennium. Sjuttiotalsrocken avslöjas ganska lätt av till exempel det återkommande elpianot, de typiska vokalharmonierna och den där distinkta elbasen. Kraftwerk är som sagt det lysande undantaget. Där finns klanger som skulle kunna härröra från allt från sent 1960-tal till 2000-tal - viket ju också är fallet... :-)

För övrigt är det en kul sport att försöka pricka inspelningar mellan 1955 och 1985 med ingen eller högst ett års felmarginal.

För att avsluta med att återgå till trådämnet vill jag be att få återkomma med mina intryck från Shaft-lyssningen.

Med vänlig hälsning

Pekka
Kan inte leva utan pop

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-29 00:03

phloam skrev:
IngOehman skrev:Berätta Phloam - ser du dig som musikexpert?

Om du gör det, snälla ställ saker tillrätta och redogör för hur det är, så alla de som tycker något annat får veta hur fel de har.

Om du inte gör det - är du då bara expert på att recensera andras expertskap?

Nej, just för att jag inte är någon expert så önskade jag att det fanns sådana här. Vore det inte kul om t.ex. Lars Nylin eller nån annan erfaren musikjournalist fanns här, som musikalisk motsvarighet till alla tunga namn inom högtalarmakeri, på ett forum som handlar mycket om att lyssna på och avnjuta musik? Det var bara en sak som slog mig; men du kanske tolkade in någon slags sarkasm i det.

Vad jag säger är bara att det inte finns samma sorts experter inom subjektiva ämnen som inom de objektiva.

Ingen är "bättre" på att avgöra vad som är bra musik än någon annan! ALLA är den främsta experten på sin egen smak. Per definition.

Vad man tycker är en helt subjektiv fråga - och alla åsikter är per definition lika rätt, så länge de inte maskerade påståenden eller spekulationer (en tro som någon har).

Det finns dock experter inom vissa musikdicipliner - t ex musikhistoria och musikteori. Det är nämligen objektiva ämnen. Men det är inte de vi diskuterat här, eller hur? För du förstår väl skillnaden?


phloam skrev:
IngOehman skrev:Min uppfattning är nog den att det finns många sorters musikexperter. Vissa är i sanning kunniga om musik, och då inte bara har en massa kalenderbitarkunskap om musik genom tiderna, utan även i detalj vet vad som kännetecknar olika musiks konstruktioner. Andra har helt enkelt hört väldigt mycket musik, och tycker saker om den.

Frågan är om det inte är så enkelt som att de enda jag utan att tveka vill underkänna som "experter på musik", är de som ironierar över andras åsikter och kunskaper.

Återigen; du tycker alltså att jag ironiserar över dina åsikter och kunskaper? Bara för att jag ställer frågor? Hur är mitt ironiserande kopplat till min kunskap om musik?

Nej, jag har inte varken tyckt eller antytt något sådant. Du har ironierat över människors kunskaper om musik, och antytt att de är för dåliga - trots att diskussionerna handlat om smak, och du borde respektera allas uppfattningar.

phloam skrev:Eller kvalar jag inte in som en som lyssnat mycket på musik och tycker saker om det, bara för att du inte gillar vad jag skriver?

Jag har inte ogillat något du skriver om vad du tycker. Du har samma rätt att tycka som alla andra. Vad jag har ogillat är att du satt dig på folk och underkänt deras åsikter, och antytt att det behövs experter för att kunna tycka något relevant om musik.

phloam skrev:För övrigt är jag tveksam till att kalla någon som bara lyssnat mycket på musik (vem har inte det nuförtiden) för expert. Jag avsåg för min del någon som jobbat professionellt med att skriva om musik.

Det framgick med önskvärd tydlighet, men varför skulle en sådan person kunna bidra med argument mot någons åsikter i subjektiva ämnen???

phloam skrev:
IngOehman skrev:Min uppfattning är att musik (såsom vi talar om det här*) är en subjektiv fråga, och ALLA starka åsikter är älkomna och intressanta. De som inte förstår att man i subjektiva frågor kan få se människor vara på kontrakurs mot varandra, utan att någon av dem behöver ha fel (det betyder ju bara att de inte är åsiktsöverens, vilket de ju inte alls behöver vara heller) förstår inte heller vad musik är för något, och gör bara bort sig.

Men du underkänner mina åsikter och frågor och dömer ut dem som ironiserande?

Nej, jag har inte sagt ett ont ord om dina åsikter. Det jag kritiserat är dina påståenden och den spydighet med vilken du underkänt andras åsikter.


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-29 00:29

E skrev:Kan det vara så att de som gillar repetitiv musik lyssnar mera efter de små
detaljerna än de som föredrar mer progressiva stycken?

Mvh E*


Hmm, tror inte det går att generalisera så - om jag tar mig själv som exempel så älskar jag extremt repetitiv musik lika mycket som jag älskar att sjunka in i 50-minuters-låtar evolverande ambientflum. I båda fallen kan små detaljer spela mycket stor roll.


Däremot kanske man kan säga att en del klassisk Motown-soul och liknande i princip är lika klichéfylld och repetitiv som popmusik under 80-talet. Elvislåtar kunde så vitt jag vet vara på typ under tre minuter, och rätt repetitiva de också, var de kassa bara därför? ;)

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-29 00:43

phloam skrev:Det är lite synd att det inte finns lika många musikexperter som det finns teknikproffs på detta forum. :)

Att uttala objektiva sanningar gällande jämförelser av olika årtionden inom musiken vore väl ungefär som att försöka mäta vilka förstärkare som är snyggast eller nåt. Eller skapa en objektiv "top 100 album"-lista.

Finns det något årtionde inom musikhistorien där "tumregler" _inte_ använts? Hur förutsägbar var musiken under t.ex. Mozarts dagar? Kan man ur den synvinkeln inte lika gärna säga att under 70talet var "oförutsägbarhet" en ofta använd tumregel?


IÖ, om det var detta som du tyckte var så ironiserande så står jag för det :D

Du missade dock en viktig poäng med ovanstående; nämligen att jag önskade att vi för en gångs skull fick slippa en massa subjektiva åsikter och påståenden från såna som dig och mig, och få ta del av vad någon med stora kunskaper i ämnet har att säga rent objektivt. Det är väl nåt du kan relatera till?

Läs en gång till med det i åtanke, så kanske du ser att det jag skrev bara var frågor som jag gärna hade velat få objektiva svar på av en riktig expert.

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-29 00:52

Vad en människa tycker om musik är subjektivt. Det finns inget objektivt
i det, även om det kan finnas objektiva orsaker till det.


Bra att du står för det du skrev dock - då står jag för min kommentar om
det också. Jag vidhåller att det inte finns något skäl att tillgripa spydig
ironi mot faktiskt-deltagarnas "bristande expertis" - de är alla experter
på sin egen smak - mer än någon expert på musik kan någonsin vara.

Därmed inte sagt att jag har ett ont ord att säga om musikexperter i vad
för diciplin det vara må. Vill bara klargöra att deras expertis inte har något
med andra människors smak att göra, annat än möjligen statistiskt.


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-29 01:10

IngOehman skrev:Vad en människa tycker om musik är subjektivt. Det finns inget objektivt
i det, även om det kan finnas objektiva orsaker till det.


Ok, där har jag en lite annorlunda syn på saken - jag tycker att man mycket väl kan säga t.ex. "det där är faktiskt en jäkligt bra låt, men jag gillar den inte alls". Att det finns ett objektivt förhållningssätt gentemot musik, som inte behöver strida mot det subjektiva.

Sen kan man ju iofs tjata i det oändliga om objektivitet, jag menar inte att man kanske kan vara _helt_ objektiv (eller som du uttrycker det, subjektiv med objektiva orsaker osv) men tillräckligt för att i praktiken skilja "bra" från "jag tycker om/ogillar".

Naurligtvis kan ingen uttala sig om vad andra ska tycka, och det har jag inte gjort heller. Jag trodde bara i min enfald att det var självklart att man kan skilja på bra resp. tycka om. Inte konstigt kanske att du såg mitt inlägg som ironiserande med tanke på denna skillnad i synsätt.

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-29 01:28

phloam skrev:
IngOehman skrev:Vad en människa tycker om musik är subjektivt. Det finns inget objektivt
i det, även om det kan finnas objektiva orsaker till det.


Ok, där har jag en lite annorlunda syn på saken - jag tycker att man mycket väl kan säga t.ex. "det där är faktiskt en jäkligt bra låt, men jag gillar den inte alls". Att det finns ett objektivt förhållningssätt gentemot musik, som inte behöver strida mot det subjektiva.

Visst. Folk kan ju häva ur sig vilka dumheter som helst.

Frågan är vad som kan konstituera en bra låt, som inte har att göra med vad man tycker om den?

Man kan intellektualisera vad som helst och komma med pseudopåståenden om "objektiva kvaliteter", men tills mänskligheten lyckas förklara varför musik är bra överhuvudtaget, ur någon annan synvinkel än den rent subjektiva, är det bara munväder.

Man kan kalla saker "bra", eller till och med "geniala" - men innan man kan konstruera ens en tillstymmelse till förklaring till varför människor tycker om musik, betyder det just ingenting. Inte objektivt. (Talar då om förklaringar som inte kan ifrågasättas med bara ett nytt "varför". Riktiga förklaringar.)

Uppfattningar om braighet av musik ÄR endast subjektiva - oavsett om man försöker få den att vara objektiv genom att berätta att man inte tycker om den, och oavsett hur pretentiös förklaring man än försöker hänga vid den.


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-29 01:37

IngOehman skrev:Man kan kalla saker "bra", eller till och med "geniala" - men innan man kan konstruera ens en tillstymmelse till förklaring till varför människor tycker om musik, betyder det just ingenting. Inte objektivt. (Talar då om förklaringar som inte kan ifrågasättas med bara ett nytt "varför". Riktiga förklaringar.)


Man kan t.ex. börja med att jämföra låtar, se vilka som relativt sett ofta anses bättre än andra. Så tror jag många normala människor gör. Det är nog bara här på Faktiskt.se som man inte kan vara pragmatisk nog för att säga om en låt är bra eller dålig :)

Vi kanske ska lägga ner hela musikavdelningen då den bara kommer att innehålla en massa privata åsikter som inte går att lita på för fem öre :mrgreen:

Eller om Lars Nylin skulle hitta hit så kan vi ju skicka iväg honom pga av att det han sysslar med är "munväder" :D

Varför måste allt bli så komplicerat hela tiden? :)

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-29 01:44

Eller om Lars Nylin skulle hitta hit så kan vi ju skicka iväg honom pga av att det han sysslar med är "munväder"


Nej, det skall vi inte göra. Låta honom stanna här och spela tenorsaxofon. Det måste ni väl kunna enas om vore objektivt bra. :D

Användarvisningsbild
IngOehman
 
Inlägg: 48470
Blev medlem: 2003-09-28
Ort: K-PAX via Tellus

Inläggav IngOehman » 2008-08-29 02:09

phloam skrev:
IngOehman skrev:Man kan kalla saker "bra", eller till och med "geniala" - men innan man kan konstruera ens en tillstymmelse till förklaring till varför människor tycker om musik, betyder det just ingenting. Inte objektivt. (Talar då om förklaringar som inte kan ifrågasättas med bara ett nytt "varför". Riktiga förklaringar.)

Man kan t.ex. börja med att jämföra låtar, se vilka som relativt sett ofta anses bättre än andra. Så tror jag många normala människor gör. Det är nog bara här på Faktiskt.se som man inte kan vara pragmatisk nog för att säga om en låt är bra eller dålig :)

Som sagt, jag skrev: "Vill bara klargöra att deras expertis inte har något
med andra människors smak att göra, annat än möjligen statistiskt."


Däremot kan deras expertis självklart bidra med en himla massa bra
och intressant kunskap till andra, om de saker som är objektiva och
som just utgör deras expertområde - exempelvis musikhistoriska
och/eller musikteoretiska saker.

phloam skrev:Vi kanske ska lägga ner hela musikavdelningen då den bara kommer att innehålla en massa privata åsikter som inte går att lita på för fem öre :mrgreen:

Varför skulle "värdet" av människors åsikter vara villkorat?

Varför skulle saker som människor tycker saknar värde och intresse,
om det inte går att lita på att det är generella fakta? :o Det kan väl
vara intressant vad människor tycker också? Eller rättare sagt: Det är
intressant vad människor tycker för mig - även om det inte är det för
just dig.

Tycker du är mer än lovligt ute och cyklar nu faktiskt. Du underkänner
andras omdömen och efterlyser experter, och sedan underkänner du
allt som är subjektivt, för att det inte är objektivt! :o

Det ligger ju i sakens natur och ordens definition att så INTE är fallet.
Varför 17 skulle man lägga ned en muskavdelningen bara för att den
hanterar subjektiviteter?

Utan subjektiviteter spelade ju ingenting någon roll. Mening utöver
just "vad man upplever" finns näppeligen. Det är i varje fall svårt att
leda det i bevis. Att leda upplevelsers värde i bevis kan också vara
svårt, men i gengäld behöver man inte göra det, eftersom värdet kan
yttra sig som upplevelsen själv. V.S.B.

phloam skrev:Eller om Lars Nylin skulle hitta hit så kan vi ju skicka iväg honom pga av att det han sysslar med är "munväder" :D

Varför är det munväder? :o

phloam skrev:Varför måste allt bli så komplicerat hela tiden? :)

För att du komplicerar det istället för att försöka tänka klart? ;)

Tro mig - det är inte komplicerat alls. 8)


Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).

Användarvisningsbild
phloam
redaktör / tetra
 
Inlägg: 16078
Blev medlem: 2006-03-25
Ort: Stora Mellby

Inläggav phloam » 2008-08-29 08:53

CODY skrev:
Eller om Lars Nylin skulle hitta hit så kan vi ju skicka iväg honom pga av att det han sysslar med är "munväder"


Nej, det skall vi inte göra. Låta honom stanna här och spela tenorsaxofon. Det måste ni väl kunna enas om vore objektivt bra. :D


:mrgreen:

Användarvisningsbild
CODY
 
Inlägg: 10013
Blev medlem: 2008-06-23
Ort: étoile

Inläggav CODY » 2008-08-29 14:50

Jaa, det där blev ju superfel. Lars Gullin, skulle det vara. Lars Gullin. :oops:

Användarvisningsbild
matså
Inaktiverad
 
Inlägg: 11985
Blev medlem: 2003-08-11
Ort: Löddeköpinge/Skåne

Inläggav matså » 2008-08-29 17:57

IngOehman skrev:
phloam skrev:
IngOehman skrev:Man kan kalla saker "bra", eller till och med "geniala" - men innan man kan konstruera ens en tillstymmelse till förklaring till varför människor tycker om musik, betyder det just ingenting. Inte objektivt. (Talar då om förklaringar som inte kan ifrågasättas med bara ett nytt "varför". Riktiga förklaringar.)

Man kan t.ex. börja med att jämföra låtar, se vilka som relativt sett ofta anses bättre än andra. Så tror jag många normala människor gör. Det är nog bara här på Faktiskt.se som man inte kan vara pragmatisk nog för att säga om en låt är bra eller dålig :)

Som sagt, jag skrev: "Vill bara klargöra att deras expertis inte har något
med andra människors smak att göra, annat än möjligen statistiskt."


Däremot kan deras expertis självklart bidra med en himla massa bra
och intressant kunskap till andra, om de saker som är objektiva och
som just utgör deras expertområde - exempelvis musikhistoriska
och/eller musikteoretiska saker.

phloam skrev:Vi kanske ska lägga ner hela musikavdelningen då den bara kommer att innehålla en massa privata åsikter som inte går att lita på för fem öre :mrgreen:

Varför skulle "värdet" av människors åsikter vara villkorat?

Varför skulle saker som människor tycker saknar värde och intresse,
om det inte går att lita på att det är generella fakta? :o Det kan väl
vara intressant vad människor tycker också? Eller rättare sagt: Det är
intressant vad människor tycker för mig - även om det inte är det för
just dig.

Tycker du är mer än lovligt ute och cyklar nu faktiskt. Du underkänner
andras omdömen och efterlyser experter, och sedan underkänner du
allt som är subjektivt, för att det inte är objektivt! :o

Det ligger ju i sakens natur och ordens definition att så INTE är fallet.
Varför 17 skulle man lägga ned en muskavdelningen bara för att den
hanterar subjektiviteter?

Utan subjektiviteter spelade ju ingenting någon roll. Mening utöver
just "vad man upplever" finns näppeligen. Det är i varje fall svårt att
leda det i bevis. Att leda upplevelsers värde i bevis kan också vara
svårt, men i gengäld behöver man inte göra det, eftersom värdet kan
yttra sig som upplevelsen själv. V.S.B.

phloam skrev:Eller om Lars Nylin skulle hitta hit så kan vi ju skicka iväg honom pga av att det han sysslar med är "munväder" :D

Varför är det munväder? :o

phloam skrev:Varför måste allt bli så komplicerat hela tiden? :)

För att du komplicerar det istället för att försöka tänka klart? ;)

Tro mig - det är inte komplicerat alls. 8)


Vh, iö



Ja vad skall jag säga Ingvar min vän du är dig lik,8) Och tur är väl det :)
Nu med Monitor Audio RX6, Yamaha 673. Ber om ursäkt för att min IQ är över den normala!

Föregående

Återgå till Musikstugan


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster