Vilket är bäst, vinyl eller mp3?

[niklasz]

En tanke till, vare sig LP-lyssningen i detta fall påverkades av dålig pressning eller dålig skivspelare så kvarstår ju det faktum att förvrängningarna uppskattades. Det är i mina ögon ett exempel på att det inte är lämpligt att avgöra denna typ av spörsmål med lyssning, såvida inte en lämplig referens finns tillhanda, i detta fall masterbandet. Skall vi uttala oss om lagringssystemets inverkan på återgivningen är detta nödvändigt. Vad man tycker låter bäst behöver inte vara en indikation på bästa återgivning.

[Bill50x]

Bill,

Du hänger upp dig alldeles för mycket på mätningar här. Varför det? Det hela handlar ju om att framför allt CD och i viss mån mp3 är mycket svårare (i en del fall t.o.m. omöjligt) att skilja från masterbandet än vinyl i lyssningstest. Mätdata visar bara i rent tekniska termer varför så är fallet.

En annan sak som är viktig att inse när man läser dina inlägg är att audioteknik och psykoakustik idag är ganska mogna vetenskapsområden, vilket de inte var för 30-40 år sedan.

Jo, jag kanske hänger upp mig på mätningar, men det är dom man alltid får i halsen när man försöker beskriva det hela i lite mer allmänna termer. Titta runt lite på forumet, är det någon som säger att en viss rörförstärkare låter bra är det genast någon framme och påpekar att det gör den inte alls för den har si och så många procent dist. Någon annan upplever en förstärkare som rå eller distad, men det är den minsann inte för den har ju bara si och så många hundradels procent dist.

Vad jag försöker säga är att korrelationen mellan mätvärden och lyssningsintryck kanske inte alltid är så starka. Att många apparater låter bättre (läs: riktigare/naturligare) än de borde med tanke på mätdata och/eller konstruktion. Som någon annan skrev någonstans, musiker och andra som verkligen vet hur olika instrument låter, föredrar ofta andra musikåtergivare än vi vanliga lyssnare.

Nog om detta, nu ska jag lyssna på lite musik istället
Rekommenderar Emiliana Torrini - lyssna och besök Nalen den 18 mars!

/ B

[Svante]

Vad jag försöker säga är att korrelationen mellan mätvärden och lyssningsintryck kanske inte alltid är så starka.

Det är riktigt att korrelationen mellan mätresultat och lyssningsintryck i allmänhet (dvs för olika musikstilar etc) inte är klockrena. Mätningar kan bara ge en grov uppfattning om hur en pryl låter med musik. Men de är ändå de bästa stöttor vi har för vårt vacklande hörselsinne, som är så lätt att förleda. Ba-ba, ga-ga.

I de fall man orkar, så är kombinationen av mätning och lyssning (dvs blindtest) oslagbar. Men det där har vi varit igenom alltför många gånger.

[Morello]

Jag har ett exempel:

För några timmar sedan mätte jag på en hörlursförstärkare ( inte Ear One). Apparaten distade närmare 1% och hade 20 övertoner med sginifikant nivå. Apparaten ger högst sannolikt klart hörbar påverkan och kan sågas enbart på detta - helt utan att lyssna.
Detta är förvisso ett extremfall, men i detta fall är olinjäriteterna av sådan dignitet att apparaten är sunk. Det extrema är inte distorsionens magnitud per se, utan kombinationen av extrem magnitud och massor med högre ortdningens distprodukter.

[Harryup]

Jag undrar hur många som anser veta hur bra dvs, hur dåligt vinyl låter som är vana att lyssna på extremt bra skivspelare?
Alltså i prisklasser över 50'.
Om man annars jämför med någon trist japansk direktdriven så föredrar jag också MP3 ohört.

[IngOehman]

Har just fluktat in denna tråd och kan bara konstatera att mycket märkligt sagts i den, liksom mycket klokt.

Allra viktigaste saken att lägga till tror jag dock är att, MP3 betyder ingentig specifikt. Det finns massor av olika kodare, massor av olika valbara algoritmer (för kodning) och dessutom kan man koda inom ett mycket stort intervall bithastigheter.

En sunkig MP3-kodning är synnerligen underlägsen både masterband (vad nu det betyder...), CD och Vinyl, medan en >384 kb MP3 gjord med en god enkoder är praktiskt taget oskiljbar från originalet.

Vad jag vill komma till är att tråden borde omstartas med rimligare preciserade premisser för frågetällningen. Exempelvis:

Vilket låter mest likt ett 24 bits 192 kHz ultrahögkvalitativt programmaterial (DVD-A)?

A. SACD

B. DTS - tvåkanaligt

C. MP3 128 kb (optimalt avspelad)

D. Vinyl graverad utan gravermastring* och pressad med virgin vinyl (optimalt avspelad)

E. Vinyl graverad på normalt sätt och sedan pressad med normalvinyl (optimalt avspelad)

F. CD (optimalt avspelad)


Vh, Ing. Öhman

*Före gravering manipulerar man ofta signalen medelst monkoppling i basen och i förekommande fall även mer eller mindre dramatiska frekvensgångsjusteringar, ofta helt efter graverteknikerns godtycke, inte sällan baserat bara på en flukt på specken...
Sen finns de fall där även exiter (som skapar en "övertonsrikare klang" men sabbar S-ljuden) och de-esser (som försöker reparera det exitern har ställt till med) inkluderas i kedjan, om inte något uttalat klargör att de skall kopplas bort...

PS. Jag har glömt hur man startar sådana hära frågetrådar, men om någon vill använda frågan ovan så, välkomna!

[hifirocker]

Vilket låter mest likt ett 24 bits 192 kHz ultrahögkvalitativt programmaterial (DVD-A)?

Inte för att jag kan komma med någon teknisk kompetent förklaring men jag tror att CD och DTS ligger absolut bäst till .

[Margaux]

Borde vi inte också definiera "likt"?

Rent mätmässigt eller typ av påverkan som stör örat minst?

Följande känns väl rimligt:

1) CD
2) SACD (bättre än cd på en del, sämre än cd på annat)
3) DTS
4) Vinyl utan gravermastring
5) Vinyl med gravermastring

Spörsmålet är mp3. Rent mätmässigt ligger det på plats 3,5. "Psykoakustiskt" ligger det sist utan tvekan. De fel som smyger sig in i mp3 materialet är mer störande för örat än vinylen.

Se bild oxfilé

EDIT:

PS Under förutsättningen att gravermastringen inte är helt uppåt väggarna så klart. Men det samma gäller ju alla andra media. En CD som genomgått för mycket kompression m.m kan ju också förstöras.

[Thomas_A]

"optimalt avspelad". Ingår då laserskivspelaren ELP i ekvationen och har någon hört den?

[Harryup]

Vet inte om just 24/192 är ett bra mått?
Gäller väl utförandet av densamma apparaten också.
Har digitaliserat en första skiva med en Rosetta 200 och, jaha då låter det plötsligt om den gamla fina inspelningen som om musikerna har ställt sig på led och dessutom flyttat sig utomhus.
Rummet finns inte kvar.
Om det var så att analogt förvränger och lägger till ett rum, HUR kan då Rosettan veta 30 år senare att den borde ta bort det?

[Svante]

Har just fluktat in denna tråd och kan bara konstatera att mycket märkligt sagts i den, liksom mycket klokt.

Allra viktigaste saken att lägga till tror jag dock är att, MP3 betyder ingentig specifikt. Det finns massor av olika kodare, massor av olika valbara algoritmer (för kodning) och dessutom kan man koda inom ett mycket stort intervall bithastigheter.

Instämmer. Nu skulle det ha blivit ganska många alternativ om jag hade tagit med alla kombinationer av kodare och bithastigheter. Upprinnelsen till tråden var gignosmässan, och min reflexion att jag hörde flera raspiga vinylskivor, men ingen mp3. Detta tyckte jag var märkligt eftersom en välkodad mp3a i mina öron låter så mycket bättre.

Vilket låter mest likt ett 24 bits 192 kHz ultrahögkvalitativt programmaterial (DVD-A)?

Mja, jag tycker nog att frågan kunde vara vilket som låter mest likt en helakustisk livekonsert. Det finns ju de som tycker att en digitalisering i sig är en degeneration av signalen.

PS. Jag har glömt hur man startar sådana hära frågetrådar, men om någon vill använda frågan ovan så, välkomna!

Man startr en ny tråd, och längst ner fyller man i alternativen. En bit kaka!

[niklasz]

Jag vill minnas att Ingvar Öhman i någon Molt har beskrivit ett möte på Sveriges Radio, för sisådär tio år sedan, då DAB provlyssnades. Bland annat gjordes en öppen lyssning på något välljudande musikmaterial, varvid huvuddelen av de inbjudna deltagarna var rörande eniga om de stora skillnader som hördes med resp. utan DAB-kodning. Vid den påföljande blinda lyssning kunde helt plötsligt ingen klara av att skilja de två alternativen. Nu gällde det ju MP3 i denna frågeställning och inte DAB, men det visar kanske att en väl vald algoritm för kodningen samt lämplig bitrate kan göra det synnerligen svårt att avslöja datareduktionen. Måhända rymmer inte MP3-standarden lika bra kodare, men det är bortom mina kunskaper.

[IngOehman]

Det är samma algortimer som används för DAB, och det som avlyssnades hos SR var inte en komplett sändning, utan vara just Mpeg-kodningen. Helt relevant alltså.

Bithastigheten i deta fall var 256 kb, och resultatet var som du beskriver. Nollresultat i den blinda lyssningen (det var rätt kul att höra alla bortförklaringar från dem som totalt dömt ut Mpeg i den öppna lyssningen).

SR berättade också att de arrangerat massor av blindtester med just den kodaren som användes här (som inte var någon simpel plug till en dator, utan att 70 kkr-manick). Ingen hade någon gång lyckats i blindtest sedan algortimerna förfärdigats, berättades.

Jag begärde därför möjlighet att på något sätt få delta i dylika lyssningar, och så ordnades. Jag arrangerade fyra lyssningar, tre av dem i mitt demorum och en i tekniska nämndhuset (där liknande förutsättningar som hos SR råder).

I den stora blindtesten (kanske 60 personer närvarande eller något sådant, jag minns inte exakt, men det var många där) blev det nollresultat. INGEN lyckades med rimlig statistisk singifikans detektera någon skillnad mellan CD och MP3. Samma resultat som hos SR alltså. Inte oväntat. Men nollresultat bevisar ingenting annat än att man inte lyckats detektera skillnaden. Det betyder inte att skillnaden inte finns.

I de tre lyssningar jag arrangerade i mitt demorum var en med nollresultat, medan två gav klart signifikanta resultat (7 av 7 rätta gissningar flera gånger i följd).

Det skall nämnas att endast två personer lyckades dock. Den första som "lärde sig" vad att lyssna efter var den utmärkte knivsmeden Peter Pettersson (han gör de coolaste knivar man kan tänka sig, även specialbeställningar). Han är erkänt skarpörad och jag har anlitat honom många gånger, både för "eget bruk (Ino Audio)" och åt LTS.

Den andra som lyckades signifikant detektera CD vs Mpeg var faktiskt jag själv (jag var inte med som lyssnare på första lyssningen), men det kan nämnas att träning ger färdighet. Ju mer man lyssnar på 128 k, desto större chans har man att kunna detektera 192 k.

Men den som tror att det är lätt att detektera 256 k gjord med en fullvärdig kodare (endast dekodningen är standardiserad och alltid lika) bedrar sig. Man måste ha alla tekniska förutsättningar goda, och dessutom en mycket bra örondag.

Kan nämna att jag gjort liknande tester med andra, enklare, kodare vid andra tillfällen, och då har det flera gånger varit klart lättare att detektera skillnaderna. Mitt intryck har varit att kodarna ställer till med "egna fel" som inte har med kodalgoritmerna - Mpegningen att göra. Alltså fel som finns kvar oavsett hur hög bithastighet man tillgriper.

Men dessa apparatfel skall egentligen inte läggas MP3 till last, lika lite som de AD-omvandlarartefakter som uppenbart drabbat Harryups 24/192-kodning, skall läggas 24/192 till last.

Jag försäkrar att det inte är formatet 24/192 du har problam med Harryup, utan apparatbegränsningar.

Det kan tilläggas att de är många år kvar innan vi kan avnjuta "äkta 24/192". Systemet kommer att utvecklas mycket i takt med hårdvaran. Både vad avser inspelning och uppspelning. De bästa apparaterna har ungefär 20 dB kvar till systemets potential! Det betyder i klartext att de presterar bara 1/10 av amplitud-upplösningspotentialen. De flesta apparater är avsevärt sämre ytterligare.

SACD-är, även om det prestandamässigt är långt ifrån DVD-A, betydligt närmare sin potential. Det begränsas redan idag av själva systemet (den etremt låga samplingsfrekvensen främst - endast 2,8 MHz, vilket är synnerligen lite för ett enbitssystem). Vi kan således inte förvänta oss någon signifikant ljudkvalitetsutveckling från SA-CD i framtiden.

Om den kvalitet som SA-CD levererar duger får var och en själv bedöma. Jag är mycket skeptisk.

Vh, Ing. Öhman

PS. Jag tror jag skall försöka göra som Svante säger och starta en nyformulerad frågetråd...

[jockewe]

OT-varning!

Jag är nyfiken på det här med SACD "Direct Cut" !

http://www.pauleracoustics.de/stckff/sf ... acd_r.html

Vore kul att höra lite fabulerande över detta också från er tekniskt kunniga!

[Svante]

Kul inlägg, Ingvar! Ibland undrar man om inte mp3-kidsen är förståndigare än hifinördarna i alla fall...

Det kan tilläggas att de är många år kvar innan vi kan avnjuta "äkta 24/192". Systemet kommer att utvecklas mycket i takt med hårdvaran. Både vad avser inspelning och uppspelning. De bästa apparaterna har ungefär 20 dB kvar till systemets potential! Det betyder i klartext att de presterar bara 1/10 av amplitud-upplösningspotentialen. De flesta apparater är avsevärt sämre ytterligare.

Man kan väl tillägga att även örat har ungefär 20 dB kvar till att kunna utnyttja den dynamik som sann 24 bitarssampling i 192 kHz skulle ge. 24 bitar skulle ge en brusnivå cirkus 144 dB under full utstyrning, lite mer om man samplar med 192k (i stället för 48k) lite mindre pga ditherbrus, men alltså ungefär 20 dB mer än de 120 som man kan anse att örat klarar.

[Harryup]

Men dessa apparatfel skall egentligen inte läggas MP3 till last, lika lite som de AD-omvandlarartefakter som uppenbart drabbat Harryups 24/192-kodning, skall läggas 24/192 till last.

Jag försäkrar att det inte är formatet 24/192 du har problam med Harryup, utan apparatbegränsningar.

På samma anläggning så spelade vi en BSS366T med både A/D-D/A med 24/96 och kunde inte höra den vid en provlyssning så nog är det apparatproblem. Tyvärr är Rosettan högsta studiostandard så då förstår man varför morderna orkestrar ha flyttat utomhus.

[IngOehman]

Kul inlägg, Ingvar! Ibland undrar man om inte mp3-kidsen är förståndigare än hifinördarna i alla fall...

Dom där hifi-nördarna, är det vi det?

Det kan tilläggas att de är många år kvar innan vi kan avnjuta "äkta 24/192". Systemet kommer att utvecklas mycket i takt med hårdvaran. Både vad avser inspelning och uppspelning. De bästa apparaterna har ungefär 20 dB kvar till systemets potential! Det betyder i klartext att de presterar bara 1/10 av amplitud-upplösningspotentialen. De flesta apparater är avsevärt sämre ytterligare.

Man kan väl tillägga att även örat har ungefär 20 dB kvar till att kunna utnyttja den dynamik som sann 24 bitarssampling i 192 kHz skulle ge. 24 bitar skulle ge en brusnivå cirkus 144 dB under full utstyrning, lite mer om man samplar med 192k (i stället för 48k) lite mindre pga ditherbrus, men alltså ungefär 20 dB mer än de 120 som man kan anse att örat klarar.

Det beror ju på frekvens och varaktighet det. Man får inte glömma att det är hur starkt något är på mediat (hur mycket plats det tar) som sätter gränsen uppåt.

1. Man klarar häpnadsväckande stora nivåer av tillräckligt korta pulser. 120 dB dirac * sinX/X-LP-filter (Öhhh, vilket i och för sig lika gärna kan beskrivas sinX/X-puls...) är inte speciellt starkt alls.
Man kan brassa på AVSEVÄRT mycket mera innan man tycker att det är starkt. 140 dB är inget större problem. Sätt på en Test-CD med puls (dom säger ju så... precis som en puls bara kan se ut på ett sätt) på, och vrid på.
Oj va' fort förstärkaren klippte, blev det inte mer ljud...

2. Detsamma gäller extremt lågfrekvenst bas, vilket man utan vidare kan låta sig exponeras för uppåt +140 dB. I själva verket MÅSTE man upp till dylika nivåer för att ha stor glädje av saker nedåt 10 Hz.

Nu kan man förvisso tänka sig att man spelar in med diverse emphasiskurvor* för att mildra dylika problem, men... det gör man ju inte!

En annan (viktigare, tycker jag) aspekt är att man med svårighet vet precis hur starkt det kommer att bli när man spelar in. Det får en konsekvens vid dagens inspelningar - nämligen att man undantagslöst misslyckas med att utnyttja inspelningsmediets dynamiska potential. Som skivköpare är detta faktum maskerat av en nivånormering, men man kan vara ganska säker på att utstyrningen inte var optimal vid inspelningstillfället. Säg att vi idag har 120 dB-kapabla ADC, men bara styr ut dem till -10 dB, då blir det plötsligt bara 110 dB utnyttjat.

Om vi tepåköpet tänker oss att vi hanterar ultradynamiska och basrika signaler, alltså så'na som är uppåt 120 dBA enligt mätapparaten men med största säkerhet har en verklig "teknisk dynamik" (plats på mediet) väsentligt större, säg 130 dB.

Vad betyder det, jo att 20 dB "fattas", vilket oundvikligt kommer att resultera i ett brus 20 dB över hörseltröskeln.

Okej, visst ett rätt extremt specialfall, men är det inte dessa vi skall dimensionera medierna efter, så att vi kan vara säker på att inspelningsmediet inte sätter gränsen?

Min uppfattning är, att vill vi ha ett tillräckligt bra system är det faktiskt mer än 140 dB vi behöver. 144 blir bra tycker jag. På köpet får vi en intressant möjlighet - nämligen att det går att spela in även absolut ljudnivå!

Man skulle allstå kunna kalibrera sin förstärkare så att volymkontrollens 0 dB betydde "lika starkt som verkligheten". Det vore väl fint!

Vh, iö

*anti-RIAA är ett exempel på en sådan, men det finns faktiskt dylika ingående i CD-standarden också. De används nästan aldrig nuförtiden.

[Morello]

Nja, Diracs deltafuntion multiplicerat med sin(x)/x är inte lika med sin(x)/x. Taylorutvecklas sin(x)/x får vi att funktionen är lika med 1 då x=0. Multipliceras detta med Diracs deltafunktion får en funktion som inte är begränsad i x=0, utan drar mot oändligheten.

Detta om detta.

[IngOehman]

Man skulle tolka det där * som "utsatt för".

[jockewe]

Min uppfattning är, att vill vi ha ett tillräckligt bra system är det faktiskt mer än 140 dB vi behöver. 144 blir bra tycker jag. På köpet får vi en intressant möjlighet - nämligen att det går att spela in även absolut ljudnivå!

Man skulle allstå kunna kalibrera sin förstärkare så att volymkontrollens 0 dB betydde "lika starkt som verkligheten". Det vore väl fint!

Vh, iö

Varför skulle det vara intressant? Där jag jobbar (Shlms filh.) fixar inte mikarna "absolut ljudnivå" utan måste flyttas för att kunna "återge" dynamiken på ett bättre sätt (och utan att klippa) för speciella ljud.

I "Leningradsymfonin" har vi t.ex uppmätt ca 127 dB i mer än en minut på SCENEN, (det fixar mikarna) varför skulle någon behöva det hemma??? I salongen är det kanske närmare 100dB gissar jag. En annan inte helt oviktig detalj är att med "absolut" ljudnivå så skulle våra inspelningar alltid börja med salens egna oljud i "absolut" ljudvolym vilket skulle uppfattas som ett eländigt brusande och brummande...

Jag ska lyssna på en skiva ---> ssssssshhhmmmmmmmmffssssssshss, musik

Påminner om stenkaka eller hur?

Eftersom det är så väldigt olika hur ljudtekniker lyckas med själva inspelandet så tror jag snarare att det är viktigt hur vi UPPFATTAR dynamiken när vi lyssnar än själva ljudtrycket.

Ett litet roligt exempel, gå till Cosmonova bion och lyssna på när rymdfärjan startar (tror det är planetariefilmen men inte säker), det låter mäktigt!
Ingen människa har glädje av en inspelning av det ljudet i "absolut" volym - Det garanterar jag!

[Svante]

Men hallå. Inte ens jag sitter och lyssnar på diracpulser hemma. Inte så ofta i alla fall. Så om man återgår till något som är någorlunda musikaliskt, tex en liveupptagning i Berwaldhallen; tror ni på fullt allvar att ett brus som ligger 120 dB under full utstyrning kan höras under publiksuset i pausen? Det finns en dynamik i det verkliga livet också, både i upptagningsrummet och i lyssningsrummet.

Jag är helt med på att det kan vara vettigt att spela in med 24 bitar och processa med lika många (eller fler), men är fullständigt övertygad om att det går att lägga varje sådan inspelning, med automatiska verktyg som ordnar med full utstyrning, så att det blir tillräckligt bra tom på ett 16-bitarmedium som CD.

Ska vi sno ihop några exemel med olika kvantisering? Är det någon som har en bra brusfri inspelning att utgå ifrån, så kan jag kvantisera till den till 15, 14, 13.... och 4 bitar.

[Margaux]

Tidningen HiFi (vad är det nu den heter?) hade på sin månadsskiva för några år sedan ett exempel med olika bitars upplösning. Det var svårt att höra skillnad när det fortfarande var över 10 bitar. Mycket svårt...

[Svante]

Tidningen HiFi (vad är det nu den heter?) hade på sin månadsskiva för några år sedan ett exempel med olika bitars upplösning. Det var svårt att höra skillnad när det fortfarande var över 10 bitar. Mycket svårt...

Mmm, det är ungefär vad jag skulle tro också. Men jag tänkte att det vore kul att komma fram till en bra dynamisk inspelning, som har tystare partier, som mångbitsförespråkarna* menar att 16+ bitar är nödvändigt, och sedan stympa den gradvis för att se hur illa det egentligen blir.

*No offence intended, som de skulle säga i Amerikat. Såna här etiketter låter lätt förlöjligande, det är absolut inte meningen, men jag behöver en etikett. Den betyder just bara att man menar att man behöver 16+ bitar i lagringsmediet. Dessutom är jag inte säker på att jag har rätt, delvis därför vill jag göra experimentet.

[Bill50x]

Nu har det diskuterats ganska länge om vinyl kontra mp3 - och cd däremellan. Några har lyssnat på de filer jag lagt upp med dels en cd-rip, dels en vinylrip och sedan en mp3 från cd-rippen.

Men inte någon har reagerat på det absurda att jag låter en vinyl-rip representeras av en digitalisering av denna! Ingen tror väl på fullt allvar att "vinylen" kan låta bättre?

Min synvinkel är ju att analog återgivning ofta är musikaliskt riktigare än digital dito, trots att den analoga är behäftad med hörbara förändringar (ofta linjära, samt ett brustillskott) mot originalet. På något sätt förmedlar en analog återgivning något som den digitala filtrerar bort, enligt min mening. Detta är subtilt och i många enklare eller feltänkta anläggningar hörs det inte.
Men om originalet är en digital inspelning kommer i princip alltid en CD att låta riktigare därför att den trots allt är bättre på de traditionella kriterierna som bekräftas med mätningar. Och det är ju ingen hemlighet att digital teknik är bättre på alla de vanliga parametrarna.

Alltså, försöker man visa den analoga inspelningens suveränitet via en digital rip kommer man enbart visa de negativa sidorna av analog teknik. De positiva sidorna kommer maskeras av att rippen i sig är digital.

/ B

[Morello]

Bill50,

Min synvinkel är ju att analog återgivning ofta är musikaliskt riktigare än digital dito, trots att den analoga är behäftad med hörbara förändringar (ofta linjära, samt ett brustillskott) mot originalet.

Nej, vinylen är inte in i närheten lika linjär som CD, vilket visar sig i mycket enkla distorsionsmätningar.

På något sätt förmedlar en analog återgivning något som den digitala filtrerar bort, enligt min mening.

Vad menas? Vad försvinner? Hur har du kommit fram till detta?

[Margaux]

Ibland hittar man märkligt snabbt.

Jag tog fram min låda med testskivor och hittade skivan ifråga på 5 sekunder.

Skivan heter High Fidelity nr 50.

Det finns för sammanhanget tre intressanta spår.

1 - CABLE (Short)
2 - CABLE (Long)
3 - 16,14,12,8,4 Bit sound

Jag lyssnade igenom snabbt och kan konstatera att ner till 12 bitar är det bra. 8 börjar bruset och vid fyra kommer kraftigt brus in. Låter som en bra AM sändning ungefär (eller som mina första kassettband som var överspelade från polares kassettband som var... ). Inget över 10 bitar hade jag reagerat för om det inte hade varit A/B test.

[Margaux]

Undrar vilket S/N som örat egentligen har? Antagligen inte så bra eftersom alla konstiga ljud från kroppen som man hör om man sätter på sig öronskydd försvinner när man tar bort dem. Eller tänker jag fel?

[Bill50x]

Bill50,

Min synvinkel är ju att analog återgivning ofta är musikaliskt riktigare än digital dito, trots att den analoga är behäftad med hörbara förändringar (ofta linjära, samt ett brustillskott) mot originalet.

Nej, vinylen är inte in i närheten lika linjär som CD, vilket visar sig i mycket enkla distorsionsmätningar.

På något sätt förmedlar en analog återgivning något som den digitala filtrerar bort, enligt min mening.

Vad menas? Vad försvinner? Hur har du kommit fram till detta?

Det är ju precis vad jag säger, med de vanliga traditionella mätningarna så är cd-mediet bättre. Vinylen är inte alls lika linjär, lågbrusig eller med lika låg dist som CD. Men det har jag å andra sidan aldrig hävdat. Vad jag däremot hävdar är att trots att vinylen kommer till korta i mätningar (och i lyssning efter olinjäriteter, brus och dist), är det ändå något som gör att analoga inspelningar låter riktigare och mer naturligt. Eller att man helt enkelt blir mer involverad i det musikaliska skeendet istället för hifi-parametrar.

Eftersom samma inte gäller för det digitala mediet (eller rättare cd-mediet, för det är det jag lyssnar på när jag lyssnar digitalt), förutsätter jag att det är något som saknas. Och det grundar jag på att vi säkert inte är fullkomliga på att mäta alla de parametrar som vår hörsel kan höra. Enstaka parametrar klarar dagens mätinstrument, men inte komplexa förhållanden som våra öron (och hjärna) är så duktiga på.

Nu måste jag ändå lämna en liten brasklapp i sammanhanget. Jag tror att cd-mediet generellt kan vara mycket bättre än det normalt är. Idag är det för mycket kompromisser beroende på att en cd ska kunna spelas under så skiftande omständigheter (från walkmans till superfi-anläggningar).

/ B

[Morello]

Bill50x,

Om jag spelar in en LP på CD och du i ett blint test inte kan skilja LP'n mot den från LP inspelade CD'n, kan vi vara överens om att det är vinylens "sound"/förvrängning du gillar, snarare än några mystiska brister hos CD?

Jag har ett högklassigt ljudkort och skulle mer än gärna ordna detta test för de som är nyfikna. Någon som är med på test?

[Bill50x]

Bill50x,

Om jag spelar in en LP på CD och du i ett blint test inte kan skilja LP'n mot den från LP inspelade CD'n, kan vi vara överens om att det är vinylens "sound"/förvrängning du gillar, snarare än några mystiska brister hos CD?

Jag har ett högklassigt ljudkort och skulle mer än gärna ordna detta test för de som är nyfikna. Någon som är med på test?

Du har en poäng här. Jag har rippat ett antal vinyler till CD och i många fall låter det lika bra. Nästan. Jag har inget extremt ljudkort (Creative Extigy II) så en viss begränsning kan finnas där. Jag ska testa lite på några ovetande (icke hifi-intresserade) vänner vid tillfälle och se om det upplevs någon skillnad. Det är ju inga problem med blindtest, ingen vet ju vilket man lyssnar på så länge både vinylsvarv och cd-spelare snurrar...

Men som jag var inne på tidigare, det kan vara olika förhållningssätt vid inspelningar till cd och vinyl som spelar roll. Idag är det "presens", ett ljud som ligger i linje med högtalarbaffeln som är förhärskande. Gärna en relativt platt ljudbild för tydlighetens skull. Detta gäller förstås i högre grad för populärmusiken än för den klassiska. Men även klassisk musik lyssnas ju på i 10:- örsnäckor idag...

/ B