Jo, Nq har helt rätt. Det finns också en mindre bashöjning bara av att man har väggar och inte ett helt slutet rum.
Nedan ser man effekten av att sätta en punktkälla (~högtalare) på vägg, intill en "kant" (två ytor) eller i ett hörn. Det bildas spegelkällor och vid låga frekvenser är källorna nära varandra i förhållande till våglängden. Då spelar de i fas och nivån stiger. För högre frekvenser ligger de inte i fas, utan kan betrakta som liggades i slumpmässig fas på olika ställen i rummet. Kurvorna representerar medelvärden över olika platser i rummet.
Den här effekten stannar vid +6, +12 resp +18 dB, medan kavitetseffekten som Nq talar om i princip ger en lutning på -12 dB / oktav (=bashöjning) under en viss (typiskt ganska låg) frekvens. Är rummet helt tätt fortsätter den ända till DC.
En lustifikation till, man kan modellera rummet med massor av spegelkällor. Ju fler reflexioner man tar med desto större avstånd blir det till dem, och de längst bort kommer bara att spela i fas vid extremt låga frekvenser. Längre bort <=> fler källor, dvs man får en bashöjning som aldrig slutar när man går mot lägre frekvenser.
Det roliga med spegelkällemetoden är att den även modellerar rumsresonanser i området strax över den där frekvensen när alla spelar i fas. Men många källor blir det...

Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.