Di tidiga reflexerna - av ondo eller till godo

[KarlXII]

Varför försöker då många dämpa bort de tidiga reflexerna, d.v.s. de första reflexerna från högtalaren?
I vissa fall ser man ju en närapå döddämpning på fram- och sidväggar.

Jag har inte förstått vad det skall vara bra till.
Fladderekon och resonanser är ju naturligtvis inte önskvärt och bör bekämpas, men reflexer?

Någon som orkar förklara?

[Bill50x]

Håller med. Några gånger när jag lyssnat på riktigt hårt dämpade rum har det låtit lite för dött. Nästan så man lika gärna kan lyssna i ett par hörlurar...

Visst hör man större skillnad på olika fonogram om rummet bidrar med mindre egenljud. Men samtidigt kan det låta lite onaturligt eftersom fonogrammen ofta inte har tillräckligt med egen rumsklang. Ljudet sitter ofta klistrat på högtalarfronterna i moderna inspelningar och lite reflexer ger lite mer liv. Färgning eller inte...

/ B

[shifts]

Tänker ni även på akustikskivor av det slag många har här, direkt bakom
högtalarna? Jag vet inte om de har något med "di tidiga reflexerna" (tror det
är något annat än första väggreflexen) att göra, men de dämpar sådana
reflexer som annars skulle komma strax efter direktljudet och grumla till
återgivningen.

Vad gäller "döddämpade" rum har Ingvar för någon dag sedan skrivit om det
och hur sådana rum ofta är för lite dämpade, men i de låga frekvenserna.

[Naqref]

Di tidiga reflexerna kan anses vara de som ligger inom det område i tiden där vi inte upplever dom som separata ljud (d v s inom preceedensområdet) och där de bara har studsat en eller två gånger och som ligger i riktningar i frontalplanet.

Reflexen som bildas i framväggen bakom högtalarna är under ovanstående definition definitivt en tidig reflex.

[Piotr]

Uppspelning = ondo.

Inspelning = godo.

Så, kort och koncist!


/Peter

[shifts]

Reflexen som bildas i framväggen bakom högtalarna är under ovanstående definition definitivt en tidig reflex.

Alright, tackar. Har aldrig riktigt varit på det klara med vilka som innefattas.

[IngOehman]

Varför försöker då många dämpa bort de tidiga reflexerna, d.v.s. de första reflexerna från högtalaren?
I vissa fall ser man ju en närapå döddämpning på fram- och sidväggar.

Jag har inte förstått vad det skall vara bra till.
Fladderekon och resonanser är ju naturligtvis inte önskvärt och bör bekämpas, men reflexer?

Någon som orkar förklara?

Du menar att det som finns på inspelningen inte duger? (I ljudbildsriktningen alltså.)

Men om du nu tycker att det vi avspelning skall adderas en massa nya reflexioner (talar inte om dem från lyssningslogen, för de tillhör lyssnarmiljön och inte ljudbilden), hur många skall de vara, och hur starka skall de vara, och från vilka håll i ljudbilden du tycker att de skall komma.

Du får gärna utveckla det, och även berätta vad du hoppas uppnå med det, och sen även berätta hur du tänker dig att muskerna som spelade skall få en uppfattning om vilken ytterligare processning (tillägg av tidiga reflexer) som den husik han eller hon spelat, låter, när lyssnarna får höra den?

Det kan ju vara så att det är rimligt att den som spelar får höra det som hamnar på fnogrammet, men om fonogrammet sedan skall processas i ytterligare ett steg i form av tillägg av en massa rumsklang som läggs över ljudbilden, så kanske musikerna bör få ha med det också i återkopplingen så att spelat blir anpassat för just det.


Vh, iö

- - - - -

PS. Tidiga reflexer från lyssningslogen är något helt annat, och det är något som jag är postitiv till (delvis av alldeles privatsubjektivaskäl, men även av objektiva orsaker, eftersom det är en förutsättning för att det skall gå att holofoniskt dekodadet inspelade ljudet). De hjälper oss att orientera oss och ger en akustisk förankring mellan den inspelade världen och vårt lyssningsrum. Man kan även uttrycka det så att det ger oss en förnimmelse av "rum" där inspelningen inte bidrar med någon information, men låter bli att störa den rymdvinkel som inspelningen låter i.

[Naqref]

Men om du nu tycker att det vi avspelning skall adderas en massa nya reflexioner (talar inte om dem från lyssningslogen, för de tillhör lyssnarmiljön och inte ljudbilden), hur många skall de vara, och hur starka skall de vara, och från vilka håll i ljudbilden du tycker att de skall komma.

En av reflexerna kan tänkas vara fördröjd ca 4ms och komma 45 grader uppifrån i högtalarnas riktning med en geometrisk dämpning på 3dB. Kanske.

[demo9]

Hej, den gamla orsaken till att dämpa de första tidiga reflexerna från ditt lyssningsrum är för att möjliggjöra att de första tydliga reflexerna som når dina öron är de reflexer som kommer från programmaterialet.

1. först direktljudet från programmaterialet
2. reflexerna som är inspelade. Om programmaterial är inspelat i ett rum med klang ger dessa reflexer info om inspelningsrummets miljö såsom det blev vid inspelning. Beror på mikning, mixning mm.
3. reflexer från lyssningsrummet, hur dessa utformas finns det en del skolor...
4. "semi-diffus" avklingning


Det kallas för ITD, Initial Time Delay, och används bl a vid design enligt Live End - Dead End.

[shifts]

Jag har försiktigt goda förhoppningar om den här tråden. Den skulle kunna
bli mycket intressant.

[Tengil]

Håller med. Några gånger när jag lyssnat på riktigt hårt dämpade rum har det låtit lite för dött. Nästan så man lika gärna kan lyssna i ett par hörlurar...

Visst hör man större skillnad på olika fonogram om rummet bidrar med mindre egenljud. Men samtidigt kan det låta lite onaturligt eftersom fonogrammen ofta inte har tillräckligt med egen rumsklang. Ljudet sitter ofta klistrat på högtalarfronterna i moderna inspelningar och lite reflexer ger lite mer liv. Färgning eller inte...

/ B

Jag tror att det beror på hur akustikdämpningen är utförd när jag tidigare lyssnade i mitt vardagsrum, med sparsamt med dämpning (stor matta, akustikskivor bakom högtalarna) så lät det bra, men ingen direkt rumsuppfattning eller bredd i ljudbilden.

Skillnaden på när jag byggde till huset och fixade ett dedikerat rum var sensationell, och då är det som kalle 12 beskriver dämpat högtalarväggen(förutom i mitten) och på sidorna med både stenull och akustikskivor från golv till tak och extra fordrade draperier, samt heltäckningsmatta förstås. Jag tycker snarare att man hör massor med mer information som man inte hörde tidigare, just på grund av att man slipper en massa elaka reflexer som grötade ihop ljudet.

Vh Christer

[IngOehman]

Di tidiga reflexerna kan anses vara de som ligger inom det område i tiden där vi inte upplever dom som separata ljud (d v s inom preceedensområdet) och där de bara har studsat en eller två gånger och som ligger i riktningar i frontalplanet.

Reflexen som bildas i framväggen bakom högtalarna är under ovanstående definition definitivt en tidig reflex.

Ja, men jag vill hellre att vi anser något som bättre motsvarar gängse definitioner av tidiga reflexer. Det vill säga med avseende på det där att att du inkluderar att de skulle måste komma framifrån.

SPECIELLT när de stavas di, är det ett helgerån* att komma med en sådan definition.

De kan komma överallt ifrån, men är det någonstans ifrån men kan tänka sig att INTE vilja att de skall komma, så är det väl just framifrån.


Vh, iö

- - - - -

*Stig Carlsson (som uttalade "dom" som "di" (sagt för den som inte kände honom och hans specielt intressanta blandning av dialekter)) vidtog ju massor av åtgärder för att UNDVIKA tidiga reflexer kommande framifrån, och då kommer ännu en intressant sak med i ekvationen - nämligen att Stig INTE räknade in studsen i högtalarväggen (60- och 70-tal) som tidiga reflexer. De räknade han som direktljud! (Även de som inte kom inom en tredjedels våglängd efter elementljuden.)

Sen, om och när diskussionerna fördjupades så lät gärna Stig definitionen glida nedåt i frekvens - för att bli en teknisk definition som bättre passade i en teknisk diskussion. Men i normalfallet var "di tidiga reflexarna" inte de primära som kom från högtalarväggen. Kluster-idén bottnade alltså inte i önskemålet att skapa tidiga reflexer, utan var en kombinationslösning som vilade på både att vissa problem elementtekniskt behövde lösas, men inte minst att det hanterade vissa reflexer på ett sätt som gjorde att man SLAPP absorbenter, utan de istället läkte ihop med direktljudet. Fast jag har faktiskt hört honom argumentera både att dessa reflexioner var direktljud, och att de (i diskanten) var tidiga reflexer. Ju ändra han blev, desto mera benägen blev han att kalla alltihopa direktljud.

Alltså: De "di tidiga reflexerna" som Stig pratade om, var de som kom från andra deler av rummet, senare i tiden. Men något verkligt tidsintervall specificerade han aldrig, trots att frågan ställdes honom många, många gånger. Jag gjorde dock ett experiment på 90-talet avsett att undersöka hans preferenser, så jag har en god bild av vilka tidsintervall det var han ville ha. Om jag minns rätt var faktiskt Bertil Alving med på minst en av dessa lyssningar.

Kan nämna att Stig Bertil och jag allihopa var överens om vilka tidsintervall det är som (på en inspelning nota bene) ofta får den att låta rikt, rumsligt och härligt.

När det gäller sådana tidiga reflexer som tillförs från rummet vid avspelningen är det inte en variabel på samma sätt, eftersom man ju för det mesta helt enkelt får acceptera att de kommer när de kommer#. Vilka riktningar de kommer i kan man dock styra, och det gör jag, och det gjode Stig också, även om han inte talade så mycket om det, och det definitivt aldrig har varoit med som info i något material jag sett från Sonab eller Carlsson.

#Men liiite kan man göra åt det också, och det gjorde Stig. Han ville ha dem så sent som det bara gick! Gillade därför höga tak, och låga högtalare. Men han gled något de sista åren.

- - - - -

Edit: Förtydligat min andra mening.

[Naqref]

Di tidiga reflexerna kan anses vara de som ligger inom det område i tiden där vi inte upplever dom som separata ljud (d v s inom preceedensområdet) och där de bara har studsat en eller två gånger och som ligger i riktningar i frontalplanet.

Reflexen som bildas i framväggen bakom högtalarna är under ovanstående definition definitivt en tidig reflex.

Ja, men jag vill hellre att vi anser något som bättre motsvarar gängse definitioner av tidiga reflexer. Det vill säga att inkludera att de skulle måste komma framifrån.

Men jag inkluderade ju att de måste komma framifrån. Missade du det?

[celef]

hm, förr brukade jag leka lite med en diskant som jag höll i min hand, det var jättekul, jag brukade lyssna på brus medans jag ändrade avståndet till en reflekterad yta, det gav väldigt stora ljudvariationer, så stora att jag då funderade på att sätta dämpmaterial på bafflarna på mina gamla sonablådor, men något kom i vägen, en tjej tror jag

[subjektivisten]

Uppspelning = ondo.

Inspelning = godo.

Så, kort och koncist!


/Peter

Typ
Känns lite fel att lägga till en sameness till all musik, som även döljer detaljer i musiken man lyssnar på. Att lyssna på musik hos Tengil och ett vanligt vardagsrum är enorm skillnad i detaljrikedom och "lugn".

[KarlXII]

Liten summering:

Förstareflexerna ska bort för att inte direktljudet ska bli grumligt eller grötigt.
Vid inspelning förutsätter musikerna att deras alster framförs via högtalaranläggningar som är placerade i reflexfria hörnor.
Förekomst av reflexer i lyssningsrummet, speciellt framme vid högtalarna, ger någon form av sameness.


Är det rätt uppfattat så långt?

Någon som har en annan uppfattning?

[celef]

Vid inspelning förutsätter musikerna att deras alster framförs via högtalaranläggningar som är placerade i reflexfria hörnor.

näe tror jag, allt som spelas in på skivan görs nog för att på bästa sätt förmedla en händelse eller känsla utan hänsyn till konsumentens faktiska lyssningsrum

Förekomst av reflexer i lyssningsrummet, speciellt framme vid högtalarna, ger någon form av sameness.

näe tror jag, tidiga reflexer i lyssningsrummet gör det svårare för örat att felfritt höra inspelningen. och jag tror oxå att tidiga reflexer är starkt frekvensberoende

[subjektivisten]

Kalle dussin, tänk dig detta som en projektor och duk. Om du har vita väggar och tak kommer dessa ge bilden en lite "wash-out" effekt, men om du fixar så det inte reflekterar tillbaka så kommer du vinna kontrast.

Ja, inte en perfekt jämförelse men ändå.

Själv fick jag upp all dämpning jag ska ha vid högtalarna för några veckor sedan och det jag upplever är hur olika vissa inspelningar är. Ena inspelningen är väldigt torr medans nästa kan vara fylld med efterklang. Tycker det blev roligare att lyssna nu

[Tengil]

Liten summering:

Förstareflexerna ska bort för att inte direktljudet ska bli grumligt eller grötigt.
Vid inspelning förutsätter musikerna att deras alster framförs via högtalaranläggningar som är placerade i reflexfria hörnor.
Förekomst av reflexer i lyssningsrummet, speciellt framme vid högtalarna, ger någon form av sameness.


Är det rätt uppfattat så långt?

Någon som har en annan uppfattning?

Jag tror snarare att akustikreglerar man rummet med dämpning av efterklang i främre (högtalarväggen) väggen och en del av sidoväggarna och diffuserar bakom lyssnaren så är det lättare att höra hur inspelningstillfället lät, när inte reflexer som inte fanns vid inspelningstillfället interferar med inspelningen. Då får man ju varje gång som man byter skiva en inblick i hur det lät vid de olika inspelningstillfällena, om man lyckats med sitt rum vill säga

Då behöver ju musikerna inte förutsätta något vid inspelning

Eller nåt

Vh Christer

[Adhoc]

Liten summering:

Förstareflexerna ska bort för att inte direktljudet ska bli grumligt eller grötigt.
Vid inspelning förutsätter musikerna att deras alster framförs via högtalaranläggningar som är placerade i reflexfria hörnor.
Förekomst av reflexer i lyssningsrummet, speciellt framme vid högtalarna, ger någon form av sameness.


Är det rätt uppfattat så långt?

Någon som har en annan uppfattning?

I Floyd E. Tooles sprillans nya bok Sound Reproduction, Loudspeakers and Rooms redovisar han att 1:a-reflexer från sidoväggarna föredras av de flesta "vardagsmänniskorna", -alltså lämna dessa främre ytor av rummet plana och reflekterande. Han talar här om vad som uppfattas som "preference" / "trevligt ljud", här menat att 1:a-reflexerna från sidoväggarna hjälper till att förmedla en rymd i återgivelsen / rummet. Han hänvisar här till ett antal test av andra som forskat hur människor uppfattar ljud. Det inflikas dock samtidigt att skolade musiker och andra som har musik/ljud som yrke har väsentligt lägre hörtröskel = lättare att uppfatta reflexerna och därför kan föredra dessa vid en mycket svagare nivå. Främre delen av sidoväggarna i rummet lämnar han därför som "optional", -en helt plan obehandlad reflekterande vägg, eller att absorbenter / diffusorer användes för att dämpa styrkan av 1:a-reflexerna.

Summa summarum då: Det beror på hur guldörad du i verkligheten är för att uppfatta återgivelsen som "trevlig" och den du själv föredrar. Don efter person

Just den här delen i boken är väl den som går lite på tvärs mot vad som ofta skrivits på Faktiskt. I övrigt är det väldigt lika, dämpa bakom högtalarna, diffusorer / reflektorer samt absorbenter på sidoväggarna från örat och bakåt (alternerande mellan motstående väggar så samma akustikfix inte står mitt emot varandra), diffuserande tak i främre delen, och en kombination av diffusion och absorbtion bakom soffan samt ett rejält avstånd från soffan till bakväggen. Mattor tycks han gilla och då med ljudgenomsläpplig ej gummerad undersida samt underliggande 10 mm filt. Han poängterar starkt att ska absorbenter och diffusorer användas, ska det vara rejäla doningar som är verksamma över ett mycket brett register, inte sådana som är verksamma bara i mellanregister och diskant, => minimum 75-100 mm tjocka absorbenter, 200 mm djupa diffusorer (jag antar att han här han menar QRD-varianter som behöver större djup än BAD-varianter).

[subjektivisten]

Vad som är trevligt ljud och vad som är närmare "musiken" är kanske lite olika. Jag kan förstå folk som gillar extra rymd och sånt, dock är det inget för mig. Smaken är olika så man väljer vad man vill

[Adhoc]

Vad som är trevligt ljud och vad som är närmare "musiken" är kanske lite olika. Jag kan förstå folk som gillar extra rymd och sånt, dock är det inget för mig. Smaken är olika så man väljer vad man vill

Nej, det är det nog inte nödvändigtvis olika. -I det som togs upp över åtskilliga sidor i boken och kallades för "preference" och jag översatte till "trevligt ljud" ingår även betydelsen av hur en majoritet av personerna uppskattar musikåtergivelsen mycket mer (närmare musiken om man vill) med reflekterande främre sidoväggar. Du borde känna till detta, du har ju boken själv men kanske inte har kommit så långt fram i den.

För de med låg hörtröskel för reflektionerna räcker det med lägre styrka, för majoriteten av personerna i undersökningarna önskades reflektioner av högre styrka för att ge liknande sinnesupplevelse. (Börjar likna en diskussion om "rätt" styrka på chilipepparen... )

[Ragnwald]

Jag tror snarare att akustikreglerar man rummet med dämpning av efterklang i främre (högtalarväggen) väggen och en del av sidoväggarna och diffuserar bakom lyssnaren så är det lättare att höra hur inspelningstillfället lät, när inte reflexer som inte fanns vid inspelningstillfället interferar med inspelningen. Då får man ju varje gång som man byter skiva en inblick i hur det lät vid de olika inspelningstillfällena, om man lyckats med sitt rum vill säga

Då behöver ju musikerna inte förutsätta något vid inspelning

Eller nåt

Vh Christer

Håller med fullständigt.
De tidiga reflexerna kan inte tolkas av hörseln som varandes just reflexer, utan tolkas som del av direktljudet. Och därvid tolkas ljudet av hjärnan som varandes en sämre ljudåtergivning.

[IngOehman]

Di tidiga reflexerna kan anses vara de som ligger inom det område i tiden där vi inte upplever dom som separata ljud (d v s inom preceedensområdet) och där de bara har studsat en eller två gånger och som ligger i riktningar i frontalplanet.

Reflexen som bildas i framväggen bakom högtalarna är under ovanstående definition definitivt en tidig reflex.

Ja, men jag vill hellre att vi anser något som bättre motsvarar gängse definitioner av tidiga reflexer. Det vill säga att inkludera att de skulle måste komma framifrån.

Men jag inkluderade ju att de måste komma framifrån. Missade du det?

Nej, det var ju just det jag klagade på.

Fast jag var nog lite (rättelse: Mycket! ) otydlig i det jag skrev.

Vad jag anmärkte på var just ATT du inkluderade att de kommer fram-
ifrån i definitionen på "di tidiga reflexerna" (se det jag strukit under i
din text).


Jag borde ha anmärkt genom att skriva:

Ja - det är EN av många möjliga tidiga reflexer. Men jag vill hellre att vi
anser "en tidig reflex" vara något som bättre motsvarar gängse
definitioner av tidiga reflexer. Det vill säga; min anmärkning gäller det
där med att inkludera att de måste komma framifrån. Det ingår inte i
definitionen, varken som den lyder i allmänhet eller i hur Stig använde
begeppet.

Stig uppskattade "di tidiga reflexerna", men inte de som kom framifrån,
annat än när de "smearats ihop" med direktljudet till en oskiljbar enhet
(även om det skedde på bekostnad av transientåtergivningen, som i
mellan- och diskantregistret möjligen blev "försnällad" (Stig ansåg det,
och det var ett av argumenten för skillnaderna mellan 70- och 80-tals-
modellernas egenskaper, men jag menar nog att det sett ut ett psyko-
akustiskt perspektiv finns goda skäl att i varje fall tona ned betydelsen
av det).

"Di tidiga reflexer" som Stig vurmade för var hur som helst INTE de som
kommer framifrån utan många av de andra. Och en av orskanerna till
att han under mitten av 80-talet vurmade för låga högtalare var önske-
mål om ankomsstider för några av dem, och bekämpande av andra.

Fast det fanns i ekvationen med ytterligare några viktiga element, utan
vilka dessa poänger försvinner.

Liten summering:

Förstareflexerna ska bort för att inte direktljudet ska bli grumligt eller grötigt.
Vid inspelning förutsätter musikerna att deras alster framförs via högtalaranläggningar som är placerade i reflexfria hörnor.
Förekomst av reflexer i lyssningsrummet, speciellt framme vid högtalarna, ger någon form av sameness.


Är det rätt uppfattat så långt?

Någon som har en annan uppfattning?

I Floyd E. Tooles sprillans nya bok Sound Reproduction, Loudspeakers and Rooms redovisar han att 1:a-reflexer från sidoväggarna föredras av de flesta "vardagsmänniskorna", -alltså lämna dessa främre ytor av rummet plana och reflekterande. Han talar här om vad som uppfattas som "preference" / "trevligt ljud", här menat att 1:a-reflexerna från sidoväggarna hjälper till att förmedla en rymd i återgivelsen / rummet. Han hänvisar här till ett antal test av andra som forskat hur människor uppfattar ljud. Det inflikas dock samtidigt att skolade musiker och andra som har musik/ljud som yrke har väsentligt lägre hörtröskel = lättare att uppfatta reflexerna och därför kan föredra dessa vid en mycket svagare nivå. Främre delen av sidoväggarna i rummet lämnar han därför som "optional", -en helt plan obehandlad reflekterande vägg, eller att absorbenter / diffusorer användes för att dämpa styrkan av 1:a-reflexerna.

Summa summarum då: Det beror på hur guldörad du i verkligheten är för att uppfatta återgivelsen som "trevlig" och den du själv föredrar. Don efter person

Just den här delen i boken är väl den som går lite på tvärs mot vad som ofta skrivits på Faktiskt. I övrigt är det väldigt lika, dämpa bakom högtalarna, diffusorer / reflektorer samt absorbenter på sidoväggarna från örat och bakåt (alternerande mellan motstående väggar så samma akustikfix inte står mitt emot varandra), diffuserande tak i främre delen, och en kombination av diffusion och absorbtion bakom soffan samt ett rejält avstånd från soffan till bakväggen. Mattor tycks han gilla och då med ljudgenomsläpplig ej gummerad undersida samt underliggande 10 mm filt. Han poängterar starkt att ska absorbenter och diffusorer användas, ska det vara rejäla doningar som är verksamma över ett mycket brett register, inte sådana som är verksamma bara i mellanregister och diskant, => minimum 75-100 mm tjocka absorbenter, 200 mm djupa diffusorer (jag antar att han här han menar QRD-varianter som behöver större djup än BAD-varianter).

Med reservation för att jag tror att musiker är rätt lika alla dem som bryr sig på riktig, och att jag vill behandla sidoväggarna rätt olika beroende på avståndet från närmaste högtalaren och till dem, så håller jag i det stora hela med om det du berättar att han skriver.

Jag brukar inte heller dämpa sidoväggarna annat än om de är så nära att de måste dämpas. Annars föredrar jag diffusion eller en helt plan vägg (om den är tillräckligt långt bort).


Vh, iö

[IngOehman]

Vad som är trevligt ljud och vad som är närmare "musiken" är kanske lite olika. Jag kan förstå folk som gillar extra rymd och sånt, dock är det inget för mig. Smaken är olika så man väljer vad man vill

Nej, det är det nog inte nödvändigtvis olika. -I det som togs upp över åtskilliga sidor i boken och kallades för "preference" och jag översatte till "trevligt ljud" ingår även betydelsen av hur en majoritet av personerna uppskattar musikåtergivelsen mycket mer (närmare musiken om man vill) med reflekterande främre sidoväggar. Du borde känna till detta, du har ju boken själv men kanske inte har kommit så långt fram i den.

Men nu läser du och tolkar väl ändå det som Subjektivisten skriver rätt så underligt?

Han talar ju att komma nära musiken, och det är väl rätt uppenbart att han talar om att komma nära den som den var.

Du talar om det som faktiskt både du och han kallade att trevligt ljud.

Att någon sen kan anse att det där trevliga ljudet är "att komma nära musiken" (känslomässigt), så betyder inte att det är musiken som den var ursprungligen man kommer i kontakt med.

Preferens och ursprungsöverensstämmelse. Den ena garanterar inte den andra.

För de med låg hörtröskel för reflektionerna räcker det med lägre styrka, för majoriteten av personerna i undersökningarna önskades reflektioner av högre styrka för att ge liknande sinnesupplevelse. (Börjar likna en diskussion om "rätt" styrka på chilipepparen... )

Njae...

Jag tror den där parallellen snarare bör bytas mot: -För den som saknar erfarenhet och omdöme, kan TV-apparater inställda som i affärerna (läge "dynamic") imponera och attrahera, men för den med större erfarenhet och kunskap om hur mycket bättre det kan se ut, är de vulgära överdrifterna bara jobbiga att behöva titta på, och en bild som överensstämmer med ursprunget bättre, föredras.

Bara en gissning från min sida.


Vh, iö

[subjektivisten]

Du borde känna till detta, du har ju boken själv men kanske inte har kommit så långt fram i den.

Har boken men har inte orkat läsa den än

[KarlXII]

För de med låg hörtröskel för reflektionerna räcker det med lägre styrka, för majoriteten av personerna i undersökningarna önskades reflektioner av högre styrka för att ge liknande sinnesupplevelse. (Börjar likna en diskussion om "rätt" styrka på chilipepparen... )

Njae...

Jag tror den där parallellen snarare bör bytas mot: -För den som saknar erfarenhet och omdöme, kan TV-apparater inställda som i affärerna (läge "dynamic") imponera och attrahera, men för den med större erfarenhet och kunskap om hur mycket bättre det kan se ut, är de vulgära överdrifterna bara jobbiga att behöva titta på, och en bild som överensstämmer med ursprunget bättre, föredras.

Bara en gissning från min sida.


Vh, iö

Svårt att säga när man inte läst boken. Om "trevligt ljud" är lika med "naturtroget ljud" så borde väl vem som helst kunna användas som testperson. Jag har fått för mig att Floyd kommit fram till just att verklighetstroget ljud är vad de flesta föredrar?



Jo, angående reflexen från frontväggen:
Hur kommer det sig att man inte "skärmar av" direkt på högtalaren med typ en liten diskret absorbent på den vänstra högtalarens högra sida och vice versa istf klä väggen?

[KarlXII]

Håller med fullständigt.
De tidiga reflexerna kan inte tolkas av hörseln som varandes just reflexer, utan tolkas som del av direktljudet. Och därvid tolkas ljudet av hjärnan som varandes en sämre ljudåtergivning.

Är du helt säker på att så är fallet?
Isåfall: Var kommer den informationen från?

[celef]

Jo, angående reflexen från frontväggen:
Hur kommer det sig att man inte "skärmar av" direkt på högtalaren med typ en liten diskret absorbent på den vänstra högtalarens högra sida och vice versa istf klä väggen?

horn eller kanske dipol är en lösning? dämpvägg på själva högtalaren kanske ger en estetiskt ful högtalare, den lär bli ganska stor för att vara verksam till 200hz

[Naqref]

Håller med fullständigt.
De tidiga reflexerna kan inte tolkas av hörseln som varandes just reflexer, utan tolkas som del av direktljudet. Och därvid tolkas ljudet av hjärnan som varandes en sämre ljudåtergivning.

Om hörseln inte kan skilja di tidiga reflexerna från direktljudet, hur kan den då veta om det är en sämre återgivning?