Som jag ser det är det inkomplett att bara redovisa tonkurvor för hörlurar
avpassade att visa hur de fungerar för binaurala inspelningar.
(Vilket är den tonkurva man får man kan mäter dem på ett konsthuvud, med mikrofon på exakt samma ställa som den satt på det konsthuvud man använt för inspelningen. Var den sitter kan variera, men rätt så många konsthuvudet har INGEN hörselgång. Det är vara klokt. Sen kan man mäta mot en buktig yta bara, och det ger en föärhållandevis likartad tonkurva. Vissa mäter precis framför luren i fritt fält, vilket är helt meningslöst och ger kraftiga systematiska fel, beroende på lurens princip.)
Stereosystemfelens klangliga del såsom de yttrar sig vid hörlurslyssning
(det vill säga det som behöver kompenseras om man skall återge en
stereofonisk inspelning och vill att den skall klinga någotsånär korrekt)
är MYCKET större än vid högtalarlyssning, och jag tycker det borde vara
en självklarhet att redovisa hörlurars tonkurva med kompensationen inklu-
derad. Eller rättare sagt "med mätutrustningen kompenserad för kompen-
sationen".
Tycker alltså att det är på sin plats att visa antingen hur börvärdet ser ut
för att ge en psykoakustiskt rak tonkurva* vid avspelning av en stereo-
fonisk inspelning (så att man kan jämföra med den tonkurva som lurarna
defacto ger), eller att man visar en för dessa egenheter redan korrigerad
kurva (alltså en som ser rak ut, på en ur denna aspekt perfekt lur).
Fördelen med att visa börkurvan vid sidan av en okorrigerad kurva är
förstås att den okorrigerade kurvan ju är den som gäller för binaurala
inspelningar.
Vh, iö
- - - - -
*Det skall sägas att det finns vissa svårigheter med att visa en exakt
börvärdeskurva för en psykoakustiskt rak tonkurva. Svårigheten är att
skillnaderna mellan olika lyssnare blir så oerhört mycket större vid lur-
lyssning än de blir vid högtalarlyssning. I synnerhet blir skillnaderna stora
i det övre mellanregisterområdet/undre diskantområdet.
Så jag brukar själv visa bör-kurvan med denna del av kurvan streckad
eller grå eller något liknande, så att man när man tittar på den skall se
att den inte är determinserbar för en enskildlyssnare.
PS.
En slutsats man kan dra av det hela är att man för lurar i kanske
högre grad än för något annat i hifi-kedjan inte kan basera sitt val på
enbart mätdata eller kurvor - men behöver lyssna själv!
Men man kan få mycket hjälp att "välja bort" baserat på mätkurvor, om
de är vettigt gjorda, hur de är gjorda framgår, och man lär sig lite om
vad de betyder, hur de skall tolkas och vad det är det visar - det vill
säga hur man korrekt kan översätta det de visar till den upplevelse de
representerar.
Men - i det övre mellanregistret går det helt enkelt inte, eftersom det är
personberoende vilken kurva som kommer att representera en psyko-
akustiskt korrekt klangåtergivning. Börvärdet är personberoende.
PPS. Observera att invändningen inte handlar ett dugg om att hänsyn
till några subjektiva preferenser eller något liknande, utan detta till-
kortakommande är av rent fysikaliskt art. För att man skall kunna veta
hur börkurvan för en själv skall se ut, så behöver man helt enkelt veta
exakt hur den ens egna axlar/huvud/ytteröron-system beter sig.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).