Visst är det så.
I den här tråden har jag sett väldigt många råd som varit av mer eller
mindre tumregeltyp, men tumregler förstår inte. Inspelningeteknik är
ett alldeles för komplexämne och en härlig blandning mellan att fånga
verkligheten så "sant" som möjligt, och att trixa och mixtra med olika
mer eller mindre nödvändiga kompensationer för alla fel som blir när
man trott att man gjort rätt.
Så mitt råd är att börja med att lära sig i varje fall grunderma med av-
seende på hur ett mikrofonuppställning skiljer sig från hörseln när det
gäller att fånga ljudhändelsen utan informationsbortfall eller geometriska
förvrängningar. Ja + en massa annan bra grundkunskap, som hur ster.eo-
systemet och hörseln samverkar med olika H-kodningar, läs tids- amplitud-
och blandmetoder.
Sen, när man har i varje fall ett ungefärligt grepp och i varje fall det mest
basala av detta så återstår mitt huvudråd - experimentera!
Min egen erfarenhet av höga mikrofoner säger att det för det mesta är
något man inte använder ostraffat. Mycket blir sämre när mikrofonerna
hamnar för högt - direktljudet drabbas, helt enkelt. Så det är inte fråga
om bra eller dåligt - det som frågan handlar om är om det man vinner är
värt försämringen?
Den frågans svar har två halvor:
1. Dels finns svaret i bedömningen av hur värdefullt det är, vad det man
nu försöker kompensera med de höga mikrofonerna. Är det värt direkt-
ljudets försämringar att få en bättre balans mellan nära och fjärra ljud-
källor eller att publikljuden hörs lite svagare, eller vad som nu är skälet
till att man vill lyfta mikrofonerna högt?
2. Går det man ställer till med de höga mikrofonerna att kompensera på
något annat sått? Ju mer man har möjlighet att direkt ta hand om dessa
fel, desto lättare är det att motivera lite högre mikrofonplaceringar.
När man spelar in livemusik finns det nästan aldrig några möjligheter att
kompensera något (t ex genom att flytta eller vrida musiker eller genom
att addera reflekterande ytor eller dämpande). Människoröster är dess-
utom med sina lite speciella spridningsegenskaper mycket svåra att kom-
pensera med yttre metoder.
Liknande problem, men än värre, med höga mikrofoner får man när man
spelar in en symfoniorkester. Värst drabbas nästan alltid förstaviolin. En
lösning på det är att vrida stolarna för alla som spelar förstaviolin, men
det känns ovant för musikerna och det är långt ifrån lätt att övertyga de
inblandade om värdet med det.
- - -
Så igen; lyssna inte för noga på råd, eller lyd dem i varje fall inte blindt,
mina inkluderade. Men experimentera mycket. Men börja med att skaffa
er de fysikalsika, stereofoniska, akustiska och psykoakustiska grundkun-
skaperna. Från dessa är det lättare att hitta rätt i valet av experiment
och i tolkningen av resultaten.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).