Isaac skrev:Anders J skrev:Jag har i min tur under flera år jobbat ihop med S-Å Eriksson i Siljansnäs i helt andra projekt. Kunnig och mycket begåvad.
Men igen då, marknadsföringen är inte särdeles faktabemängd.
Instämmer, någon som utvecklar mikrofoner har nog bra koll på den underliggande teknologin.
Det finns inga skäl att utgå ifrån att så är fallet.
Folk ägnar sig oftast åt saker som de finner kul och intressanta. Det betyder alls inte att de behöver behärska ämnets fysik.
Isaac skrev:Men är det inte så att den runda formen ger bättre kontroll över befintliga resonanser?
Bättre än vaddå?
Det finns massor av saker som bestämmer hur membranet rör sig, och formen på periferin är bara en av dem.
Det är även så att resonansbeteenden för saker som breder ut sig i flera dimensioner än en (en sträng kan för praktiskt bruk betraktas som endimensionell i de flesta fall) inte får enkla förhållanden mellan grund- och övertoner, och när det gäller en tunnfolie som inte bara fjädrar mot bakomliggande luft utan även har en fjädring som beror på att membranet är mekaniskt spändt, så måste man skilja mellan de olika beteendena.
Grundresonansen är i många mikrofoner en användbar EQ-effekt, som hjälper upp känsligheten då membranets yta börjar bli för stor för att medge rundstrålning (eller den strålning som finnas av andra skäl). Grundresonansen lägger man därför som regel antingen långt över användt frekvensområdet (läs över 20 kHz) eller lagom långt ned i det för att hjälpa upp känsligheten. En lågfrekventare grundresonans kan användas för att ge en påtaglig känslighetsökning just vid resonansfrevkensen, men den ju lägre ned i frekvens man lägger den, desto högre känslighet kan hela mikrofonen ges, eftersom det betyder att membranet är mindre hårt spändt och därför rörligare - vid alla lägre frekvenser. Så känslighet och bandbredd är alltid en balansgång när det gäller mikrofoner.
Övertonerna hamnar som regel mycket, mycket högre upp i frekvens, och på grund av det sätt som membranets ytrörelser avläses så tas dessutom övertonsresonanserna upp väldigt svagt. Olika delar av membranet rör sig ju i olika faslägen vid alla övertonsresonans. Vidare skall man inte blanda ihop resonansers övertoner med distorsionsövertoner. Bara för att ett membran kanske har en resonansöverton vid säg 120 kHz så betyder det inte att det är en överton som kommer att bildas från lägre frekvensers exitation. Det är lätt att blanda ihop dessa saker då det är övertoner i båda fallen, trots helt olika betydelser för överföringsfunktionen.
Isaac skrev:Vill ju ha vissa utanför det audionoma området.
En audionom är en person med audionomutbildning. Det kan t ex vara en person som skriver ut hörapparater till folk.
Så det "audionoma området" betyder de "kunskap om hörseln" som finns, eftersom audionomi betyder hörkunskap, på samma sätt som astronomi betyder stjärnkunskap (även om området i praktiken idag även hanterar andra himlakroppar och det system av naturlagar och rymd inom vilket de finns).
Audionoma området och audioområdet är helt olika saker. Det senare är det frekvensregister som vi kan höra.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).