Moderator: Redaktörer
I-or skrev:För att få en jämn spridning runt delningsfrekvensen (vilket är det potentiella problemområdet) kan man använda två olika metoder: den första ser till att behålla baselementets spridning genom i stort sett hela passbandet, den andra begränsar diskantens spridning via en vågledare. En relativt låg delningsfrekvens relativt baselementets aktiva diameter måste alltså till om man inte använder vågledare och i det här fallet verkar ca 2 kHz vara en övre gräns. Distorsionsresultaten visar att SB-diskanten fungerar bra med en delningsfrekvens om ca 2 kHz, vilket Wavecor-diskanten inte gör.
jonasp skrev:Delar du wavecor-diskanten över ca 3 kHz är den mycket bra enligt min mening, krävs lägre delning får du titta annorstädes.
JM skrev:Kan någon förklara för en som inte förstår. Varför skall bas o diskant matcha spridningsmässigt.
JM
JM skrev:Kan någon förklara för en som inte förstår. Varför skall bas o diskant matcha spridningsmässigt.
JM
paa skrev:En diskant som ser ut att passa spridningsmässigt mot många basar är SEAS 27TBCD/GB-DXT.
Den har den speciella DXT-vågledaren som styr spridningen jämt, men som ger en tonkurva som kräver ganska mycket justering i filtret.
Nivån är dock ganska hög så det finns stor möjlighet att forma tonkurvan så man blir nöjd.
Tangband skrev:Jag tycker I:ors förslag låter väldigt vettigt.
Med scanspeakelementet som boomer slipper du ju även konstruera med branta filter.
Visst låter det kanske mera spännande med en metall-bas som mäter såpass bra på många områden som Sb 15nbac, men i praktiken, med passiva filter blir det nog svårt att få ned den där peaken i frekvenskurvan utan mycket möda.
Angående Sb 26adc diskanten, så kan du ju snegla lite på hur revel använder den i tex Revel m105 och golvaren f208. De verkar ofta dela den vid 2200 Hz.
https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.14745/
Baffel skrev:Men högtalare med flera diskantelement i , riktade åt olika håll finns ju. De har väl tonkurvor åt olika håll?
RSG skrev:Simmig![]()
/Johan
Morello skrev:RSG skrev:Simmig![]()
/Johan
Kanske kan översättas till diffus spatiell presentation.
I-or skrev:Ja, lyssnaren simmar omkring i någon sorts extra efterklangsocean. Allting låter stort, diffust och rörigt. En del föredrar en sådan presentation, men det är mycket sällan vad som avsågs vid inspelningstillfället.
RSG skrev:paa skrev:En diskant som ser ut att passa spridningsmässigt mot många basar är SEAS 27TBCD/GB-DXT.
Den har den speciella DXT-vågledaren som styr spridningen jämt, men som ger en tonkurva som kräver ganska mycket justering i filtret.
Nivån är dock ganska hög så det finns stor möjlighet att forma tonkurvan så man blir nöjd.
Spridningsmässigt så ser den ju riktigt trevlig ut, men.
Distortionen passerar -40 strecket vid 2500 Hz och 5,6V enligt hificompass.
Å andra sidan så behöver den en hel del justering för att jämna ut frekvenskurva så det kanske inte är till något bekymmer i realiteten att dela den så lågt som 2000 Hz? Hamnar på 88 db enligt Heismann.
Cirkus 200 sek dyrare,,, värt det?,,, jämfört med SB26?...Tangband skrev:Jag tycker I:ors förslag låter väldigt vettigt.
Med scanspeakelementet som boomer slipper du ju även konstruera med branta filter.
Visst låter det kanske mera spännande med en metall-bas som mäter såpass bra på många områden som Sb 15nbac, men i praktiken, med passiva filter blir det nog svårt att få ned den där peaken i frekvenskurvan utan mycket möda.
Angående Sb 26adc diskanten, så kan du ju snegla lite på hur revel använder den i tex Revel m105 och golvaren f208. De verkar ofta dela den vid 2200 Hz.
https://www.audiosciencereview.com/foru ... iew.14745/
Varför skulle inte en notch kunna ta ner en peak i frekvenskurvan?
/Johan
I-or skrev:Baffel skrev:Men högtalare med flera diskantelement i , riktade åt olika håll finns ju. De har väl tonkurvor åt olika håll?
Oftast uppvisar den typen av konstruktioner en jämnare spridning, d.v.s. en liknande frekvensgång i olika riktningar. Nackdelen blir ofta att man överdriver rumsbidragen i lyssningspositionen, vilket leder till en stor men "simmig" återgivning.
I-or skrev:Baffel skrev:Men högtalare med flera diskantelement i , riktade åt olika håll finns ju. De har väl tonkurvor åt olika håll?
Oftast uppvisar den typen av konstruktioner en jämnare spridning, d.v.s. en liknande frekvensgång i olika riktningar. Nackdelen blir ofta att man överdriver rumsbidragen i lyssningspositionen, vilket leder till en stor men "simmig" återgivning.
jonasp skrev:Min erfarenhet är att konstruktioner som är motsatsen till detta, dvs men jämnt stigande riktverkan genom hela registret, gör det lättare att höra igenom akustiken i rummet där högtalarna är placerade och höra akustiken på inspelningen.
Baffel skrev:En snabb fråga. Om man sitter i en sits med fyra diskanter och två basar . Är det helt kört att få ihop något vettigt med den kombon? Dvs två diskanter och en bas per högtalare.
Maarten skrev:Jag tror du får precisera frågan. Hur ska de sitta? Kopplas ihop? Vad är syftet
Alt kan du nog själv svara på din fråga om du tänker att de olika elementen skapar vågor liksom stenar som kastas i vatten och där en sten skapar koncentriska vågor på en slät vattenyta men där många stenar (element) släpps på olika ställen skapar ett gytter av vågor på vattenytan.
När avståndet är litet uppfattas det som att stenarna fallet på samma plats och att vågorna genereras upp samma ställe och att det inte blir något gytter.
Skiljelinjen är när avståndet är en viss del av våglängden.
Sen finns det förstås komplicerande faktorer såsom reflektioner, baffelstöd, filter och rum.
jonasp skrev:Baffel skrev:En snabb fråga. Om man sitter i en sits med fyra diskanter och två basar . Är det helt kört att få ihop något vettigt med den kombon? Dvs två diskanter och en bas per högtalare.
Nej det är inte kört.
RSG skrev:Tillbaka till ämnet dårå.
Med hjälp av waveguide så kan man få en mer likvärdig utstrålning till ett större element.
Men om man då vänder på det så har det tidigare på forumet nämnts att man med baffelbredden kan fuska till sig en större spridning på baselementet genom att lägga bredden på baffeln vid samma våglängd som delningfrekvensen. Finns det några exempel på detta att titta lite på?
/Johan
Ted_B skrev:Vilka bra förklarande inlägg, tack!
Det saknas mycket kunskap på forumet nu för tiden, hoppas några av de som slutat skriva här kan återfå lusten till det så småningom.
jansch skrev:RSG skrev:Tillbaka till ämnet dårå.
Med hjälp av waveguide så kan man få en mer likvärdig utstrålning till ett större element.
Men om man då vänder på det så har det tidigare på forumet nämnts att man med baffelbredden kan fuska till sig en större spridning på baselementet genom att lägga bredden på baffeln vid samma våglängd som delningfrekvensen. Finns det några exempel på detta att titta lite på?
/Johan
Egentligen har du nog missuppfattat....
1.När ljudvågor stöter på ett hinder kommer dom antingen gå runt hindret eller reflekteras. OM ljudvågen har en väsentligt större våglängd än hindrets storlek kommer ljudet att färdas vidare som om hindret inte fanns. När hindret är större än våglängden kommer ljudet att reflekteras.
2. När ljudkällan (t.ex högtalarmembranet) är väsentligt mindre än våglängden är högtalarelementet rundstrålande. Och när vågländen närmar sig högtalarelementets storlek blir den alltmer smalstrålande.
Båda dessa "fenomen" sker med en mjuk övergång frekvensmässigt. T.ex börjar ett hinder påverka en ljudvåg mätbart redan när hindret är 1/10 av våglängden.
En baffel BEGRÄNSAR högtalarens utstrålning så länge högtalaren är helt eller delvis rundstrålande. Detta medför att den totala energin inte sprids ut (looben blir en halvsfär istället för en sfär eller någonting ditåt) och du får då högre ljudtryck framåt. Detta är det man kallar för baffelstegseffekten.
Förklaringen finns alltså i punkt 1 och 2 ovan.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 10 gäster