DQ-20 skrev:Trådtiteln är en parafras på en gammal tråd som hette "När blir NAD 208 omodern?"
Saken är den att jag studerat scheman på slutsteg på kvällarna (ja, ni vet hur det är med amatörer - drivna som vi är av en obesvarad kärlek till konsten) och kollat på bland annat NAD 208. Jag är djupt imponerad, nästan förälskad. Själva byggkvaliteten har väl det varit si och så med men kretslösningen! Den liknar inget annat och är helt underbar. Den har:
- Vertikala MOSFET:ar i effektsteget, sannolikt för att de har högre transkonduktans än horisontella. Eftersom komplementära P-MOSFET:ar är sämre än N-MOSFET:ar och inte särskilt komplementära för den delen heller har man tagit konsekvenserna av detta och har
- Kvasikomplementärt effektsteg med endast N-MOS.
Dessutom har man
- Strömåterkoppling (om jag ser rätt)
- Klass G
Men inte nog med att man valt udda kretslösningar - man har också gått i land med att göra en konstruktion med "i princip" ohörbar distorsion och rejält med pulver. Jag har svårt att säga om den är modern som i "som man gör nu" eller inte men den är ganska unik. Framför allt att man gått i land med vertikala N-MOS i effektdelen. Kvasikomplementärt dessutom. Och i klass G!
Oavsett trätorna kring LTS och f/e-lyssning som den gamla tråden komma att handla om, har jag kommit till slutsatsen att NAD 208 är tidlös, just i kraft av att den är så otypisk - ingen gjorde så på den tiden. En klassiker helt enkelt. Och sådana blir ju aldrig omoderna.
Näst roligaste schemat jag har hittat tycker jag är John Linsley-Hoods 10-wattare (originalet från 1969, inte den från 1996). På tredje plats kommer Brystons lustiga effektsteg och på fjärde den QSC som Behringer gjorde en ripoff på). Det som de har gemensamt, för mig, är att de använt lite ovanliga lösningar i sin strävan efter bra linjäritet OCH fått det att fungera. Slutsteg med diffsteg, spänningförstärkare, drivers och komplementära bipolära effektstransistorer kopplade som emitterföljare går det ju tretton på dussinet av. Jag inser att jag kanske borde ha lagt till något av John Curl, men han är så dryg på DIYAudio, så han blev utan den här gången...
Någon annan som vill vädra sina teknikestetiska perversioner offentligt?
/DQ-20
Håller med om allt det du skriver, in i minsta detalj. Alltså inte bara det du
skriver om NAD 208 utan även det du skriver om Bryston och QCS.
Och den sistnämda är lätt att misstolka - när man läser schemat och ser
att det ser ut som om det finns jättelika kondingar på utgången, nämligen
nätdelens, det vill säga för ett ovant öga kan det så ut som om den vore
AC-kopplad. Det är den inte.
Att det finns kondensatorer som serieelement saknar betydelse när dessa
samtidigt tillförs energi via likriktaren. Det blir DC-kopplat. Se finns det AC-
kopplingar på annan plats, men det är alltså INTE ett AC-kopplat (konden-
satorkopplat) effektsteg.
Skall jag lägga till ett par kul slutsteg så kanske Sumo The Nine kan passa,
och första Sunfire-slutsteget?
- - -
Några har i tråden antytt att NAD 208 är omodern och inte effektivt, men
det kan ifrågasättas. Visst, de allra som effektivaste KlassD-stegen är mer
effektiva, men ändå har NAD 208 en mycket låg effektförbrukning sett till
att det är ett steg med en peak-uteffekt om sisådär 2,4 kW i 8 ohm. Hade
det varit ett KlassA-slutsteg så skulle tomgångsförbrukningen har varit just
2 400 W, men ett NAD 208 drar bara runt 100 W (50 W per kanal) och till
och med en bit mindre än det om den är i 4-ohmsläget.
Sen är det ju till på köpet ett KlassG-slutsteg, så det nåt inte alls upp till
sådana undervägsförluster som ett vanligt KlassAB-steg gör på vägen till
sin fulla uteffekt, i det här fallet över 2 400 W peak.
Har faktiskt stött på flera KlassD-slutsteg som haft ansenliga tomgångsför-
luster till följd av nätdelens switchförluster när det går olastad.
Vissa tidiga Hypexsteg blev t ex rätt så rejält varma på tomgång och drog
mer är NAD 208 trots lägre uteffekt. På full uteffekt fyrkantvåg har ju de
flesta slutsteg en effektivitet på i närheten av 100 % (=all effekt går till
lasten) så vad frågan om effektivitet egentligen handlar om kondenserar
ofta ned till att balansera tomgångsförlusterna mot medeleffektförsluster,
och hur de skall vägas mot varandra beror på hur stor del av tiden som en
förstärkare är påslagen, som den levererar mycket effekt och hur stor del
av tiden som den bara går på tongång eller mycket nära tomgång.
Hemma hos mig (där hifi-anläggningen praktiskt taget alltid är påslagen) är
tomgångsförlusterna det absolut viktigaste, och då är faktiskt NAD 208 ett
rätt så bra val. runt 70 W drar de (har dem i 4-ohmsläget) och med dagens
elpris om typ 90 öre per kWh så blir det runt 1:50 om dagen.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
och vilka små effektsteg de behöver.
