Moderator: Redaktörer
I Martins fall måste hornmynningen vara relativt stor för god riktverkan i undre delen av diskantens arbetsområde, vilket direkt ställer krav på en ganska stor hornlängd.
celef skrev:ken kantor verkar ha koll på läget och han använde väl nån form av filt/skumplast för att minska spridningen
kanske kan man använda samma princip
bäst är väl att kombinera element som kompletterar varann mer än jobbar emot
Thomas_A skrev:En del av hornladdningen är väl att öka verkningsgraden för diskanten.
Martin skrev:Ok, så hornmynningens storlek bestämmer frekvensområdet som hornet verkar i. Vad gör hornlängden?
malare skrev:Martin skrev:Ok, så hornmynningens storlek bestämmer frekvensområdet som hornet verkar i. Vad gör hornlängden?
Mynningen måste anpassas efter lägsta återgivna frekvens för att man ska få en jämn frekvensgång. Längden av hornet är en funktion av utvidgningskoefficienten som bestämmer frekvensområdet som hornet abetar i.
Mvh. Per Målare
Martin skrev:Jag har verkligen svårt att se hur en hornladdning inte skulle kunna påverka spridningen, det är bara hur det påverkar som är lite oklart för mig.
celef skrev:? hur menar du nu? för att fasmatcha elementen brukar man inte behöva förskjuta elementen så mkt som jag läser i ditt inlägg
celef skrev:vad uppnår du via seriefilter som inte går med parallelldito
En annan synpunkt man kan lägga är att (lågkompressions)horn, såsom föreslogs av ursprungliga inläggaren, faktiskt hyggligt lätt kan dimensioneras så att de inte bara minskar spridningen i registret under 6 kHz, utan även ökar den över 10 kHz! Men det är, såsom Isidor antytt, ett hantverk som kräver massor av prototyper med tiondelsmillimeters precision, för att hitta fram till bra lösningar, och ingenting som är hanterbart med hjälp av idag tillgängliga simuleringsprogram.
Isidor skrev:Electro-Voice har däremot i PA-sammanhang tagit fram s.k. constant directivity horns som fungerar som avsett - riktverkan är i stort sett frekvensoberoende genom en väl genomtänkt form på hornen (som ger en effektiv horntvärsnittsarea som är frekvensberoende via diskreta vinkeländringar i hornet), något jag själv fastställt via ganska omfattande mätningar i ekofritt rum. Frekvensgången är dock inte speciellt imponerande, men detta kan ju korrigeras elektroniskt.
Men det är, såsom Isidor antytt, ett hantverk som kräver massor av prototyper med tiondelsmillimeters precision, för att hitta fram till bra lösningar, och ingenting som är hanterbart med hjälp av idag tillgängliga simuleringsprogram.
Dessutom finns det andra tillverkare som tillverkar constant directivity-horn, som dessutom har rätt fin frekvensgång
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 9 gäster