av MiaM » 2015-02-19 04:21
För att halvt återgå till ämnet, men ändå vara på gränsen till off-topic, så upprepar jag det jag nog tjatat om tidigare:
Varför görs det så torftiga tester på stärkare nu för tiden? Varför upphörde tester vara tillräckligt omfattande?
Det går ju givetvis trender och det har genom åren dykt upp metoder som avslöjat fel som tidigare gått att höra men varit svåra att mäta med dåtida metoder.
Men att bara mäta med 8 ohm resistiv impedans och bara med som bäst tre uteffektnivåer verkar torftigt. Fick testaren bara låna förstärkaren sju minuter inne i den lokala radio-tv-butiken?
På 90-talet och 00-talet minns jag att de svenska facktidningarna testade klippgränsen vid 1, 2, 4 och 8 ohms last och vid varje impedans gjordes testet med dels rent resistiv last och dels +/- 30 och 60 graders induktiv/kapacitiv last. Dessa tester visade dock bara uteffekt vid klippnivå (eller kanske vid en specad distortion). Det avslöjade en del brister i stärkare som t.ex. kunde krokna rejält vid vissa varianter av impedans och fasvridning. Jag undrar om det ens gjordes några bakom-kulisserna-tester med dessa lastvarianter men mer fullständiga grafer över hela frekvensspektrat? Jag inser givetvis problemet att ordna 30 eller 60 graders fasvridning induktivt eller kapacitivt över hela frekvensspektrat, men bara att testa med en given kapacitiv eller induktiv last per någon/några oktaver torde ge mer än inget alls.
Elektronikvärlden körde på 80-talet tester som visserligen bara mätte resistivt i nominell resistans men mätte varje frekvens och effektnivå på förstärkaren och visade ett "vattenfalldiagram". De tog tydligen fram mjukvaran själva. De datorstyrbara instrumenten tror jag kom från HP eller nåt sånt, datorn begärde en viss frekvens och nivå och frågade sedan om distortionsnivå, samlade ihop en omfattande tabell och ritade sen en snygg 3D-graf. Om jag minns rätt mätte de upp till 50kHz, jag minns dock inte lägsta frekvens. Dessa grafer såg oftast klart snyggare ut än de enkla graferna på det länkade testet av trådens 208, så man kan väl säga att ljudkvalitetsmässigt så låter denna 208 troligtvis sämre än de flesta toppförstärkare från andra halvan av 80-talet.
(Jag vet inte när eller varför de slutade köra dessa tester, de bättre stärkarna blev kanske såpass bra att det inte var nån mening att testa dem längre, och/eller så kanske utrustningen blev stenålder. Jag vet inte vad för dator de hade men gissar att det inte var en vanlig PC så om datorn gav upp så var det kanske svårt att ordna delar).
Har vi kommit till den nivån att förstärkarna kan delas in i två distinkta kategorier - dels de som är såpass bra att de mäter utmärkt med i princip alla kända metoder, och dels de som ändå visar brister i de enklaste testerna (t.ex. frekvenssvep med given nivå i simpelt 8-ohm-motstånd, ett test som vem som helst kan göra "i källaren" med ett acceptabelt ljudkort ihop med en spänningsdelare) - varpå det ändå inte är nån mening att testa mer noga?
.
