Bra tråd! Själv levde jag länge i villfarelsen att högtalare generellt ska stå långt från bakväggen för bra hifi.
Som RogerG rekommenderar jag Genelecs artiklar i ämnet. Genelec menar att väggnära placering flyttar upp utsläckningsfrekvensen, men om man kommer tillräckligt nära väggen så blir utsläckningsfrekvensen mera riktad, d v s en högre frekvens som inte sprids så mycket bakåt, och därför minskar väggreflexens effekt. Många små högtalare sprider dock ganska väl även högre upp i frekvens, men om de inte är alltför djupa så kommer de ju närmare och då blir utsläckningsfrekvensen i sin tur mer riktad framåt.
Själv kör jag en av mina minihögtalare nära väggen, med en vinklad persienn som avleder första reflexen (persiennen råkade vara där, och jag vinklar den vid finlyssning) , och andra minihögtalaren står med frontbaffeln kant i kant med TVn, på så sätt blir reflexen avledd nästan 90 grader från lyssningsposition, alternativt fångar TVn upp en del av väggreflexen om det är en "rundstrålande" frekvens! Detta har jag endast filosoferat igenom utan att bekräfta det vetenskapligt - men subjektiva upplevelsen är att det funkar.
(Och i väntan på någon mediaspelare som känns rätt kör jag TVn som DAC för min musik på datorn - vad hade man gjort utan TV!
)
Om jag hade haft en bioduk hade jag provat ställa högtalarna kant-i-kant med duken för att prova samma effekt. Intressant är att väggreflexen då har rörelsemax vid duken - kanske kan då duken absorbera reflexen och på så sätt dämpa utsläckningen? Har dock för mig att bio enl THX har en referensbetraktningsvinkel på cirka 36 grader, förenklat skulle då vinkeln mellan högtalarna bli lite mer än 36 grader, vilket kanske inte funkar för alla.
Subwoofern har jag ställt så nära väggen att utsläckningsfrekvensen hamnar över subwooferns arbetsområde. Den spelar upp till 100Hz, och woofern är cirka 55cm från väggen, vilket släcker vid 156Hz i teorin.
Hos mig funkar väggnära mycket bra, alltså subjektivt vid lyssning, och placebomässigt teoretiskt, åtminstone för stunden
/DS