Deppmusik?

[Max_Headroom]

Fields of Nephilim - Elezium

Bra depparmusik om man inte har för avsikt att bli glad igen. Vill man dock bli det kräves helt andra tongångar. Svenne Rubins - Sex män i skor kan fungera bra. Eddie Meduza likaså.

[Dreamthief]

Svante, komiker på deltid

Var det inte på heltid..?

W.A.S.P. "The Idol" -skivan går bra till deppandet för mig...
Annars så tycker jag att tystnaden är ganska bra också...Då hör man sina egna tankar bättre och DET är deprimerande...

[Hetsporren]

Man deppar inte mer intensivt än med The Cures klassiska 80-talsalbum Pornography och Faith, fast den sistnämnda är nästan väl tung... Öppningen av Pornography kan vara historiens deppigaste:

It doesn't matter if we all die...

[Magnus]

Fields of Nephilim - Elezium

Får mig att må bra känns verkligen inte deppig i mina öron.......men då brukar jag ha sisters samt Nephilim mm som förfest musik....tur att man åtminstonde har en kompis som är lika skruvad


Håller annars med hetsporren helt

Faith e läskig..............sub way song på högvolym och halv sovandes så.......

[dawen]

Litet förtydligande: främst 2b, som Nattlorden listade, jag menar. Givetvis är tips på 2a också välkommna

På senare tid har jag lagt till lite i depplistorna

2a: Motörhead, In Flames, DLK
2b: Bright Eyes, Elliott Smith

[Style]

Joy Division kommer inte ihåg vad låter heter men den börjar

here are the young men...
... waiting to die

[Kappe]

Lars Winnerbäck - Varning för ras
Lars Winnerbäck - Med bussen från stan

( Lars Winnerbäck har många bra depp låtar )

Placebo - Bitter end

[Christer_Tamm]

Tomaso Albinonis Adagio med Herbert von Karajan och Berliner Filharmoniker.

Ett tolv minuter lång deppigt och vemodigt stycke.

[Magnuz]

Richard Thompson - The End of the Rainbow, från I Wanna See the Bright Lights Tonight, eller Withered and Died från samma skiva. Hela den skivan är för övrigt rätt deppig, fast liksom på ett skönt sätt.

[i]

Symphony no. 3 av Henryk Gorecki.
"Symfonia Piesni Zalosnych" ("Symphony of sorrowful songs").

Har den med London Sinfonietta. Dawn Upshaw, sopran. David Zinman, dirigent.

Tycker mycket om den. Periodvis. Min fru tycker den är så deppig att jag bara får spela den när hon inte är hemma. Själv tycker jag den är vacker. Och mycket sorgsen.

[postpunk]

Joy Division kommer inte ihåg vad låter heter men den börjar

here are the young men...
... waiting to die

Nej, Decades börjar så här:
Here are the young men, the weight on their shoulders,
Here are the young men, well where have they been?
We knocked on the doors of Hell's darker chamber,
Pushed to the limit, we dragged ourselves in,
Watched from the wings as the scenes were replaying,
We saw ourselves now as we never had seen.
Portrayal of the trauma and degeneration,
The sorrows we suffered and never were free.

[Style]

tack postpunk

min favvo låt med joy division faktiskt

[Dellstig]

Hej!

Trevliga i detta ämne kan också vara:
Roxy Music: Avalon
Eva Dahlgren: En blekt blondins hjärta

Tycker jag

Martin

[molsson]

Depplåten nr.1: Solitude med Candlemass.

[WuXian]

Synthmusik runt 80- -90 talen

Art of Noise
Depeche Mode
Kraftwerk (70-80)

Om man gillade Soundet,
men ville "skaka bort fåglarna"

Front 242
(nej inte VolvoMotorHuv)
Nizer Ebb

Idag finns ju Kent resp Aphex Twin

[hedjohan]

En sann depplåt:
In a lonely place med New Order

Nattsvart

[postpunk]

Det är min plikt som expert på att vara deppig att åter slå ett slag för Death in june. Om man inte redan är deppig så blir man det när cd:n börjar snurra.
Ett exempel:

Fall apart

And if I wake from Dreams
Shall I fall in Pastures
Will I Wake the Darkness
Shall we Torch the Earth?
And if I wake from Dreams
Shall we find the Emptiness
And break the Silence
That will stop our Hearts?
And if I wake from Dreams
Shall we cry Together
For their Howling echoes
And restart the Night?

And why did you say
That things shall fall
And fall and fall and fall
And fall apart?


And shall I wake from Dreams
For the Glory of Nothing
For the cracking of the Sun
For the crawling down of Lies?
And if We fall from Dreams
Shall we push them into Darkness
And stare into the Howling
And clamber into Night?

And if I fall from Dreams
All my Prayers are Silenced
To Love is to lose
And to lose is to Die...

Now why did you say
That things shall fall
And fall and fall and fall
And fall apart?

[Slartibartfast]

Ptjaa alltså, det mesta som nämnts här inne skulle få mig att bli heltidsdeppare.. men det vill man ju inte riktigt än!

Men det finns några skivor som passar sig ginnefamn när man känner sig lite nere!

Jaga Jazzist - a Livingroom hush

Och woopiedoo så slipper man deppa! Vill man deppa seriöst (typ om respektive gått iväg en sväng) så lär ju allt duga, bara det inte sätter spår för framtiden.. värsta som finns är väl att komma ihåg låtar för hur deppig man var med den?

En annars läskigt fin låt är "Maybe I think to much" med enJohn, en väldigt viss John, en E1tR0n John!

Mvh Jocke

[viktor]

Laura Nyro: New York Tendaberry.

[ART]

Var ett tag sedan jag deppade, förvisso (småbarnsföräldrar hinner inte med sådant ) men...

Metallicas svarta? Först ner sedan upp i ljuset igen. Bara jag?

Eller om det är totalt nerdeppad alienation som gäller -- Doors gamla goda låt 'People are strange'...

[postpunk]

Favvo bandet mitt har släppt en ny skiva! Den är svårt deprimerande, nästan som ett övergrepp på själen...

[PekkaJohansson]

På denna högintressanta sida hittar man Depp-musik, dvs musik med referenser till skådespelaren Johnny Depp och några av de filmer han medverkat i:

http://www.deppimpact.com/popmusic.html

Med glada hälsningar

Pekka

[E]

Pekka... hihi.

W.A.S.P. "The Idol" -skivan går bra till deppandet för mig...

En alldeles förträfflig platta! Skall nog ta den ikväll.

Mvh E*

[Manzarek]

En klassiker i sammanhanget är Nick Cave - As I sat sadly by her side.

Innehåller textrader som:

She stroked a kitten in her lap
And we watched the world as it fell past
Softly she spoke these words to me
And with brand new eyes, open wide
We pressed our faces to the glass


"But watch the one falling in the street
See him gesture to his neighbours
See him trampled beneath their feet
All outward motion connects to nothing
For each is concerned with their immediate need
Witness the man reaching up from the gutter
See the other one stumbling on who can not see"


At which she turned her head away
Great tears leaping from her eyes
I could not wipe the smile from my face
As I sat sadly by her side



Ligger någonstans i gränslandet mellan mellankoli och sorg, precis som nästan allt Cave gör.


F ö anser jag att The Crimson Idol är toppen i WASPs karriär.

F ö gör dom det själva också.

[shulman]

"Antony and the Johnsons" svårt att inte bli nedstämd av detta..

[Ripakt]

Sopor Aeternus är ganska bra deppmusik (någon slags goth). Annars går Burzums fyra första plattor an. Även Mayhems "De Mysteriis Dom Sathanas" är trevlig att lyssna på under depp-tider. eller äldre black metal i allmänhet.