Jag tror säkert att det bedrivs forskning inom kabelvärlden men frågan är hur den forskningen ser ut. Definitionen på forskning måste vara lite mer än "ahh, jag fick en idé, vi häller grus i en kabelskärm eftersom det borde dämpa vibrationerna, oj vad bra det blev, det säljer vi för 20000kr"
Att bedriva seriös forskning kostar väldigt mycket pengar. Dessa pengar finns i komponentbranschen eftersom man kan sälja miljontals enheter av varje tillverkad komponent. Att forska fram en ny elektrolytkondensator med hälften så hög serieresistans genererar massor av inkomster. Dessa pengar finns dock inte i kabelvärlden eftersom antalet kunder är ganska begränsat. Vissa tillverkare påstår att de har använt sig av Craydatorer för att räkna ut sin kabel men det måste ju innebära att de vet vad de skall stoppa in i datorn i form av ekvationer osv. Av någon anledning vet alltså dessa kabelforskare mer om kablar än vad industriella proffs gör.
Ställ er frågan, hur kommer det sig att alla som har en lång proffesionell karriär bakom sig inom analogelektronikutveckling med en akademisk utbildning till slut hamnar i det läget att de lämnar subjektivismen bakom sig? Jag känner inte en enda verkligt kompetent analogkonstruktör som köper kablar för 100000kr. Däremot kan jag tänka mig att någon av dessa säljer kablar för 100000kr, det är ju en helt annan sak.
Jag tror heller inte att det bedrivs seriös forskning på slutsteg och CD-spelare. Forskningen bedrivs i sådana fall på komponentnivå och inte av audiotillverkarna. Det man gör är att man får en idé som verkar vettig, bygger den, mäter på den, lyssnar på den och sedan säljer man den för hutlösa pengar genom att stoppa i en enorm nätdel, stora kylflänsar, tjockt chassie, dyra kondensatorer osv. Jag har sett kretsscheman på flera riktigt dyra slutsteg och jag vill påstå att de är precis som förstärkare har varit i årtionden.
